Kärleksspråk

Kärleksspråk

Alla uttrycker vi vår kärlek på olika vis, vi har olika sorters kärleksspråk. Men i kärleksfilmerna, låtarna, böckerna osv så uttrycks oftast kärlek på ett visst vis, enligt en viss modell och den modellen har på något vis blivit vår standard, det många av oss förväntar oss. Enligt den ska vi säga "Jag älskar dig" med glödande blick, springa mot varandra i slow-motion, kyssas passionerat och så vidare. Nåja, lite överdrivet, men ni fattar säkert poängen. Många gör säkert de här sakerna, åtminstone någon gång, men för alla är det inte det mest naturliga i världen att exempelvis skrika ut sin kärlek så att hela staden hör det. Det finns till och med många som inte alls har så lätt att säga de magiska tre små orden!

Ni har säkert hört vitsen om den gamla gumman som ville skiljas för att den gamla gubben inte älskade henne - eftersom han inte sagt "Jag älskar dig" sedan bröllopsnatten. Och han svarar att han visst älskar henne, han sade ju det på bröllopsnatten och det har inte ändrat sedan dess...

Om vi lite grovt beskriver det stereotypa österbottniska kärleksparet efter att förälskelsen övergått till kärlek, så är det ibland nästan svårt att fatta att deras förhållande över huvudtaget överlever, eftersom de kan ha så väldigt olika kärleksspråk. Den typiska österbottniska kvinnan kan SÄGA att hon älskar honom, hon kan också vara romantiskt gullig, ge komplimanger och så vidare. Hon är verbal, vilket kvinnor i allmänhet är mer än män, hon kan uttrycka sig i ord. Det här ger henne för övrigt ett övertag både när det gäller att gnälla och tjata och att gräla.

Men den traditionelle, österbottniske mannen har svårt att öppna munnen och sätta ord på allt det där han känner. Den stereotypa österbottniska mannen är överlag rätt fåordig och dessutom har han svårt att visa fysisk ömhet. Men däremot VISAR män av det här slaget ofta sin kärlek genom att GÖRA saker för de personer de älskar. De ställer upp, de hugger tag i, de servar, de fixar och bygger och så vidare. De kan visa att de älskar sin fru genom att gå ut i kölden tidigt på morgonen för att sätta i motorvärmaren i hennes bil. De kan bygga den där rosenpergolan som hon såg i TV. De kan till och med motsträvigt gå på kurs för att lära sig laga thai-mat, för att hon gillar det. Men det värsta här är att mycket av de här sakerna som männen gör tas för givna i det österbottniska samhället. Det förväntas av dem att de ska kunna byta ringar på fruns bil, bygga en bastu till sommarstugan och så vidare, annars är de inte en "riktig karl".

Till en viss del ärver döttrarna och sönerna de här modellerna att älska, hur "moderna" de än blir. Idag är det mer accepterat att killar gråter, tjejer har sex utan förälskelsekänslor, nyblivna fruar inte kan laga mat och pappor stannar hemma med bäbisar. Men vissa primitiva instinkter och könspåverkade egenskaper hänger envist kvar och påverkar våra kärleksspråk.

Kvinnan och mannen i exemplet har olika kärleksspråk, de älskar med olika medel. Hon säger och han gör. Så när han inte säger, så kan hon tro att han inte älskar henne. Och när han gör och hon inte inser att han med det meddelade att han älskar henne, så blir han ledsen. Men eftersom vi alla ändå är lite olika som människor så ha vi alla lite olika kärleksspråk. Till en viss del är de kulturella, som att så många unga tjejer idag fyller sina Facebook-väggar med bilder av hur kärlek BORDE vara, typ "If you love her, you should send her goodnight-sms:s every night". Men på samma gång bygger vi alla upp våra egna kärleksspråk på basen av personlighet, erfarenheter och modeller vi sett, på samma sätt som vi bygger upp förväntningarna på varandra i kärleksförhållandet - så som vi beskrivit på de andra byggklossarnas sidor.


Källor och mera att läsa