Hur går det till?

Hur går det till?

Hur går det till rent praktiskt?Espera 3

Hur går det då till hos en psykolog eller terapeut? Det första steget när en psykolog/terapeut och en klient möts är alltid att bekanta sig med varandra. Ändå liknar inte samtalet ett vanligt samtal, som till exempel med en vän, utan fokus ligger hela tiden på dig. De flesta terapeuter eller psykologer berättar inte så mycket om sig själva utan tiden i terapirummet är din och den ska användas till dig. Under de första samtalen får du berätta om dina problem och funderingar, bland annat om när/i vilka situationer du upplever problemet, när det började (om det går att säga) vad du själv tänker om problemet och så vidare. Du får kanske också berätta om din livssituation, om din familj och din bakgrund, om vilka personer som är viktiga i ditt liv. Ibland kanske du också får fylla i något frågeformulär, någon blankett eller göra ett test av något slag.

Ibland vet man som klient inte heller exakt vad som är problemet, och det är helt okej att inte veta det.

Då använder man kanske de första samtalen till att försöka ringa in problemet. Det kan ju vara en helt ny erfarenhet att prata högt om sina funderingar, att sätta ord på sina känslor. Många gånger bär vi så mycket inom oss som aldrig har fått sägas högt och då kan det också vara en utmaning i början att hitta de rätta orden för att beskriva sin upplevelse. Och när man börjar prata om allt som man bär på kan det bli väldigt känslosamt. Och det är okej. Att gråta, skratta, bli arg, frustrerad, ledsen, uppgiven – allt är okej i terapirummet. Och terapeuten kan möta alla dina känslor och kanske hjälpa dig att sätta ord på dem. Du behöver inte vara orolig för hur terapeuten ska reagera. Han/hon har utbildning och träning i att möta alla sorts känslor och problem.

Under det första samtalet brukar också terapeuten berätta om sitt sätt att arbeta och på vilket sätt han/hon tänker att man kunde jobba vidare med ditt bekymmer. Beroende på vilken utbildning en psykolog eller terapeut har så jobbar alla litet olika. Och ingen terapeut eller psykolog är den andra lik.

Tid och ansträngning

Ibland händer det att det bara känns helt fel med den terapeut eller psykolog man fått tid hos. Så vad kan man göra då? Absolut ta sin egen känsla på allvar och säga till. Direkt åt terapeuten (för han/hon har utbildning för detta och kan handskas med det) eller åt någon annan. Men även här gäller det att ge det hela litet tid. Man bygger inte upp ett förtroende så där bara. En relation där man känner att man är trygg, kan vara ärlig och får vara den man är tar tid att bygga upp. När vi ber om hjälp och får hjälp så kanske vi tycker att hjälpen inte ”funkar” direkt. Därför att förändring tar tid. Om vi vill förändra vårt sätt att tänka och känna och bete oss så TAR DET TID. Man kan inte vänta sig att man efter första besöket hos någon kommer ut därifrån, totalt förändrad och mår bra igen. Tvärtom är det ganska vanligt att man börjar må litet sämre till en början. Så det behövs enorma mängder med tålamod och en gnutta framtidstro – för att stå ut med att må dåligt innan man kan börja må bättre.

Väldigt sällan är det så att bekymret vi har försvinner genast i och med att vi får någon att prata med bekymret om.

Ingen kurator, psykolog eller terapeut kan heller ”fixa” dig utan grovjobbet gör du själv. Genom att vara ärlig och modig och berätta precis hur du har det, vad du funderar på och genom att vilja förändras och ta ansvar för ditt liv. Sedan kan förhoppningsvis den professionella personen hjälpa dig vidare med ditt problem, steg för steg. Men det tar som sagt tid. Ändå är det alltid viktigt att du så småningom känner att du verkligen kommer vidare, gör framsteg. Om ingenting i ditt liv förändras, om allt bara fortsätter som tidigare och du inte märker att du förändras – inuti eller utanpå – då ska du ta upp det med terapeuten. Det kan naturligtvis vara mycket svårt att säga exakt vad det är som hjälper, är det terapin eller är det något annat men det spelar kanske ingen roll. Huvudsaken ATT det förändras, att du börjar tänka, känna och bete dig på ett nytt sätt, att allt fungerar bättre för dig och att du så småningom börjar må bättre och bättre.

Avsluta terapi

Någon gång, efter en kortare eller längre tid, så är det också tänkt att man avslutar sin terapi. Tanken med all terapi är att man så småningom ska klara sig utan den. Målet är aldrig att man ska gå i terapi resten av livet, utan att terapin ska kunna ge dig redskap att leva livet på ett litet annorlunda sätt än tidigare. Att avsluta en lång relation med en terapeut kan också kännas väldigt jobbigt. När man avslutar en terapirelation så bukar man göra någon slags sammanfattning, titta på hur det var när du kom till terapin, vad som hänt under tiden och hur det känns nu och inför framtiden. Då är det kanske litet lättare att ta med sig allt vad man lärt sig ut i livet. Och när man får hjälp hos en terapeut eller kurator eller psykolog, ja då är det verkligen värt det. Då har man en trygghet i att det finns någon som man kan vända sig till, också i fortsättningen. Och bara det är till stor hjälp, att man vet att det finns hjälp att få därför att man blev hjälpt redan en gång.

Så det finns verkligen inget att förlora på att be om hjälp. Det om något är att ta hand om sig SJÄLV! Det är de som verkligen bryr sig om sig själva som är modiga och söker hjälp, och som fortsätter söka vidare om de inte får hjälp direkt. De som tar sina känslor och tankar på allvar och tar tag i allt innan det blivit ett så stort problem att någon annan får söka hjälp åt en är de som så småningom börjar må bättre. All förändring behöver komma inifrån för att ha någon verkan. Och för att förändras krävs det både mod, vilja och enormt med tid! Och att man tar det där första steget – och ber om hjälp!