Ett litet exempel

Ett litet exempel

Innerst inne var Annika lite förtjust i sin bästa kompis Ronjas pojkvän Emil. Kanske kunde hon tänka för sig själv att om han hade varit singel så skulle hon nog försöka fånga Emils uppmärksamhet. Men Annika anser att man inte ska flirta med kompisars pojkvänner – ännu mindre försöka stjäla pojkvännen. Det skulle vara en dödssynd och Ronja skulle bli så fruktansvärt sårad och arg och Annika skulle troligen förlora sin bästis. Sååå himla snygg och charmig var Emil ju ändå inte.

Så Annika tryckte ner känslorna för honom, långt ner. Tills den där gången när kompisen var på släktkalas och Annika träffade på Emil på dansen. Hon hade druckit några cider och var glad och sprallig och just då var det den mest naturliga saken i världen att snubbla fram till honom och ropa ”Heeej snygging”. Kanske frös hon och stack därför på skoj händerna under hans tröja. Och stod kvar med armarna om honom. Den enda medvetna tanke Annika hade då var kanske ”åh, hans läppar ser så mjuka ut”. Och de frigjorda endorfinerna och dopaminet fick henne då att släppa på hämningarna, totalt förtränga hur hemskt det skulle vara att göra så mot kompisen, känna sig upphetsad och tänka ”äh, det ordnar sig nog”… Och så kysste hon honom. Eller var det han som kysste henne? Anyway…

Tills ljudet av någon som busvisslar trängde igenom Annikas omtöcknade hjärna och någon ropade frågande ifall hon och hennes bästis delar på Emil eller håller Annika honom bara varm åt Ronja medan Ronja är borta? Då drog Annika sig undan honom och skammen vällde över henne tung och svart. Och så sprang Annika gråtande och gömde sig bakom ett båthus – där någon idiot försökte klättra upp på taket. Där bland brännässlorna spydde hon, torkade snor från kinderna och skrek om hur hemsk hon var och att hon tänkte kasta sig i sjön och dränka sig. Hur hon tog sig hem minns hon inte så tydligt. Men följande morgon vaknade Annika av telefonsignalen och fick höra världens hemskaste utskällning av kompisen Ronja. Annika försökte nog säga ”men jag var ju full, det betydde inget…” Men det hjälpte inte. Ronja kunde aldrig riktigt förlåta Annika och aldrig riktigt lita på henne igen. Och inget var längre som förut…

Varför Ronjas pojkvän Emil kysste Annika tillbaka? Kanske han egentligen var sur på sin flickvän för att hon ”hellre” for på släktkalas än var med honom, för att hon berättar alla hans skamliga hemligheter för sin bästis, för att hon talat nedvärderande om hans bil eller han tror att hon flirtat med en annan kille? Och även om Emil aldrig ens skulle säga det till Ronja, så kanske han innerst, allra innerst inne skulle vilja hämnas lite på henne, eller göra henne ledsen, eller få henne att uppskatta honom mer. När Ronjas fulla bästis Annika kastade sig om halsen på honom och han hade några huttar innanför västen, så tänkte han knappast ändå en klar tanke om sin flickvän. Han kanske däremot var smickrad av bästisens uppmärksamhet, och lite fyllekåt. Och så bara hände det som hände.

Och från och med busvisslingen så ångrade han sig djupt, skämdes ögonen ur sig och var fullkomligt livrädd att flickvännen Ronja, som han egentligen ändå var kär i, ska dumpa honom. ”Jag var ju full, det betydde inget…” Nå, Ronja ansåg ändå att Emil svikit henne och varit otrogen mot henne.

Och snart var han en ordentligt utskälld ex-pojkvän med krossat hjärta och mycket dåligt samvete.