Tillit och förlåtelse

Tillit och förlåtelse

"En person som man kan lita på" ingår ofta i människors önskelistor över egenskaper drömpartnern ska ha.

Men vad innebär tillit riktigt, när och hur ska man kunna lita på någon?

Nå, om man jämför kärleksrelationen med vänskap, så vill man gärna ha en kompis som är lojal mot en, som man känner gemenskap med och som är öppen, ärlig och jämlik. Kompisen ska stå på ens sida i konflikter med andra. Inte svika genom att exempelvis avslöja ens hemligheter. Ställa upp, lyssna och stöda. Även när man har fel, gjort fel eller inte är så perfekt som människa. Ja, en person som tycker om en oavsett vad.

Detsamma gäller i ett kärleksförhållande. Att kunna lita på varandra innebär så mycket mer än att bara vara trogna mot varandra, även om otrohet nog oftast räknas som det största sveket man kan göra mot varandra. Tillit betyder också att kunna lita på att hon inte berättar alla de där pinsamma detaljerna om honom åt sina tjejkompisar, att försvara honom och ta hans parti mot hans orättvisa morsa eller att inte säga något elakt när hon känner sig som en fågelskrämma på morgonen. Ibland blir det en knepig balansgång mellan att vara för ärlig eller för hänsynsfull, exempelvis när man ska svara på den till synes enkla frågan "Ser jag bra ut i den här tröjan?" Tillit handlar i grunden om att kunna känna sig trygg tillsammans med partnern och respektera varandra. Tillit växer långsamt, genom att skapa förtroende för varandra och lära känna varandra och tilliten är något man förtjänar med tiden.

Men tillit kan raseras blixtsnabbt.

Man kan tåla mycket i en kärleksrelation, som ilska, besvikelse och obalans. Men inte svek.

Att svika någon är att bryta mot ett löfte man gett eller en överenskommelse man har med varandra.

Överenskommelsen kan vara outtalad och ibland nästan omedveten, som att inte klaga på partnern inför hela kompisgänget. Känslan av att bli sviken är alltid subjektiv, det är den svikna som "bestämmer" om det var ett svek eller inte och om det går att förlåta. Därför skapar också alla par så småningom egna regler om vad som är okej och inte, "Så där skulle jag aldrig göra mot min pojkvän/flickvän".

Förlåtelse är inte heller så enkelt att förklara.

Naturligtvis ingår här att säga förlåt när man gjort något dumt och att avsluta ett gräl med att "kiss and make up". Men på ett djupare plan innebär förlåtelse kanske också att tillåta varandra att faktiskt göra fel och ha brister, att vara mänskliga, helt enkelt. Ingen är perfekt och utan att göra misstag, så kan man inte lära sig av erfarenheterna. Vi ska ju utvecklas som människor och uppfostra varandra i förhållandet och för det krävs att man faktiskt får "andra chanser". Man måste få göra bort sig lite någon gång. Men man måste också få ha halvdåliga personliga egenskaper som aldrig kommer att försvinna och bli accepterad ändå.

Man borde helt enkelt få förlåtelse för att man bara är människa - och bli älskad ändå.

Det här betyder ändå inte att den ena ska få göra om samma fel eller misstag gång på gång och bli förlåten för det. Det betyder bara att den felande ska få en chans att lära sig av erfarenheten, en chans att bättra sig och en chans att verkligen jobba på förhållandet så att förhållandet ska bli bättre. För att det ska vara möjligt så behövs en ärlig och öppen kommunikation utan en massa lögner, anklagelser, undanflykter och försvarsmurar. Man ska väl åtminstone kunna lita på varandra så mycket att man vågar säga vad som är fel och hur man känner sig. Och motparten ska kunna säga "Det är okej, du är förlåten".

Det är sällan ens fel att två grälar.

Ofta är det som hänt också bådas fel, det är sällan en är helt oskyldig till att den andra gjort något tokigt. För båda har ansvar för att förhållandet ska funka och vara lyckligt. Det går inte heller att rädda ett förhållande alldeles ensam, man är alltid två om saken.

Det som kanske inte går att förlåta, och där "andra chanser" oftast inte funkar, är när den ena varit otrogen. De flesta kan helt enkelt inte acceptera otrohet.

Källor och mera att läsa