Hur hantera längtan

Hur hantera längtan

Låt inte längtan och ensamhet dominera ditt liv totalt!

Längtan och ensamhet är inte farligt! Jo, det kan vara jobbigt och dra ner på humöret i vardagslivet. Ibland kan det till och med kännas helt hopplöst och man misströstar och känner sig värdelös som inte har Någon. Men det går över. JO! Det kommer att gå över!

ALLA kommer att älska och bli älskade!

Vi tror att det här kan räknas som en av Livets Stora Sanningar á la Decibel: alla kommer att hitta Någon!
Men väntan på denna Någon kan stundvis kännas så oändligt lång. Speciellt i tonåren, då man har lite svårt att med tålamod se framåt och lite saknar perspektiv i livet. I ungdomen lever man väldigt mycket i nuet och vill att allt ska hända NU! Risken är här att man, när längtan och ensamheten känns som värst, tänker tankar i stil med "Jag kommer aaaaldrig att hitta någon! Jag är värdelös, ett hopplöst fall, och ingen kommer någonsin att kunna älska mig"...

De här tankarna är FARLIGA!

För det första så drar man ner sig själv i allt gråare och deppigare tankegångar, så att hela livet blir gråmulet och butterheten färgar av sig på allt.

För det andra så påverkar det den utstrålning och det kroppsspråk man själv har, alltså bilden man ger av sig själv utåt åt andra - så att man i värsta fall stöter bort folk! Hur ska de kunna älska dig om du inte tror att du är värd att älskas?

För det tredje så leder de här tankegångarna bara neråt, så att man lättare blir cynisk och hård. "Det kommer ändå inte att hålla, han kommer ändå att dumpa mig, så det är onödigt att jag försöker något".

Tankar är otroligt mäktiga och starka och kan förändra ditt liv. Även till det sämre.

Så var noga med vad du tänker, för om du "tjatar" på dig själv med negativa tankar, så kommer du så småningom att börja tro på dem själv! Du kan hjärntvätta dig själv, så försök att göra det med positiva tankar istället. En människa som är förhoppningsfull och öppen, som tycker om sig själv och känner sig värdefull är såååå mycket lättare att börja älska!

Lås inte heller in dig i ditt rum och sitt inte och tyck synd om dig själv där. Är man ensam med sina egna tankar alldeles för mycket, så tenderar de tankarna att växa sig starkare tills de helt dominerar ens liv. Och inne på rummet har du ju ingen chans att träffa någon! Nej, att chatta med någon random människa någonstans i världen botar inte ensamhet speciellt bra. Det kan vara lite som värkmedicin mot ensamhetskänslan en stund, men det botar inget. Att träffa folk IRL (eller AFK = away from keyboard) är det enda som kan leda till ett "ordentligt" kärleksförhållande. För hur kär man än kan vara i någon som man bara talat med över nätet och hur bra man än tycker att man känner varandra, så fejkar man alltid en lite smula när man får gömma sig bakom ett tangentbord. Och så kan förhållandet aldrig utvecklas förbi en viss punkt om man inte kan träffas. Tänk att inte ens kunna dela "den första kyssen".

Så ut med dig i livet och träffa folk!

 Källor och mera att läsa