Depression #5

26.06.2016
Hejsan! har inte sökt hjälp ännu.. och enda orsaken ör mina föräldrar, är så jävla rädd för deras reaktion. jag vill ju att de ska ha det lyckliga barnet som alla andra föräldrar också vill ha! Och fortfarande, vart ska jag vända mig? finns det någonstans närmare än Jakobstad? Till exempel i Min kommun eller i ***** ? Skulle gärna åka dit hellre och få medicin och verklig proffesionell hjälp! Kan man skicka meddelande för gillar inte att ringa.. eller ska jag börja med att säga åt föräldrarna så får de ringa åt någon? Och HUR ska jag säga det? är väldigt positiv till flera olika exempel på hur jag dka säga det! Skulle vara uppskattat med svar fort! Har dock inte skadat mig ännu, men mina needs för det börjar bli verkligt stora, samma med mina hemska tankar. Klockan är exakt 03:00 och jag gråter igen. Jag vill få sova, har inte sovit bra på hur lämge som helst!! och vad finns det för olika medicineringar? Flickan
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

Vik. ungdomsinformatören Alexandra svarar

27.06.2016

Hej igen Flickan!

Vännen, som vi skrev tidigare, så ska du nu inte bekymra dig så mycket om dina föräldrar, utan koncentrera dig på att själv få hjälp och börja må bättre. Se, även om det här kan kännas svårt att förstå och komma ihåg när hela världen känns nattsvart, så är det här något som kommer att gå över och du kommer att bli nästan som förr igen (en stor erfarenhet rikare dock), alltså det lyckliga barnet. Det här är tillfälligt, de kommer att ha det lyckliga barnet igen, och ju snabbare och i tidigare skede du får hjälp, desto snabbare kommer det lyckliga barnet tillbaka till dem. Men för att ni ska komma dit, så behöver du verkligen få hjälp nu. Och för att du ska kunna få hjälp, så måste du berätta hur du mår! De är inte tankeläsare, du måste berätta för dem hur du mår så att de kan hjälpa dig!

Alla föräldrar vet också att barnen är bara vanliga människor, som kan ha bättre och sämre perioder och att inget barn är perfekt, precis som de inte själva heller är perfekta. Det finns inget att förlåta att du mår dåligt, det är bara fakta. Du är lika lite skyldig till det som om du hade fått laktosintolerans eller astma. Det är en sjukdom du lider av nu, inte något du orsakat själv, inget självförvållat - och det kommer de nog att fatta. De kommer inte att bli arga eller besvikna på dig. Jo, de kommer att bli oroliga, och eventuellt kommer de på något plan att beskylla sig själva, tro att det på något magiskt fel skulle vara deras fel, att de varit dåliga föräldrar. Men de kommer över det, för i varje förälder finns en instinkt att sköta om sitt barn och vilja det väl. Högst troligen tar de fram den instinkten och hjälper på alla sätt de kan.

Det lättaste sättet för dig att berätta vore kanske nu att faktiskt visa alla de frågor du skickat åt oss, så får de läsa om hur du mår. Sedan kan de fråga och fundera med dig, men då behöver du inte hitta ord för vad du känner först, du behöver inte direkt inleda samtalet. Men om du vill det, så är ett tips att hålla de så enkelt och rakt ur hjärtat som möjligt. Fundera inte så mycket på vilka ord du ska välja eller hur du ska formulera det, utan häll ur dig rakt upp och ner hur du känner, vad du tänker och hur du mår. Tids nog kan man reda ut detaljer, men huvusaken är att du får sagt att du mår psykiskt illa. Ett annat sätt är att visa spåren av ditt självskadebeteende ifall de syns, men då kan det hända att dina föräldrar blir så chockade att de reagerar helt annorlunda än om du bara hade berättat först. Föräldrar vill instinktivt skydda sina barn från skador, och visar du eventuella ärr först, så kanske vårdar-instinkten slår i och de lite missar orsaken till självskadebeteendet.

Förutom de ställen som vi redan tipsade dig om där du kan få hjälp, så kan det även vara ett alternativ att se vad de erbjuder längre norrut, i Karleby. Tex stadens eget mentalvårdsteam har personer ute i flera kommuner, http://www.kokkola.fi/palvelut/sosiaali_ja_terveyspalvelut/terveys/sairaanhoito/asiantuntijasairaanhoitajat/sv_SE/mielenterveystyo/ och Ungdomspsykiatriska polikliniken vid Mellersta Österbottens Centralsjukhus kan man gå till utan remiss från en läkare, https://www.kpshp.fi/sivu/nuorisopoliklinikka

Var inte rädd för de allvarliga orden i namnet, det är bara vanliga människor som jobbar där, men som har speciell kunskap att hjälpa just ungdomar som mår psykiskt dåligt. Och det är bara att ringa dit, bekymra dig inte om vilken kommun du hör till, utan huvudsaken är att du berättar för någon. Den personen skaffar nog fram rätt hjälp åt dig sedan. Den personen kan också hjälpa dig att berätta för dina föräldrar om hur du mår, om du vill.

Ett alternativ är också att du mejlar till oss med ditt namn, så ringer vi till hälsovården i din kommun och ger dem ditt namn, så får de ta kontakt med dig och boka en tid? Det syns absolut ingenting som kan avslöja vem du är här på Decibel och vi berättar ingenting till någon i din kommun som du inte vill att vi ska berätta åt. Vår e-postadress är decibel@korsholm.fi. Du kan också skicka ett sms åt oss på 044 7277 911 om du vill.

Slutligen så finns det massor av olika mediciner som kan hjälpa dig. De kan inte ta bort hela problemet, men de kan ta udden av de värsta känslorna, så att du kan jobba på att bli frisk. Ofta använder man medicin i kombination med att prata med någon, tex en terapeut eller psykolog och exakt vilken medicin som kan hjälpa dig kan bara en läkare som är specialiserad på psykisk ohälsa säga. Inte heller kan man veta på förhand hur länge du behöver använda någon viss medicin, ibland hjälper det med några veckor, ibland tar det längre.

Huvudsaken är att du får hjälp nu! Det är jättebra att du tänker så här starkt på det - sluta inte, bli inte rädd, utan prata verkligen med någon nu. Du vet att du behöver göra det, lyssna på den rösten inom dig!Visst söker du hjälp nu, lova!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Alexandra

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera