Tankeläsning

Tankeläsning

"Om han älskar mig borde han veta hur jag vill bli behandlad"-myten
Oj vad det vore lätt om vi kunde läsa varandras tankar. Och oj vad det är underligt, att fastän vi alla VET att ingen är tankeläsare, så kan vi ofta bete oss som om partnern borde vara tankeläsare.

Vi tar väldigt ofta för givet att den vi älskar ska förstå våra behov och svara på dem, helt utan att vi ens ska behöva öppna munnen. På sätt och vis påminner det om relationen som många barn har till sina föräldrar, barn kan också förvänta sig att föräldrarna ska förstå vad de behöver. Men det är mera naturligt, ett spädbarn kan ju inte prata och förklara vad det är hon behöver och ett dagisbarn kanske inte alltid förstår varför han är sur (exempelvis för att han är trött, hungrig, ensam...). Många vuxna är också dåliga på att förstå varför de exempelvis är irriterade. De kan gå omkring med den där gnagande känslan, och frågar partnern vad det är, så kanske de slänger ur sig någon anklagelse, som om det var hans "fel" att hon inte får det hon behöver - som hon inte ens vet att hon behöver.

Men precis som vi skrev i sidan om Känslorna, så måste vi alla försöka lära oss att känna igen och sätta ord på våra känslor. Sedan måste vi försöka förklara det för våra partners. Han ÄR inte tankeläsare och hur väl han än skulle känna henne, så kan han inte veta allt han tänker och känner. Om han inte smittas av hennes irritation, om han känner empati och vill hjälpa, så kan han försöka gissa sig fram till vad det är hon behöver, men han kan inte veta det så där bara. Vi skulle gärna vilja tro att om man verkligen älskar någon, så borde han intuitivt förstå oss och vilja uppfylla alla våra behov.

Kanske är det bilden av kärlek som alla romantiska komedier, kärlekssånger och så vidare tutat i oss, att om det är "äkta" så borde det funka så här. Men i verkligheten tar det tid och träning, försök och misstag och kanske år av negativa känslor att lära känna någon så pass bra att man nästan blir en tankeläsare. NÄSTAN, för det kommer aldrig helt att lyckas. För även om den där övernaturligt telepatiska partnern skulle se alla ens behov är det inte alltid sagt att han kan eller vill svara på dem. Han kanske har en dålig dag eller är för trött efter jobbet för att ge henne allt hon behöver, han kanske känner att hans behov inte blivit tillfredsställda...

Men åtminstone måste vi lära oss att säga det högt, säga vad vi vill, vad vi behöver och hur vi vill ha det. Känner du att du behöver en kram och en lugn kväll hemma, så SÄG det. Gå inte omkring och tro att han ska fatta det av sig själv, och gå sedan inte omkring som en martyr för att han inte ser dig som du vill bli sedd - och bli inte sedan irriterad istället på hans skitiga sockor på golvet eller att han bara sitter framför datorn hela kvällen.

Det här gäller också sex! Hon KAN inte veta hur du vill att hon ska göra i sängen för att det ska kännas skönt för dig! Ingen är så fullkomligt perfekt älskare eller älskarinna att de skulle vara tankeläsare. Jo, det känns kanske lite pinsamt att berätta åt någon hur hon borde göra och jo, man kanske är lite rädd att hon ska ta illa upp av "kritiken". Men för att kunna lära sig något så behövs kommunikation i någon form - åtminstone suckar, stön, kroppsspråk och så vidare.

Man behöver få veta när man gör rätt eller fel.

Lättast är det såklart att uttrycka önskemålen i rena, enkla ord.


Källor och mera att läsa