Frågor om böcker till modersmålslärare

Frågor om böcker till modersmålslärare

Decibel och Brösttoner ställer frågor till Annette Kronholm-Cederberg och Markus Haglund, bägge lärare i modersmål och litteratur:

•Var jobbar du som lärare i modersmål och litteratur?

Annette: I Topeliusgymnasiet i Nykarleby.

Markus: I Oxhamns skola, Jakobstad (årskurser 7–9).

•Hur länge har du jobbat som lärare?

Annette: I sju år totalt. Jag har sysslat med annat också, skrivit en licentiat- och en doktorsavhandling.

Markus: Tolv år.

•Varför blev du lärare i just modersmål och litteratur?

Annette: Det var slumpen som avgjorde saken. Fast det tror inte mina elever. Jag har alltid varit verbal, tyckt om att prata och diskutera. Däremot var jag som ung inte nån särskilt läsande människa. Men i och med studierna växte läsandet och skrivandet. Sedan kändes yrkesvalet väldigt självklart.

Markus: Jag har alltid gillat att läsa och att skriva (även om det inte blir så mycket skrivet just nu...).
Och så har jag haft inspirerande modersmålslärare genom hela min skolgång.

•Vad är det bästa med jobbet som modersmålslärare?

Annette: Att jag hela tiden får jobba med människor, unga människor som ska ut i livet, som ställer viktiga frågor och vill vidare på något sätt, som är hungriga på livet.

Markus: Det bästa är nog friheten i ämnet, att man egentligen kan behandla nästan vad som helst med språket/modersmålet som verktyg. Man får ta del av elevers tankar och funderingar t.ex. genom deras texter.

•Vad är det sämsta med jobbet som modersmålslärare?

Annette: Texthögarna som aldrig tar slut. Det är mycket läsande, och det tar ofantligt mycket tid, när det jag egentligen gillar mest är att undervisa. Ibland skulle det vara skönt att slippa läsa så väldigt mycket texter.

Markus: Det kan bli stressigt med mycket textläsning ibland.

•Om din elev frågar: ”Varför är det viktigt att läsa böcker? Kan man inte bara se på filmer?” Vad svarar du då?

Annette: Genom att läsa så tvingas du skapa dina egna bilder i huvudet, för att berättelsen ska bli levande. Filmen serverar ett rakare intryck, där är känslorna så att säga gestaltade och tolkade både i text och i bild, du har mindre utrymme som mottagare. När du läser en bok, möter du också en annan människas språk och tankar, vilket gör att det händer fina saker med ditt eget språk och dina egna tankar också. Film är snabbkonsumtion; en bok umgås man med kanske under flera veckor. De allra flesta säger, då de jämför en bok och en film, att boken var mycket bättre än filmen. Filmen är alltid ytligare. Boken – om det alltså är en bra bok – går djupare, bredare och längre som berättelse. Och kräver därmed boken också mer än filmen.

Markus: För att utveckla hela sitt språkregister behöver man ta del av skriven text också. Filmkonst i all ära, men det är otvivelaktigt så att en regelbundet läsande person har ett mera utvecklat språk än en icke-läsande person. Böcker ger stora upplevelser. Visst ger filmer också det, men då man en gång lyckas hitta en BRA bok så är nog upplevelsen svårslagen.

•Om din elev säger: ”Jag har aldrig hittat en bok som skulle intressera mig. Finns det överhuvudtaget intressanta böcker?” Vad säger du då?

Annette: Det finns absolut intressanta böcker. Den berättelsen har inte hittat dig ännu. Om den som frågar är en pojke, skulle jag ge honom tre böcker:
• Zlatan Ibrahimovi och David Lagercrantz: Jag är Zlatan
• Jonas Gardell: En komikers uppväxt
• Kaj Korkea-aho: Gräset är mörkare på andra sidan

Markus: Alla böcker är inte intressanta för alla människor. Men med tanke på hur mycket litteratur det finns, så tror jag nog att det finns något för alla. Fråga gärna efter boktips av dina jämnåriga! Det är inte säkert att din modersmålslärare är den bästa boktipsaren för dig. Sök i bokbloggar, fråga på biblioteket, prata med dina föräldrar osv.

•Om din elev säger: ”Jag läser så långsamt, så det tar evigheter att traggla sig igenom en bok. Så jag ids inte. Finns det nåt jag kunde göra?” Vad svarar du då?

Annette: Läs mer! Vem har sagt att det ska vara lätt? Det finns inga snabbkurser i att bli en skrivande och läsande människa, särskilt inte om man har läs- och skrivsvårigheter. Allt är inte lätt här i livet – vissa saker får man kämpa mer med än med andra. Men det finns en belöning att hämta där!

Markus: Läs noveller, ladda ner ljudböcker. Man måste inte alltid läsa tegelstenar för att ta del av bra litteratur.

•Om din elev frågar: ”Vad är en klassiker?” Vad svarar du då?

Annette: Det där kan man diskutera hur länge som helst. Men typiskt är att en klassiker är tidlös. Fast texten är gammal, har den fortfarande nåt att säga nutidsmänniskan. En klassiker är en bok som var revolutionerande för sin tid, den bär på konstnärliga kvaliteter eller för fram en ny tanke, en ny idé, nånting som för mänskligheten framåt.

Markus: Ett känt citat är: ”En klassiker är en bok som aldrig slutar att säga det den har att säga.” Klassiker är ett väldigt brett begrepp, men generellt kan man säga att en bokklassiker är en bok som har överlevt sin tid och blivit allmänt känd. Vanligtvis handlar klassiker om de stora frågorna hos människan; om saker som inte är bundna till en viss tid. Nya böcker kan kanske inte vara klassiker redan vid utgivningen, men det är intressant att fundera på vilka av dagens böcker som kommer att överleva och kanske läsas ännu om hundra år.

•Om din elev säger: ”Jag tycker om att läsa deckare och kärleksromaner, men så var det en som sade att det är skräplitteratur. Varför det?” Vad svarar du då?

Annette: Jag tror... Det där låter som åttiotalet. Idag har deckarna fått upprättelse. I MO4 i gymnasiet läser vi enbart kriminalromaner. Deckare och kärleksromaner kan vara en fin ingång till läsning och till att t.ex. få ett bättre läsflöde, att öva upp sig i att läsa flytande. Det är viktigt att läsa det man tycker om. Jag tycker inte att man ska bedöma vad nån annan läser, huvudsaken är att man läser. På det sättet kan böckerna vara skräp att om man har läst t.ex. en Sidney Sheldon, så har man i princip läst dem alla, för de är alla likadana. De följer alla samma mönster. Stig Larsson-böckerna är t.ex. inte skräp. Alla kärleksromaner och deckare är alltså inte skräplitteratur.

Markus: Jag tycker att uttrycket skräplitteratur är befängt. Det som är ”skräp” för en läsare kanske inte är det för en annan. Man skall vara försiktig med att kategoriskt döma ut böcker som dålig litteratur. Om en bok ger en läsare något så fyller den en funktion. Sedan är det en helt annan sak att böcker är av olika kvalitet rent litteraturvetenskapligt...

•Om din elev säger: ”Är det inte bara flickor som sysslar med böcker? Är det inte fjantigt med pojkar som läser?” Vad svarar du då?

Annette: Forskning visar att flickor läser mer än pojkar, att kvinnor konsumerar mer kultur än män; det är ett faktum. Det finns nästan en homofob inställning till kultur bland killar ibland, men det är väl ofta i högstadieåldern man tänker så. Jag skulle formulera en motfråga så här: Är det innehållet i böckerna som känns obekvämt eller skrämmande? Ofta handlar böcker ju om känslor, inre tankar och konflikter. I stället för att erkänna att man är rädd så slår man ifrån sig. Jag tycker att det är långt ifrån fjolligt eller omanligt att läsa böcker.

Markus: Nej, det är inte fjantigt.

•Om din elev säger: ”Jag tycker om att läsa och skriva själv, men jag har ingen som jag kunde prata med om mina texter. Vad kunde jag göra?” Vilket råd ger du då?

Annette: Jag hoppas att det finns en skrivarklubb eller skrivarkurs på din skola – gå med i den! Där diskuterar man varandras texter på ett konstruktivt sätt. Gå en kurs på Arbis, en ordkonstkurs eller ett skrivarläger på sommaren. Eller – nånting väldigt enkelt – börja skriva blogg! Det kostar inget, och där kan man träffa läsare av andra åldrar och annat kön, folk som man inte känner, och så får man kommentarer på sina texter.

Markus: Hm, svår fråga. Du är inte ensam, det finns många som både läser och skriver. Ett tips är att starta en blogg, eller söka upp andras bloggar om läsande/skrivande. Kolla med ditt bibliotek om det finns läs- och skrivcirklar som du kan gå med i.

•Läslust – är det nånting man har eller inte har, punkt slut?

Annette: Nej.

Markus: Ibland har man det, ibland inte. Men det är klart, det är lättare att ha läslust om man vistas i en ”läsvänlig miljö”.

•Går det att väcka läslust? Hur? Vad har du för knep som modersmålslärare?

Annette: Det går absolut att väcka läslust! Jag har många elever som säger att läsande och skrivande inte är nånting för dem. Som lärare är det då min uppgift att väcka deras läslust. I skolan finns det förstås en del måste-läsande och måste-skrivande. Men genom att ge plats åt berättelser som eleverna inte kan värja sig emot, för att berättelserna helt enkelt är så bra att de golvar den skeptiska, genom att högläsa i klass – ja, då går det att väcka läslust. Varje gymnasiekurs går ut på att man ska läsa böcker. Vi har då bokprat varje vecka, där vi tillsammans pratar om de böcker man läser, diskuterar böckerna ur flera olika analytiska perspektiv. När man talar om det man läser, så väcks också rösten inom en. Samtidigt som man pratar om en fiktiv person, så talar man också lite om själv sig. Det blir lustfyllt bara genom att man öppnar upp berättelserna för eleverna. Ungdomarna är väldigt frågande, de letar efter svar.

Markus: Det är svårt att väcka läslust, men nog är det möjligt. För att vilja läsa något måste man bli intresserad av att ta del av en historia. Böcker behöver marknadsföras. Högläsning är ett bra sätt att få alla i t.ex. en klass att ta del av en bra bok. Man blir aldrig för gammal för att lyssna till högläsning.

•Ditt tips till den pojke / flicka som vill utvecklas som skribent och kanske till och med bli författare – vad ska han / hon göra?

Annette: Skriva. Och läsa. Det finns ingen snabbkurs fram till en skrivande identitet. Man ska lyssna på sin modersmålslärare; det är inte helt fel att ha ett gått språk. Sen ska man leta efter sina egna berättelser – vad är angelägna berättelser för mig? Sen ska man hitta sitt eget språk. Och sen: det finns texter som man vill visa upp och texter som man vill behålla för sig själv. Allt behöver inte exponeras. Det är också bra att söka sig till skrivande sammanhang, kurser och tävlingar etc. Det är ett sätt att få bekräftelse på sin identitet som skrivande människa. Att få konstruktiv respons på texterna av människor man litar på, det är viktigt. Och det ska man få innan man sänder in sitt manus till ett förlag.

Markus: Skriv, skriv, skriv. Hela tiden. Skriv olika saker, allt från kakrecept till dödsrunor. Hitta någon att diskutera texterna med. Våga misslyckas.

•Hur stod det till med din egen läslust, när du var lika gammal som dina elever är nu?

Annette: Jag hade en del lärare som stämplade min läsning som skräplitteratur. Och jag kom inte vidare från Allers-böckerna för ingen hjälpte mig vidare. Inte då.

Markus: Jag läste mycket. I 14–15-årsåldern läste jag framför allt Stephen King.

•Den bästa bok du nånsin läst?

Annette: Karl Ove Knausgårds ”Min kamp”. Men jag ännu är mitt i boken. Men det har nog varit väldigt omvälvande läsning.

Markus: Svaret på den frågan varierar från dag till dag. En bok som präglat mitt minne från barndomen är ”Den långa flykten” av Richard Adams. Lionel Shrivers ”Vi måste prata om Kevin” skakade om mig förra året.

•Ditt hetaste boktips just nu?

Annette: Se ovan.

Markus: Hm, om du är 14–15 år, varför inte testa ”Pojkarna” av Jessica Schiefauer?

•Lönar det sig att läsa svenskösterbottnisk litteratur?

Annette: Jag lyfter hela tiden in svenskösterbottnisk och finlandssvensk litteratur i min undervisning. När jag började jobba som lärare, då fanns Lars Sund och inte så mycket annat som kändes relevant. Det fanns äldre litteratur, visst, såsom Anna Bondestam. Det fanns landsbygdsskildringar, mycket lyrik... Den österbottniska poesin är förstås tacksam att ta in i undervisningen, Huldén och Ågren och Stürmer osv. Men prosan..! Idag finns det så många spännande böcker att jobba med, det gäller finlandssvensk litteratur överhuvudtaget, t.ex. Kaj Korkea-aho. Fräscht, i tiden!

Markus: Kaj Korkea-Aho skriver berörande och bra, tycker jag. Och naturligtvis Lars Sunds Siklaxtrilogi för den som är någorlunda läsvan.