I början

I början

De här sakerna lönar det sig att tänka på i början av processen att komma över någon och glömma:

Gör inget dumt i stundens hetta!

Ofta kan vi genast reagera med att göra saker som vi ångrar djupt senare. Det kan vara väldigt destruktiva, omogna, själviska saker som att skrika åt det nyblivna exet så att hela bekantskapskretsen hör, sprida ut hemska osanningar om honom, köra med "the silent treatment", elda upp hans saker och repa lacken på hans bil, festa upp alla pengar, råhångla med någon random kille framför ögonen på exet, ringa och trakassera mitt i natten… De känslor man har när man just blivit lämnad kan vara oerhört starka, men försök att behålla förnuftet. Låt din självbevarelsedrift skydda dig från riktigt idiotiska, egoistiska och i värsta fall slutgiltiga handlingar, så som att skada dig själv eller bränna alla broar till exet.

När man är sårad, så får man ofta en primitiv lust att hämnas och har man inte självbehärskning nog eller hinner stanna upp för att tänka efter först, så är det lätt hänt att överdriva i sitt hämndbegär. Till och med att vilja kasta sig utför ett stup är ofta egentligen att vilja hämnas för att han ska se vad det är han orsakat och förlorat. Att vilja hämnas är att vilja såra honom tillbaka lika mycket som han har sårat dig.

Stoppa också genast alla tankar på att "livet är värdelöst utan honom". Ingen annan människa är mer värd för dig än vad du själv är, aldrig någonsin. Försök att hitta den där inneboende tillförsikten om att jo, det gör ont nu, men det kommer faktiskt att bli bättre. Inte begår du ju självmord heller för att du ligger och kräks i magsjuka i ett par dygn, du vet nog innerst inne hela tiden att det kommer att gå över.

Ge tiden tid. Förvänta dig inte att det ska gå över på ett kick, som att trycka på en ON/OFF-knapp. Om han betydde något för dig, så behövs det tid för att läka såren och bearbeta erfarenheterna.

Du sörjer

Ju mer komplicerat allt var och ju fler negativa känslor man hade, desto längre tid kommer du att behöva för att läka och bearbeta.

Att förvänta sig att du ska kunna nollställa dig själv och att inget av det som hände ska lämna några som helst spår efter sig är bara att skjuta upp reaktionerna. Då blir det bara värre senare. Man kan inte bara trycka på Delete-knappen för att bli av med alla minnen.

Se det som en sorgeprocess. Du sörjer själva personen du miste, du sörjer det ni hade tillsammans och sörjer det ni nu aldrig kommer att få tillsammans. Sorg kan kännas olika starkt och på olika sätt. Att förlora en pojkvän kan kanske kännas lika "lätt" som när en halvbra kompis flyttat bort eller lika "svårt" som ifall någon skulle dö. Det kommer inte att göra ont hela livet och du kommer inte att känna smärta hela livet - förr eller senare läker såret till ett ärr. Men om det blir ett knappt synligt ärr eller ett stort och fult ärr beror som sagt på hur du hanterar sorgeprocessen och om du kan göra en nystart i livet.

Försök att inte se det som ett slut, utan som en början på något nytt.

Stereotypt, så kan kvinnor och män sörja på olika sätt. Det kan exempelvis vara mer allmänt accepterat att en tjej gråter. Den gammalmodiga, men tyvärr ännu rätt allmänna, uppfattningen är att killar inte får gråta, vara ledsna och sörja - det är "omanligt". Men killar känner troligen ändå samma sorg och saknad och på något sätt måste de få utlopp för den och bearbeta den. Därför är det vanligt att "riktiga karlakarlar" istället blir inbundna, irriterade, aggressiva, dränker sina sorger eller snabbt raggar upp någon ny.

Gör därför det som känns bäst för dig nu. Strunta i vad andra ska tycka! Varför skulle du inte få visa att du är ledsen – du är inte sämre för det; inte svag, inte ömklig och inte "förloraren" här! Låt dig själv få känna det du känner och ge utlopp för det – ENSAM! Vill du skrika och slå, så gör det ensam på en öde strand eller slå din kudde. Att skrika och gråta åt ditt ex kommer troligen bara att förstöra ännu mer mellan er.

Saknaden kan kännas som att ha abstinens.

Rent biologiskt så händer det också mycket i kroppen när man blir lämnad av den man älskar. Som vi förklarade på sidan Förälskelse vs. Kärlek så aktiveras flera hormoner och områden i hjärnan när man är kär och det här gör en på sätt och vis beroende av partnern. Att då vara tvungen att skiljas från den man älskar aktiverar de områden i hjärnan som påverkar beroende och begär, belöning och motivation, djup tillgivenhet och smärta. Då reagerar man med psykiska, och ibland nästan fysiska, abstinensbesvär så fort man påminns om exet. När man inte längre får det man är van vid så kan man börja känna ångest, djup saknad, ensamhet och till och med fysisk smärta.

Vissa känner knappt ens en svag släng av det här, medan andra har det riktigt jobbigt. Allt beror på hur allvarligt förhållandet var, hur starka känslor man hade, hur bra förutsättningar man har för att komma över separationer (självkänsla, bakgrund) och vad som händer under dagarna efter separationen. I värsta fall leder det här till stalking (att man förföljer ex-partnern) eller depression.

Källor och mera att läsa