Vad innebär rökning PÅ RIKTIGT?

Vad innebär rökning PÅ RIKTIGT?

Vad innebär det att vara en rökare PÅ RIKTIGT? Här och nu?

  • Du samlar förtvivlat ihop alla 5-, 10- och 20-centare du hittar (bla under soffkuddarna och i fickorna på vinterjackan) för att få råd med ett tobakspaket av billigaste märket. Du skäms ögonen ur dig då du häller din stora myntsamling på tex R-kioskens kassadisk och möter kassörskans irriterade blick när hon är tvungen att räkna dina mynt. Och bakom dig växer kön av väntande kunder, som alla suckar föraktfullt över de här idiotiska unga rökarna…
  • Du tänker mer eller mindre konstant på om du luktar tobak i kläderna eller om din andedräkt stinker. Du märker att du drar dig undan pojkvännens kram, eller åtminstone vrider huvudet så att han inte ska känna röklukten i ditt hår. Du märker att han ändå håller andan och att kramen blev alldeles för kort. Kanske han till och med säger något om en halspastill eller tandtvätt, till synes oberörd. Och det skär i hjärtat…
  • Du har svårt att koncentrera dig på något mera än 1-1½ timme åt gången. En film är för lång för ditt nikotinbehov, så de sista minuterna sitter du mest bara och tänker på när du ska kunna gå ut på tobak. Vissa lektioner är för långa i skolan, så i slutet av lektionen lyssnar du inte ens längre. Munnen smakar allt mer av tobak, fingrarna trummar allt mer irriterat och du stirrar på klockan varannan halvminut… Livet börjar cirkla kring när du nästa gång ska kunna smita undan för att dra ett bloss. Snart märker du att du till och med drar dig för att vara med på sådana saker som gör att du måste vara orökt en längre tid, som en 3,5 timmars tågfärd ner till Helsingfors, en shoppingresa med mamma till Tammerfors (du slipper ju inte ens iväg på en tobak i smyg när det bara är ni två) eller en intressant work-shop över en helg. Sådana saker som klassresan eller sommarjobbet ger dig världens ångest, eftersom du både vill vara med om det, men vet att du inte kommer att kunna röka där…
  • Du är avundsjuk på de kompisar som ”bara feströker” och inte har den minsta nikotinabstinens däremellan, medan tobak är det första du tänker på när du vaknar...
  • Du går ut till skolbussen 10 minuter tidigare, låtsas gå ut på kvällspromenad eller springer iväg utan jacka på rasten för att hinna röka. Du gömmer dig bakom ett hörn och huttrande ber till gudarna att ingen lärare, förälder, skvallrande granne eller liknande ska komma på dig, medan du drar blossen så snabbt att ögonen tåras och du blir illamående…
  • Och skulle någon se dig, eller känna röklukten från dig, så startar genast lögnerna. Att det var första gången, att det var kompisen istället, att du bara stått nära ett gång rökare, att du var så stressad att du prövade ta ett bloss – men det var första gången du prövade, att du var ledsen pga olycklig kärlek eller någons elaka kommentar, att du minsann har rätt att göra vad du vill och att folk ska skita i vad du har för dig, att du bara ville pröva för att se hur det kändes, att du blev tvingad av grupptrycket… och du både hör själv hur dumt det låter och ser på motparten att han/hon ändå inte tror dig…
  • Du lever i ständig ”snart-sista-tobaken-i-paketet-när-ska-jag-få-tag-i-mera-tobak”-skräck. Du gör smått panikslagna cykelturer till den kvällsöppna bensinstationen, bokstavligen springer till butiken på matrasten, övertalar kompisar att köra en extra sväng så att du ska få chansen att plocka upp ett tobakspaket på vägen…
  • Du är villig att bylta på dig och gå ut i kylan istället för att fortsätta gosa i soffan under den varma filten med flickvännen, sova en lite längre tupplur eller sitta i lugn och ro vid kaffebordet med kompisarna…
  • Du märker att det inte alls längre är tufft att röka. Däremot något att skämmas för. Fördomarna mot rökare blir bara fler och fler: rökare har dålig självdisciplin eller är svaga som inte kan sluta, rökare är dumma i huvudet som gått på myten om att rökning är coolt eller är för fega för att stå emot grupptrycket, rökare tror visst att de är odödliga och att sådant som sämre kondis och rynkor i förtid inte gäller dem, rökare är ofta sämre utbildade och har sämre med pengar – eller åtminstone har de det dåligt hemma, rökare gör ofta andra skadliga saker som att supa huvudet fullt varje helg eller knulla runt… Du ser det i andras ögon, till och med hos främlingar på stan som går förbi där du står och blossar, och det känns som om alla föraktar och nedvärderar dig…
  • Du känner dig utpekad varje gång någon säger ”Jag skulle aldrig kyssa någon som röker, de sägs ju smaka som en askkopp” eller ser en sluta-röka-kampanj på Facebook med bilder av svarta lungor. Och fastän hur mycket du försöker nonchalera varningstexterna på tobakspaketen, så vet du ändå exakt vad där står… (Det är också mycket troligt att du slutar läsa om rökning på Decibel efter den här texten. Du vill inte bli påmind…)
  • Du blir avundsjuk - och lite rädd för att lämna ensam som syndare - alltid när du hör om någon som lyckats sluta röka. Innerst inne är du avundsjuk på alla som inte är rökare och aldrig har varit det. Men du låtsas att rökningen är ditt val och att du nog också en vacker dag kommer att höra till skaran av före detta rökare. Förhoppningsvis. För även om du inte tänker vara rökare för resten av ditt liv, så tvivlar du innerst inne själv på att du ska klara av att sluta röka…
  • Du vet också innerst inne att alla argumenten för att röka är bara lögner och ursäkter. Man blir inte mera avslappnad av nikotin. Man kan inte koncentrera sig bättre av nikotin. Man njuter inte mera av en kaffe, öl/cider eller en god middag… Man mår inte bättre som rökare på ett endaste sätt. Och det VET du nog…
  • Du hamnar ständigt att ljuga för att slippa iväg på tobak. Åt lärare, åt föräldrar, åt arbetsgivare… Är ni flera på klassen/kursen/jobbet som röker, så är du tacksam för att slippa skämmas ensam. Fast efter tobakspausen märker du att ni inte var så många – och att alla icke-rökarna runt er rynkar på näsan för att lukten sprider sig i rummet värre och snabbare än en brakfjärt. En brakfjärt skulle ändå ha varit naturlig och acceptabel, men icke-rökarna retas inte ens med rökarnas stinkmoln, de bara suckar och skakar på huvudet och pratar med bordsgrannen åt andra hållet…
  • Halspastiller, parfym, vattenflaskan (eller hellre något med smak i), munvatten och tuggummi blir dina följeslagare och livräddare…
  • Du tittar dig i spegeln och letar efter de där tecknen på skador av rökning som det talas om: mera finnig och glåmig hy, förtidiga rynkor, grå beläggning på tandköttet och tungan, gula fingertoppar och naglar på ”cigaretthanden”, gulare tänder, mera ansiktbehåring (speciellt pinsamt hos tjejer), mera bukfetma och håravfall (och begynnande flint eller vandrande hårfäste hos killar). Du undrar i ditt stilla sinne om du skulle ha bättre smak- och luktsinne, kondition, andedräkt, minne och inlärningsförmåga, hårkvalitet, hy osv osv osv om du inte rökte…
  • Du för en ständig kamp med brandfaran och har troligen bränt små hål på bästa vinterjackan eller till och med eldat upp lite av ditt hår när du försökte tända på tobaken i blåsten. För de som röker i bilen, så finns skräcken ständigt där att askan – eller ännu värre fimpen - inte ska åka ut genom fönstret utan landa i baksätet istället och starta en brand…
  • Alla människor anser att de har rätt att klaga på dig och kritisera dig för att du röker: 5-åringar utanför butiken, pensionärer på gatan och naturligtvis lärare. Och du har INGENTING smart att säga tillbaka. Ingen giltig ursäkt…
  • Fördomarna kan dessutom göra så att kompisens morsa anser att du inte ska få komma med i deras skjuts till dansen, för hon tror att du har dåligt inflytande på hennes dotter. Eller att du inte får sommarjobbet du sökte, eftersom du luktade tobak och arbetsgivaren tror att rökare är sämre människor – som åtminstone tar fler raster och därför inte jobbar lika effektivt. Dessutom får folk runt dig skit för att DU röker: Dina föräldrar är dåliga föräldrar som låter dig röka, din syrra är säkert lika vild som du eftersom du ju röker (och vem vet vad mera ”vilt” du gör, man har ju hört om sådana som röker…) och mormor ids inte skryta om sitt underbara barnbarn, för barnbarnet röker ju ändå…
  • Det kommer ständigt nya lagar och förordningar som begränsar rökandet. Du får inte röka på allmänna platser eller måste gå till en liten trång rökruta tre kilometer bort, tex på utomhuskonserten eller uteserveringen. Vuxna får ta ciggarna av dig om du är underårig. Man måste be om att få sitt tobakspaket vid butikskassan genom att ange rätt nummer (medan nikotintuggummina lyser dig i ögonen från hyllan bredvid). För varendaste förbud så känner du dig mer och mer som en andra klassens medborgare. Diskriminerad, bortkörd och föraktad…
  • ... och tusen och åter tusen exempel till.

Visst verkar det häftigt, roligt, coolt och sexigt att röka?