Gräla konstruktivt

Gräla konstruktivt

Att ha ett förhållande är också något man måste LÄRA sig! Att lära sig att se saker ur den andras perspektiv är bara en av alla de tusentals små kunskaper som behövs för att förhållandet ska överleva - och helst frodas och utvecklas. Men om man inte kan säga till åt varandra när den ena gör något som den andra tycker att är fel, så kan inte den andra lära sig något av sina "misstag". Jo, man kan ha helt olika uppfattning om hur det borde eller inte borde vara, men då måste man kunna diskutera det och motivera varför man tycker si eller så. Gör man det inte, så fortsätter ju den ena bara att göra "fel" och så växer sig problemet större och större.

Vi måste uppfostra varandra och lära varandra, till och med fastän vi är vuxna!

Det här är vad som menas med att gräla konstruktivt: man säger till när något stör, den andra tar det till sig och ändrar sitt beteende eller kompromissar och så mår paret bättre tillsammans igen.

Det här kräver nog att man inte skriker, svär och gråter, anklagar, stormar ut eller slår när man ska diskutera problemet. Och det är också en konst, att kunna hålla de egna upprörda känslorna under kontroll så att man kan diskutera lugnt och sansat utan överdrifter, huvudlösa anklagelser och utan att ge varandra slag under bältet, spela fult eller trycka på varandras knappar (det vill säga att säga just de saker som man vet att kommer att såra).

Här är några tips på hur man kan bråka konstruktivt istället för destruktivt:

Bekräfta varandras känslor

genom att säga exempelvis "Jag hör att du är arg på att jag alltid kommer för sent". Då låter han partnern förstå att man är medveten om vad hon känner och tycker och att det är ett problem för henne. Han behöver inte alls hålla med henne och han kan ha andra förklaringar eller motiveringar. Börjar han med att genast försvara sig, så blir hon bara ännu argare, för att han inte förstår att hon KÄNNER sig arg. Det handlar inte alltid om vem som har rätt eller fel utan om rätten att få känna olika känslor, även när de är negativa.

Förklara hur olika handlingar eller ord får dig att känna dig!

Säg inte bara vad det är som är fel utan även varför det är fel, eftersom det får dig att känna dig på fel sätt. Alla känslor är alltså inte logiska och har inte en förnuftig orsak, men man känner dem ändå. Utan känslan skulle kanske orsaken inte vara ett problem, eller hur?

Ge varandra taltur!

Avbryt inte varandra mitt i en mening utan låt den andra tala till punkt. Ska ni avbryta hela tiden, så måste ni överrösta varandra och då leder det lätt till att rösterna blir allt högre, ilskan får mera bränsle och att man kanske måste ta till smällande i dörrar för att göra sin röst hörd. I värsta fall går det så långt som till fysiska handlingar, som att gripa tag i den som inte lyssnar eller bli våldsam. Tala en i gången, lugnt och sansat, och pröva att använda en symbolisk mikrofon. Ta ett föremål, vadsomhelst, som den som har taltur håller i handen. Då "hörs" inte den andra under den tiden och när talturen byter så ger man mikrofonen åt den andra.

Välj NÄR ni ska bråka.

Att bråka inför kompisar eller på en allmän plats är aldrig smart, eftersom partnerna då kan påverkas bland annat av rädslan för vad andra ska tycka om dem för att de grälar - plus att det kan vara obehagligt för andra att lyssna på.

Det sägs ofta också att man "aldrig ska gå till sängs arg" utan att ha rett upp problemen. Men det kanske inte heller är så smart alla gånger. Är det mitt i natten och man är upp i varv, trött eller berusad, så börjar man lätt överreagera och överdriva, vilket kan göra grälet så mycket värre. Tjejer i allmänhet börjar så mycket lättare gråta på natten och killar i allmänhet skrika. Ibland lönar det sig att sova på saken, för problemen ser kanske mindre eller annorlunda ut i dagsljus. Detsamma gäller känslosamma textmeddelanden eller telefonsamtal mitt i natten.

De flesta gräl kan vänta lite, så att parterna hinner formulera sina tankar och inse vad det riktigt är man är arg på. Åtminstone så att man kan välja en mer lämplig tid och plats för diskussionen. Men å andra sidan kan väntan också göra en del människor mer upprörda, så man ska inte skjuta upp diskussionen för länge heller.

OBS! Om ni har barn tillsammans eller barn kan höra er bör ni vakta vad ni säger och hur ni talar med varandra. Enligt modern forskning behöver nog barn få "se hur det går till" att bråka, alltså lära sig genom er som förebilder och modeller hur man hanterar konflikter, negativa känslor, vad som är sårande och så vidare. Men minns att om det är era barn, så är ni deras grundtrygghet, och de mår ALDRIG bra av att höra er kalla varandra för fula ord, vara orättvisa eller elaka mot varandra eller medvetet vilja skada varandra. Blanda heller aldrig in barnen i striden, kräv inte att de ska välja sida, förvänta er inte stöd och tröst av dem och använd dem inte som vapen eller utpressningsmedel mot varandra. Läs mer om det här i Skilsmässor och separationer.

Undvik alltså "cheap shots"

som att försvara er med kommentarer som ni vet att kommer att såra och som är orättvisa. Det kan vara till exempel att svara på anklagelsen "Du somnar alltid direkt efter sex och vill inte gosa" med ett "Jamen kanske det är för att du är så tråkig som har så små bröst". Det är ett personligt påhopp, ett personangrepp, och hon kan inte rå för att hon har små bröst och hon kommer bara att känna sig ännu mer värdelös av det. Försök att alltid särskilja problemet och personen - det är inte fel på HELA personen utan på något han eller hon GÖR!

Använd inte alltid den där samma gamla hammaren att slå varandra i huvudet med när ni grälar.

Det vill säga dra inte alltid upp samma fel eller problem varje gång ni bråkar. Typ "du som alltid är sådan och sådan, det är just likt dig, du kan aldrig göra rätt…" Red upp ett problem en gång för alla och så förlåter ni och glömmer och så får det problemet vara begravet. Älta inte samma gamla oförätter, för snart består ert förhållande bara av den där enda oförrätten.

Undvik att kalla varandra fula namn.

Man kallar helt enkelt inte den människa man älskar och respekterar för "bitch", "hora", "sk*tstövel", "r*vhål" eller liknande. Aldrig någonsin! Man svär inte heller! Fastän du svär i ditt dagliga tal så är det skillnad på att använda kraftuttryck där de behövs och att inte ha något vettigare att säga än att rada svordomar efter varandra.

Undvik fula knep och "metoder" som inte leder till något gott.

Att till exempel ge varandra "the Silent Treatment" (= att vara tyst, undvika hans blick, bara svara "nej, det är ingenting" när hon frågar om det är något men ändå visa genom kroppsspråket att det visst är något!) hjälper inte alls, det gör bara situationen ännu mer spänd. Att trotsa varandras "regler", till exempel att demonstrativt lämna toalettsitsen uppfälld eller låta bli att ringa fastän hon vet att han väntar på att hon ska ringa och hon alltid brukar ringa, är inte heller till någon hjälp utan bara barnsligt.

Hämnas inte på varandra,

typ att "om han kan glömma att vi bestämt träff så kan minsann jag också "glömma" att dyka upp när han väntar på mig".

Blanda inte in utomstående i onödan.

Visst kan en vän lyssna, stöda, trösta och ge råd när du är upprörd på din partner. Men att berätta för kompisen var endaste liten oförrätt han gjort, fel hon har eller sak han sagt och riktigt vältra sig i hur hemsk han är tillsammans med kompisarna, är nog ett värre brott mot förhållandet. Du ska inte avslöja hennes "hemligheter" för kompisarna och inte hacka ner på honom inför kompisarna, inte om du respekterar ert förhållande. Tänk alltid före du berättar något vidare: "Skulle han vilja att jag berättade det här?" Försök att särskilja mellan det som är privat mellan bara er två och det som inte är det.

OBS! Minns även att dina kompisar inte är psykologer, parterapeuter eller familjeterapeuter. De har inte rätt utbildning, inte den mentala motståndskraften att inte själva ge för mycket eller dras in i era känslostormar, de kan inte vara opartiska och objektiva och de har kanske egna investeringar i ert förhållande (till exempel att kompisen är rädd att du ska flytta bort eller att svärmor är rädd för er ekonomi om ni skiljde er). Sök hellre professionell hjälp innan det är för sent. Kolla exempelvis vår sida Hjälp! för kontaktuppgifter, men det finns även ofta familjeterapeuter och psykologer inom kommunens familjerådgivning, inom församlingen och som privata tjänster. Att söka professionell hjälp är inget att skämmas för, utan visar att man tar hand om sin relation, sin livssituation och sin mentala hälsa på samma sätt som man skulle gå till tandläkaren för tandvärk.

Dra i handbromsen när grälet håller på att gå överstyr.

Ibland hjälper det att helt enkelt ta en paus och gå ut i friska luften och andas en stund. Då kanske man får ordning på tankarna, lugnar ner både pulsen och känslorna lite och kan se allt klarare igen. Man kan också börja om från början om man vill! En paus hjälper dig också att hitta de rätta orden, tänka tankar och konsekvenser till slut så att du lättare ser bakomliggade orsaker och se förbi ursäkter, attackargument och annat som inte är sakligt. 

Eller så kan man göra en liten "fredstrevare" för att lugna ner situationen lite. Till exempel kan man visa att man förstår motparten genom att säga att "jo jag vet att du är stressad för de där proven i skolan och jag vet att det är därför du inte haft tid med mig riktigt". Eller "jo jag vet att jag är lite orättvis när jag känner så här, fastän du inte kan rå för det". Eller så kan man göra något som lättar lite på stämningen, till exempel att barnsligt och med glimten i ögat sticka ut tungan, så att ni båda börjar skratta. Då inser ni kanske att det inte är varandra som personer som ni är sura på och kanske kommer ni då ihåg att ni ju egentligen tycker om varandra, att det är bara den här specifika handlingen eller händelsen ni stör er på.

Man behöver inte heller bråka om varendaste liten grej som stör.

"Är det här verkligen värt att bråka om?" Välj dina strider, så att du inte känns som en tjatmoster eller gnällgubbe som klagar på minsta lilla. Vissa saker måste man också kunna acceptera att det inte går att ändra på. Det kan gälla till exempel "yttre" faktorer, som att han är borta inne i veckorna för att han studerar på annan ort - det hjälper inte att gnälla om att ni inte ses tillräckligt då. Eller det kan gälla "inre" faktorer, som att hon är så väldigt pratsam. Visst kan han snällt anmärka på det någon gång när han är riktigt trött i öronen, men han kan inte kräva att hon ska förändra sig som människa för hans skull.

Vi ska inte försöka förändra varandra för mycket, det finns en osynlig gräns för när det går för långt. Ibland finns det saker som ständigt kommer upp i grälen och tyvärr kan det vara så att de problemen kommer allt finnas där för alltid. Antingen lär sig båda att leva med dem eller så kan de inte fortsätta förhållandet. Men de kan inte fortsätta att älta de där samma grejerna som inte går att ändra på år ut och år in.

Var inte så envist stolta att ni aldrig kan erkänna att ni har fel!

Att inte kunna erkänna sina brister eller misstag kan bero bland annat på själviskhet (jag kan inte göra något fel), på en form av omognad (jag kan inte förstå att det jag gjorde var fel) eller på att man i grund och botten har så dålig självkänsla att man inte kan släppa efter på stoltheten. Det kan krävas mod och självinsikt för att erkänna att man gjort något tokigt, det är tungt och kräver en inre styrka! Alltför många människor har alltför svårt med att säga orden förlåt och ursäkta. Många förväxlar helt enkelt det med att erkänna sig svag, vek eller underlägsen. Det kan också vara ett kulturellt problem, till exempel här i Österbotten kan män ofta ha väldigt svårt att säga förlåt.

Säg "förlåt" och "du är förlåten"

Den stereotype mannen har svårt att få ordet förlåt över sina läppar, men visst kan alla ha svårt att erkänna att hen gjorde fel eller är orättvis, sade något elakt eller var självisk. Att kunna säga förlåt visar på mental mognad, eftersom det krävs styrka och framförallt självinsikt att överkomma den egna stoltheten, envisheten, tävlingsinstinkten med mera. Vuxna ska kunna säga förlåt och mena det - vi började ju öva på att säga förlåt redan i sandlådan på dagisgården. Det visar hur viktigt det ordet är för människor att kunna, så sjunk inte ner på sandlådenivån och vägra säga förlåt! Eller ge den andra förlåtelse!

Hur går ni vidare?

Fick ni båda sagt allt ni ville säga? Kom ni fram till någon lösning eller kompromiss? Hur ska ni agera nästa gång den här situationen eller orsakerna bakom den uppstår? Hur kan ni undvika att återkomma till det här grälet? Vad är er överenskommelse? 

Vilka är era grundläggande känslor? Älskar ni varandra trots allt - jamen säg det högt åt varandra då!

Sätt punkt för grälet.

Båda mår ni bra av att veta när det är färdiggrälat. Är luften rensad nu eller kommer partnern att dra upp det här igen om några timmar, dagar, år? Kan ni försonas nu - alternativt ta det lite lugnt tills alla känslorna lagt sig, adrenalinet farit ur systemet och molnen blåst förbi?

 

Det finns säkert tusen råd och knep till som vi skulle kunna tipsa er om, men mycket kommer ni förhoppningsvis att lära er med tiden ändå.

Försök bara att komma ihåg vad som är viktigast: att ni mår bra!

Källor och mera att läsa