Hur hålla liv i kärleken

Hur hålla liv i kärleken

Kärlek är som en brasa som hela tiden behöver bränsle, annars slocknar den.

Det är inte som en bilmotor som stannar direkt när bensinen är slut, utan det kan ta månader och år.

Tyvärr händer det här titt som tätt, till och med utan att parterna själva ens märker det. Vardagen kan ta över helt, så att allt blir tråkig rutin. Kanske bokstavligt talat, så att de alltid tittar tillsammans på samma TV-program vid samma tidpunkt i veckan, kanske mera bildligt talat, så att de tar varandra för givet. Det som förr var gulligt och bekräftande, som att alltid ringa och säga godnatt klockan tio, blir kanske så småningom en pliktfylld vardagssyssla. Pratar paret med varandra så handlar det bara om vardagliga ting - om de alls pratar med varandra där i TV-soffan. Kanske det inte ens längre syns utanpå att de är ett par när de är på fest. Kanske lever de egentligen två helt separata liv och det där gemensamma livet består av att dela på hushållsuppgifterna, besöka svärföräldrarna eller gräla om vems tur det är att dammsuga. Kanske det är evigheter sedan de till exempel verkligen kysstes passionerat, evigheter sedan de skrattade helhjärtat med varandra och evigheter sedan de sade de tre magiska orden åt varandra och verkligen innerligt menade det.

Bränslet är alla de där små sakerna som betydde så mycket när man var nyförälskad, men också en djupare vilja att verkligen tycka om den människa man älskar.

Med viljans hjälp kan man igen se sin gamla, välkända partner precis som när man var nykära - men mera realistiskt. Man kan lära sig själv att omvandla hans störande och irriterande sätt att snyta sig till något gulligt. Jo, man kan bli varm i hjärtat av att höra honom snyta sig. Varm i hjärtat för att det är just han som snyter sig och för att man tycker så mycket om just honom av alla människor på jorden. Det handlar faktiskt också om att medvetet välja vilken inställning man ska ha till partnern.

Han är som ett par gamla pyjamasbyxor. Man kan välja att tycka att de är slitna, fula och osexiga. Eller så kan man se dem som otroligt sköna, värmande och bekväma - och inte för sitt liv förmå sig att slänga dem bara för att de är nötta på knäna och har häng i baken.

Om stommen till huset är tillgivenheten, förtroendet och omtanken, så är alla de där små kärlekshandlingarna och samtalen innehållet i huset.

Det är inte så mycket rosor, kärlekssemestrar och att se varandra djupt i ögonen som är viktigt, även om det kan pigga upp lite. Det är att köpa extra mycket av hennes favoritgodis till fredagsmyset, hälla upp kaffe åt honom också när man tar åt sig själv, flirtigt klappa henne i baken när hon står vid diskbänken, överraska med biljetter till hans favoritbands konsert, ha sex tidigt en tisdagsmorgon istället för att vänta på ett lämpligare tillfälle... Alla de där tusentals "småsakerna" är kärlek.

Och kärlek är inte att tänka OM man ska fortsätta vara tillsammans när det är jobbigt, mera att fundera på HUR man ska fortsätta vara tillsammans.

”Motsatsen till kärlek är inte hat utan likgiltighet” (Elie Wiesel, nobelpristagare i fred). Om du inte BRYR DIG tillräckligt om din partner för att jobba på förhållandet och på kärleken, så har du inget mer att göra i det förhållandet.

Minns du inte hur det kändes när ni var nyförälskade tillsammans?

Försök att återuppliva i minnet alla detaljerna i historien om hur ni träffades, blev förälskade och blev ihop. Vad var det som gjorde att du fastnade för just honom? Vad var det ljuvligaste med just henne – varför var just hon så speciell?

När du tänkt på det här en lång stund, eller talat om det med en kompis eller varför inte med partnern själv, så känner du troligen återigen en del av de där känslorna från den första tiden tillsammans. Kanske värmer det i hjärtat, kanske rodnar du med ett lyckligt, fånigt leende på läpparna igen, kanske pirrar det lite i magen bara av minnet?

DET är känslan du ska försöka hitta tillbaka till.

För alla de där sakerna som gjorde att du började tycka om just precis henne – de har inte försvunnit någonstans! Hon är fortfarande samma människa. Kanske lite äldre, kanske känns hon lite mer bekväm (du behöver nog inte vara så nervös och osäker längre), men hon är fortfarande samma tjej du blev kär i!

Källor och mera att läsa