Men grejen är... Jag är 17, och jag älskar fortfarande Sailor Moon. Sailor Moon är en japansk anime och manga som handlar om magiska flickor som ska rädda världen från ondska, stort sett. Visst låter det barnsligt, och det är det också, bitvis. Men själva historien står på starka ben och är faktiskt riktigt spännande - dessutom innebär Sailor Moon en nostalgitripp för mig. Inte nog med det, serien är älskad i hela Japan och världen över, och jag förstår det (förstås), för den är verkligen fantastisk.
Frågan är nu om jag är för gammal?? Om mangan står det att den är för åldern 13+, men jag känner mig ändå för stor :s att tycka om Disney känns dock som en annan sak, det är det flera i min ålder som gillar. Men Sailor Moon...? Jag känner mig tvivlande. Å ena sidan tycker jag att det är coolt att tycka om anime, manga o dyl, men å andra, om jag skulle fråga en "normal" människa... Hon eller han skulle tycka att jag var knäpp.
Har ni några exempel på att andra kan ha det samma som jag? Åh.
Underlig
Hej!
Nu ska vi berätta något tröstande åt dig: ju äldre man blir, desto mer tillåtet blir det att gilla "barnsliga" saker! Till slut blir det nästan som en kul grej - och till och med en del av allt det som är den egna personligheten - att ha sådana där små "löjliga favoriter". Vi kommer på hur många exempel som helst på vad vuxna bekanta och närstående gillar som helt klart oftast anses avsett för barn: att läsa Kalle Anka, se på tecknade barnprogram på morgonen (typ Avengers eller Lilo&Stitch), ha Hello Kitty handväska och underkläder, gilla Isac Elliots låtar (han är väl typ 12?), ha en brevvän... Och att en typ 35-åring älskar alla nya Disney eller Pixar-filmer som kommer ut anses mera bara gulligt än barnsligt!
Det är väl bara det att aldrig är det så ofantligt viktigt att inte anses barnslig som när man är mitt i tonåren. Då spelar varje år roll och skillnaderna är så stora från individ till individ - förutom att de alla vill verka äldre än de är. Ofta handlar det mera om hur pass stark självkänsla man har (att man duger no matter what) och hur brydd man är om andras tyckande och tänkande. Ju mer självständig och självsäker man är, desto lättare har man att stå på sig och vara sig själv, även när det gäller något så enkelt som vilken smak man har på vad man vill se på.
Men när man passerat myndighetsgränsen, så lugnar det där ner sig varteftersom, så att även en 25-åring kan göra saker av sentimentala skäl (tex dricka kakao med bullabitar i som i barndomen), för att de helt enkelt är kul (som att rutscha i pulkabacken) eller för att det faller dem i smaken (som att gilla de gamla goda låtarna från 90-talet). Och smaken är ju som baken, vi kan inte alla gilla samma saker. Okej, så ibland är det inte ämnat för just ens åldersgrupp - men tänk på alla exempel på motsatsen, som att se på Dobidoo, älska att renovera gamla mopeder eller att virka mormorsrutor. Och tänk på vad många andra, både tonåringar och vuxna, gillar som anses "löjligt", som fantasyböcker a la Harry Potter, vampyrserier a la Twilight eller tjejiga saker som Gossip Girl. Fatta hur många 30-åriga tjejer som ser på Gossip Girl! Men vad en person anser vara barnsligt eller löjligt ska väl inte få sätta käppar i hjulet för vad man får njuta av eller inte?
Så stå på dig du bara! Sailor Moon är inget att skämmas för som sådan - så gör det till en del av din personlighet istället för att gömma undan det! Nästa maskerad du ska på: klä ut dig till Sailor Moon! Ha det som bakgrundsbild på telefonen. Bejaka dig själv och skratta bara när/om någon försöker vara spydig. Självkänsla kan vara att våga gilla Sailor Moon och veta att man inte är mindre värd för det, snarare MER värd, eftersom man verkligen vet vad och varför man gillar det man gillar!
Hälsar ungdomsinformatören Liselott, som älskar filmen Tangled (Disneyfilmen om Rapunzel) och ungdomsinformatören Sanna, som tycker att Den Vita Stenen är lite spännande och att Trolltider var en av de bästa julkalendrarna!
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar