Kärleken

Kärleken

Det finns nog inget så stort och viktigt som kärleken, det kan vi nog alla vara överens om.

Men det är underligt att våra föreställningar om hur kärleken borde vara kan vara så väldigt olika, samtidigt som en stereotyp bild av kärleken, som kan vara väldigt långt från verkligheten, målas upp i allt från media till musik.

Till och med i språket vi använder så finns det en massa missförstånd. Exempelvis pratar man om kärlek som något som skulle drabba en nästan slumpmässigt, lite som en sjukdom som man inte kan rå för att man fått och inte kan välja. "Hon föll för honom", "han förlorade sitt hjärta till henne", "det sa bara klick". Allt snack om Ödet, själsfrände och Den Enda Rätta får oss dessutom att tro att vi inte har något val alls, att allt är förutbestämt som om vi inte skulle ha någon fri vilja över huvudtaget.

Kanske stämmer det delvis in på förälskelsen - som ju är en helt annan sak än kärlek - för vi kan ju inte veta när och hur vi kommer att träffa någon det klickar med. Men hur kan vi bli så kära i någon, exempelvis vid första ögonkastet, utan att över huvudtaget känna människan? Kanske förväxlar vi till och med förälskelsen med intresse, för visst finns det en valmöjlighet.

Under livet kommer vi nu som då att träffa människor som tilltalar oss, som vi dras till, som det klickar med. Men beroende på om vi exempelvis är singel eller lyckligt gift, så kan vi välja att låta det där intresset och de där känslorna av förtjusning växa eller dö - eller omvandlas till vänskap. Är vi lyckliga med den partner vi redan har, så har vi inget behov av att låta känslorna för den där nya växa till sig och då sätter vi automatiskt och nästan omedvetet stopp för känslorna. Tänk om vi inte kunde kontrollera och behärska oss själva alls – då skulle vi aldrig någonsin kunna lita på vår partner heller, för tänk om han plötsligt helt viljelöst och oskyldigt skulle bli störtförälskad i någon annan och vara tvungen att lämna oss. Och kärlek funkar inte om man inte kan lita på varandra.

Så jodå, visst väljer vi om vi ska bli förälskade eller inte.

Knepet är kanske att vara medveten om att man faktiskt har en valmöjlighet!

Det är alltså skillnad mellan förälskelse och kärlek (se undersidan här med samma namn). De allra flesta förhållanden tar slut för att förälskelsen inte kunde utvecklas till kärlek. Kanske fanns det inte något stadigare att bygga förhållandet på, kanske var man för olika, kanske visste man inte ens hur man ska utveckla förälskelsen till kärlek eller hur man ska ha ett förhållande... Skulle det här inte vara sant så skulle vi alla hitta vår livspartner när vi är typ 13 år och leva lyckliga tillsammans i alla våra dagar.

De flesta av oss "måste kyssa många grodor innan vi hittar vår prins". Men förr eller senare hittar nog alla en groda som de VILL leva lycklig tillsammans med i alla sina dagar.

Det finns tyvärr inga prinsar, för ingen är perfekt. Man måste ta emot hela paketet. Inte heller finns det några perfekta kärlekssagor, utan alla de saker som vi talat om här på sidorna om de andra byggklossarna måste vi använda för att förhållandet över huvudtaget ska hålla. Det viktigaste är ändå viljan. Viljan att få förhållandet att funka, viljan att älska och acceptera varandra, viljan att FÖRSÖKA leva lyckliga tillsammans i alla våra dagar. Det är ett val vi gör och ett beslut vi tar varje dag på basen av allt vi vet om oss själva, om partnern och om oss två tillsammans.

Källor och mera att läsa