Att vara ihop

Att vara ihop

Kärt barn har många namn, så man talar om lite olika saker i olika delar av Norden och under olika tidsperioder.

Men oavsett om man "blir ihop", "är ilag", "är tillsammans", "dejtar" eller "sällskapar", så brukar det vara viktigt att veta när man kan börja kalla varandra pojkvän och flickvän.

Det finns nog en osynlig gräns som man passerar när man övergår från att bara "ha strulat" eller "haft på g" till att vara ett kärlekspar. Och den här gränsen blir oftast bara luddigare och luddigare ju äldre man blir, men samtidigt allt viktigare. När man gick i lågstadiet så kunde man fråga chans på en lapp som smusslades via kompisars händer till den man gillade och så kunde den personen kryssa i ja eller nej och skicka tillbaka den. Längre fram i livet är det kanske först när någon frågar om man är ett par som man kan säga att "Ja, vi är väl det".

Före man verkligen VET om man är ett par eller inte, så kan det ännu kännas väldigt osäkert och pirrigt. Man vet inte riktigt vad man kan förvänta sig av varandra innan dess, "Menar han allvar med oss?". För vad betyder det till exempel om hon inte dyker upp till den överenskomma träffen? Eller om han säger "nä, vi är bara kompisar" om någon frågar? Eller om man nog verkar vara ett par på fritiden men inte i skolan? Och hur vet man att personen man älskar över nätet inte också håller på med någon annan samtidigt? Att få ändra sin förhållandestatus på Facebook till "i ett förhållande med [hans/hennes namn]" är kanske den populäraste bekräftelsen idag på att två personer hör ihop.

Men genast man kommit överens om att man är ihop, så får båda plötsligt en massa förväntningar på varandra. Det knepiga här är dock att det inte alls är säkert att man har SAMMA förväntningar och uppfattningar om vad det egentligen innebär att vara ett par. Den ena kanske kan tycka att nu kan de minsann visa för hela världen hur kära de är i varandra, medan den andra kanske inte alls är beredd att gå hand i hand genom skolans korridorer. Den ena kanske förväntar sig ett gulligt gonatt-sms varje kväll, medan den andra tycker att sex hör till i ett förhållande.

För de flesta par tar det tid att hitta fram till en gemensam linje om HUR de ska vara tillsammans och vilka regler som ska gälla för just dem. Det här är tyvärr inte något som de flesta par diskuterar rätt ut, sakligt och noggrant, utan ofta något som kommer upp först när den ena parten brutit mot något som den andra anser att ska vara en regel. Det kan bli många gräl, missförstånd, sårade känslor och långa, upprörda diskussioner innan de här reglerna är klara. I värsta fall tar förhållandet slut för att paret inte kom överens.

"Nothing screws u sup in life more than the picture in our heads of how it is supposed to be"!

Att bli ett kärlekspar är som att ge varandra ett löfte. Det första de flesta kommer att tänka på då är att man lovar varandra att inte "fara med någon annan", inte vara otrogen. Där kan man också ha olika uppfattningar om vad man får och inte får göra. Någon kan bli svartsjuk (läs mer om svartsjuka och otrohet här) för att partnern chattar med kompisar av motsatt kön, andra igen räknar inte en kyss som otrohet. Men de flesta par gör någon form av överenskommelse eller avtal, antingen klart utsagt eller underförstått, att man ska kunna lita på varandra och hålla ihop. Visst, man hoppas kanske att det ska vara för alltid, att förhållandet aldrig ska ta slut, och visst finns kanske osäkerheten där hela tiden längst ner i maggropen. Men man lovar att försöka sitt allra bästa!

Du och jag mot världen, baby!

Källor och mera att läsa