Tystnadsplikt

Tystnadsplikt

Alla anställda som du möter i skolan, på hälsocentralen, sjukhuset, tonårspolikliniken osv har tystnadsplikt. Det betyder i praktiken att de inte får berätta åt en levande själ vad det är du har berättat åt dem. De ska inte, utan att du vet om det, berätta vidare något åt dina föräldrar, lärare, andra anställda eller andra unga. De ska inte heller visa eller dela med sig dokument som har att göra med dig. Om det kommer fram att de gett ut uppgifter om dig utan tillåtelse, så har de begått tjänstefel och kan bli straffade enligt lag.

Så skolkuratorn kommer inte att skvallra för grannen i matbutiken och skolhälsovårdaren kommer inte att kasta sig på telefonen och ringa din mamma så fort du lämnat mottagningsrummet!

Tystnadsplikten är en väldigt viktig sak för allt från specialläraren till skolläkaren! Deras främsta uppgift, målet med deras jobb och orsaken till att de är anställda, är att hjälpa alla unga att må bra! Du kan i alla lägen vara helt säker på att deras högsta önskan är att du ska må bra, både fysiskt och psykiskt. Det är ofta både deras jobb och deras personliga inställning till livet.

Det enda som är viktigare än tystnadsplikten är deras skyldighet att hindra dig från att allvarligt skada dig själv eller bli skadad av någon annan. Om de upplever att en ung person far illa, är i livsfara eller en fara för sin egen hälsa, så måste de skaffa hjälp åt den personen. Det måste alla vuxna göra, vi är alla skyldiga att se till att ingen ung far illa. Ingen får blunda för det eller tycka att det är någon annans uppgift. Så även om till exempel skolkuratorn har tystnadsplikt, så måste hon först och främst göra sitt allra yttersta för att försöka förhindra att du far ännu mera illa. Det heter så i deras arbetsbeskrivning, att de alltid ska handla "för barnets bästa"!

Vad som är "illa" varierar från fall till fall och varje situation är unik. Men här handlar det oftast om allvarliga saker, till exempel att den unga blivit utsatt för eller utfört ett brott som skulle kunna ge fängelsestraff eller om den unga är allvarligt sjuk. De gör först allt de själva kan göra för att hjälpa dig och överväger sedan väldigt noga om och vem de ska kontakta för att du ska få mera och bättre hjälp. Oavsett vem de tänker be om mera hjälp av, så brukar de vanligen först berätta det för dig och förklara varför. De gör sällan något utan att prata med dig först. De brukar oftast berätta vad som kommer att hända och varför, om man kan veta det på förhand.

Alla som har tystnadsplikt försöker på alla sätt de kan garantera att ingen ska kunna råka höra eller se dig, vad du säger eller något skrivet om dig. Mottagningsrum är extra ljudisolerade, utanför finns ofta "upptaget"-lampa så att ingen ska avbryta i misstag, de har skilda telefontider för att inte bli avbrutna när de talar med dig, registren där det finns uppgifter om dig är extra skyddade för dataintrång osv osv osv.