Krisens vanliga skeden

Krisens vanliga skeden

För många stämmer reaktionerna in på hur många människor reagerar på stora och oförutsedda kriser och olyckor i livet. Inom krispsykologin används ofta en förklaring över vilka skeden en människa i kris går igenom (Johan Cullberg, "Kris och utveckling"):

1. Chock

Den första reaktionen kan vara att man hamnar i ett chocktillstånd. En del blir alldeles iskalla inuti och tomma i huvudet. En del visar inte en min utåt men känner totalt kaos inuti. En del vägrar envist tro att det är sant eller tycker att det känns helt overkligt. En del får panik, ångest och gråtattacker. En del känner rent fysiskt illamående, börjar skaka, får svindel eller får smärtor i bröstkorgen "som om hjärtat brast". En del tänker de mest konstiga och irrelevanta tankar just då. En del blir flyförbannade, anklagar, skriker fula ord och har sönder saker - i värsta fall blir fysiskt våldsamma.

Den här fasen kan ta allt från några sekunder till ett dygn (ibland ännu längre). Det kan hända att det inte hjälper så mycket att prata om det just nu, för inga förklaringar sjunker in ännu. Är personen riktigt chockad så kan det hända att hon inte bör lämnas ensam och att exempelvis en nära vän behöver finnas hos henne och erbjuda allmän tröst bara.

Om slutet ändå var väntat så kanske man helt hoppar över den här fasen. Om man har en stark självkänsla och grundtrygghet i sig själv, så är det inte sagt att man reagerar så jättestarkt. Det är dock farligt för den mentala hälsan att "fastna" för länge i den här fasen, för man kan bli självdestruktiv.

2. Reaktion

Nu släpper chocken och budskapet sjunker in, "Det är slut". Då börjar också frågorna komma. "Varför? Vad hände? Vad gick fel? Är det något jag har gjort? Eller inte gjort? Eller är? Är det någon annan? Kunde jag ha gjort något annorlunda?..." Nu strömmar känslorna till, oftast smärtsamma sådana. Man kan bli arg, tycka att det var orättvist, känna sig skyldig - ibland kan man till och med uppfatta det som ett straff för något man gjort. Att bli lämnad av den man älskar är ändå en sorg, man sörjer det man hade, sörjer det som aldrig blev, sörjer att man förlorat den här människan och sörjer att man själv inte dög.

Olika människor reagerar olika, men det är inte ovanligt att den dumpade tröstäter eller förlorar aptiten helt, får svårt att sova eller bara vill sova och är ledsen och orkeslös. Många gråter floder. Vissa blir aggressiva och destruktiva, till exempel förstör alla saker exet lämnat efter sig. Någon kan börja festa hejvilt, flirta ohejdat och på alla sätt och vis försöka hämnas på eller göra exet svartsjuk. I värsta fall blir den lämnade självdestruktiv och skadar sig själv.

Det här skedet kan ta timmar, dagar, veckor och till och med månader i värsta fall.

3. Bearbetning

Nu börjar man långsamt men säkert acceptera ATT det är slut och att livet fortsätter i alla fall. Man börjar acceptera det som skett och anpassar sig till omständigheterna. Man sörjer ännu förlusten av partnern, men sorgen är under kontroll. Nu kan man så småningom börja vara social och mera "sig själv" igen. Huvudsaken är att man inte isolerar sig. Det är dock vanligt nu att man förskönar det som var och ser bara det goda i förhållandet och i exet. I det här skedet är det bra att ha en nära kompis som kan påminna en om att allt var inte bara rosenrött och guldglitter.

4. Nyorientering, livet går vidare

Nu har man kommit över exet, mer eller mindre, och skapar sig ett liv utan honom. Ofta hittar man nya vägar i livet, får en starkare självkänsla och utvecklas som människa. Förhoppningsvis inser man i den här fasen att förhållandet var både bra och dåligt, att man kan lära sig av erfarenheterna och att förhållandet och sorgen efteråt bara var ett skede av många i livet.

Källor och mera att läsa