När man blivit utsatt för sexuella kränkningar eller våld

När man blivit utsatt för sexuella kränkningar eller våld

Att vara med om en händelse som fått en att känna sig sexuellt kränkt är för många traumatiserande. Beroende på omständigheter, personlighet, relation och på egna tidigare erfarenheter, så tar man det på olika sätt och olika ”hårt”. Vissa kanske reagerar som på en livsfarlig situation eller en akut kris, andra kanske genom ett obestämbart obehag eller med ilska eller nedstämdhet. Men ingen lämnas helt oberörd – hur mycket man än kanske försöker glömma, dölja, hemlighålla eller bortförklara känslorna händelsen orsakat.

 

Tyvärr är det vanligt att den person som utsatts för ett övergrepp lägger skulden åtminstone delvis på sig själv.

”Jag hade ju faktiskt flirtat tillbaka tidigare... även om jag inte hade menat att det skulle gå så här långt”

”Jag ville ju nog till en början, men jag ångrade ju mig halvvägs igenom...”

”Om jag älskar hen, så borde man ju nog tillfredsställa varandra, ställa upp...”

”Om jag inte skulle ha haft så urringad tröja skulle det här kanske aldrig ha hänt – det var ju som att jag bad om det...”

En annan vanlig känsla är skam. För många kan hela den egna sexualiteten vara ett mycket känsligt och privat område inom livet, och intrång i det kan kännas som nedsmutsande och skamfyllt.

Alla har nog sina egna gränser för vad som är okej och inte och alla har sin sexuella självbestämmanderätt. Att någon brutit mot den innebär ofta dessutom att man upplever handlingen som ett elakt och grymt svek på ett känslomässigt plan. Om förövaren var en känd person som man hade en relation till kan det här orsaka väldigt konfliktfyllda känslor. Man kanske känner att hen svek ens förtroende, betedde sig respektlöst och nedvärderande, vilket kan kollidera med de eventuella varma känslor man känt för förövaren. Har man haft en kärleksrelation innan, kan tankar som ”Men jag älskar ju honom/henne...” komplicera den känslomässiga situationen väldigt mycket.

Förutom de känslomässiga skador som de kränkande upplevelserna gett, så fortsätter ofta den utsatta att nedvärdera sitt eget beteende och värde, hacka ner på sig själv, ta på sig allt mer av skulden eller ifrågasätta sin egen moraliska uppfattning om vad som är rätt och fel. Det här kan ha allvarliga konsekvenser för den egna självkänslan, vilket i sin tur kan påverka hela den människans liv och framtid. En del som tidigare var glada och lyckliga kanske visar sig som mera slutna, mer nedstämda och har svårare att lita på människor. En annan del av de som utsatts för sexuella övergrepp kanske känner att de borde bli ”hårdare” för att överleva och kanske gör beslut i fortsättningen som skadar dem själva psykiskt eller fysiskt och deras sexuella självbestämmanderätt.

Inget blir bättre av att man håller tyst om händelsen

Att tiga om det man varit med om kan bli som en cancerböld i själen, som växer och tar över allt mer. De allra flesta mår i längden bättre av att bearbeta kriser och trauman exempelvis genom att prata med någon om dem. Med med vem, var, när, och hur kan variera från människa till människa, från situation till situation, men människan är inte konstruerad att klara av känslomässiga kriser och skador alldeles ensam.

Vi människor reagerar ofta på traumatiserande händelser på ungefär samma sätt och går igenom ungefär samma krisstadier. Därför kan det vara till väldigt stor hjälp att prata med någon som är utbildad för och har metoderna att hantera, förstå, vägleda och rådge i just den här typen av situationer.

Om du vill kan du fullkomligt anonymt skriva in en fråga på Våga fråga. Då får du svar av vårt expertnätverk, där det bland annat ingår hälsovårdare, kuratorer, psykologer, sexualrådgivare, poliser och jurister.

(OBS! När man skriver en fråga på Våga fråga ska man klicka i ålder, hemkommun och kön – men detta syns INTE på nätet. Den infon behöver vi ungdomsinformatörer bara för att räkna statistik över hur många frågor som kommit från respektive av de betalande kommunerna och för att veta när vi svarar om det är åt en pojke eller en flicka eller åt en tex 13-åring eller en 25-åring).

På Decibels Hjälp-sidor kan du hitta förslag på vem du kan vända dig till närmast dig.

Ett sexuellt övergrepp borde också polisanmälas så fort som möjligt – men det blir heller aldrig ”för sent” att anmäla. Det här måste man göra inte bara för sin egen skull utan även för att skydda andra från liknande händelser. Inte bara från eventuella framtida handlingar av samma person, utan även för att visa alla andra att handlingen var oacceptabel. En polisanmälan kan också ses som ett ställningstagande för det egna ”ryktet” och kan hjälpa till att förhindra andras negativa attityder mot en. Känslomässigt kan en anmälan vara ett ställningstagande för att hjälpa den egna läkningsprocessen.

OBS! Det är statistiskt sannolikt att en person som en gång gått över gränsen och utfört ett sexuellt övergrepp kommer att göra det en gång till. Eller många gånger. Ofta värre. Många förövare ångrar övergreppet och lovar dyrt och heligt att det aldrig ska hända igen. Men av bland annat statistik över anmälda (eller via sjukvården uppdagade) sexuella misshandelsfall och andra sexbrott kan man konstatera att det är mycket vanligt att våldet fortsätter. Att exempelvis stanna i en relation med förövaren är därför en mycket stor risktagning.