Inte samma behov

Inte samma behov

Vi är alla lite olika, gillar lite olika grejer och funkar på lite olika vis.

Det kan också betyda att vi inte behöver lika mycket närhet som partnern, eller behöver en annan typ av närhet. Vi kan ha olika förväntningar på varandra här också, både sexuellt och romantiskt sett. Vi tar ett par exempel:

  • Den ena kanske är väldigt fysisk och vill krama, smeka och gosa hela tiden, medan den andra är obekväm med för mycket kroppslig närhet. (För övrigt lite typiskt för en del österbottniska män, som inte gillar att visa vare sig känslor eller närhet öppet)
  • Den ena kanske är kåt konstant och kan inte få nog av sex, medan den andra inte alls har lika mycket - eller ofta - sexlust.

Risken i båda exemplen är såklart att den ena känner sig otillfredsställd eller avvisad och den andra känner sig otillräcklig, kvävd eller som om kraven skulle vara för höga.

Kan man inte tala om de här behoven och förväntningarna, så kan det börja knaka i förhållandet. I en del situationer krävs det att man anstränger sig för att komma varandra till mötes. Så kanske han ändå kan hålla hennes hand in public nu och då, även om han tycker det är fånigt - bara för att hon blir glad av det? Och kanske hon nog får lust till sex om de "börjar på", fast det inte kändes så när hon kom hem trött från skolan - för båda kan få igång lite "lyckohormoner" av den fysiska närheten? I andra situationer bör man inte ändra på sig själv eller sina värderingar, för att man då ger för mycket av sig själv (exempelvis om man har sex utan att känna sig redo för det, bara för att den andra vill så gärna).

Kan man inte förstå varandra och kompromissa, så kommer inte förhållandet att funka i längden, eftersom det blir obalans. Är man för självisk och håller för hårt på sina egna behov, så kommer det inte heller att funka.

Olika vid olika tidpunkter

En annan viktig poäng är att ett par ofta har olika stort behov av närhet eller sex VID OLIKA TIDPUNKTER! Psykologer talar om "osynkad sexlust", att inte ha lust samtidigt. Det är nästan så vanligt i ett förhållande att det inte kan kallas ett problem - men det blir ofta ett problem för de par som inte kan acceptera att de är i otakt med varandra emellanåt. Den ena känner sig lätt avvisad och otillfredsställd om den andra inte har lust just då. Och olusten kan bero på så vardagliga saker som trötthet, stress på jobbet eller i skolan, PMS eller problem med något helt annat. Redan det kan göra att man inte ens har lust att gosa och kramas.

Att kunna mötas halvvägs eller att kunna vänta tills det känns bättre är a och o i ett förhållande.

Men visst kan frånvaron av sexlust eller lust att över huvudtaget röra sin partner också bero på något större problem i förhållandet. Man har nog inte så stor lust att kyssa den man innerst inne är sur eller ledsen på.

En vanlig fälla som många par faller i när de varit tillsammans ett tag (allt från några veckor till högst två år enligt forskare) är att bli bekymrade när sexlusten avtar. "Vi som knappt kunde hålla händerna ifrån varandra i början och nu är det evigheter sedan vi ens hånglade passionerat - jag har inte ens lust till det längre… Älskar jag faktiskt honom ännu om jag inte vill ha honom hela tiden?" Men det är helt naturligt i ett förhållande att sexlusten lugnar ner sig med tiden. För inte kan man kasta sig i varandras armar varje gång man ses efter en timmes frånvaro eller ha sex minst två gånger om dagen var endaste dag år ut och år in i all framtid heller. Man kanske känner sig lite "mätt" efter ett tag och kanske den första himlastormande längtan efter den andra har lagt sig lite. Och kanske man har landat i vardagen nu.

OBS! Det här hör också ofta ihop med den vanliga krisen när förälskelsen bör övergå i djupare kärlek, se Känslorna och Förälskelse vs. Kärlek och Krisen däremellan.

Det är inget "fel" fastän man kanske bara får en endaste puss på en hel dag. För den pussen kan betyda mer än alla de tusen kyssar man fick i början - om den getts av uppriktig, stadig kärlek och omtanke.


Källor och mera att läsa