Att komma ut

Att komma ut

Att komma ut ur garderoben eller skåpet brukar betyda att en person berättar något om sig själv som ingen förväntade sig. Ofta har personen dolt detta en tid.
Måste jag först komma ut för mig själv?

Det kan vara svårt eller förvirrande att som ung inse att du inte är heterosexuell. Omgivningen kanske förväntar sig vissa egenskaper hos dig och vuxna talar ofta om sina och andras barn som om de redan vet att barnet är “som alla andra” dvs. hetero. Redan på dagis skämtar föräldrar om att pojkar flirtar med flickor även om de bara är vänner och i tonåren väntar sig kompisar att du skall bli intresserad av motsatt kön. Om ingen skulle förvänta sig heterosexualitet skulle ingen behöva komma ur garderoben. Bland dina vänner, släktingar, klasskompisar eller arbetskompisar kan det mycket väl finnas personer som väntar på att våga stiga ut ur garderoben.

Är tankarna eller fantasierna du har skrämmande och skapar oro är det bra om du talar ut om dem med någon. Känns det för svårt kan du försöka tänka positivt om alla dina egenskaper och letar information. Vi har alla många fördomar om t.ex. homosexuella. Kanske tänker vi att de uppför sig på ett visst sätt, ser ut på ett speciellt sätt eller blir ihop på ett annat sätt än heterosexuella. Även hbtiq-personer har fördomar och blivit påverkade av karikatyrer på tv.

Hurdana är “dom” ...jag?

Sanningen är mycket brokig. Det finns manspar som genast vill flytta ihop och bilda familj, det finns lesbiska som vill leva singel hela livet, det finns bisexuella som som är helt ointresserade av sex och det finns transpersoner som är väldigt öppna från första stund, och tvärtom. Det går inte att se på basen av utseendet om en person inte är heterosexuell. En del kanske gärna bär en regnbågspins på sin väska, men det kan lika gärna vara en homosexuell persons syster som vill visa sitt stöd trots att hon är hetero. Det kan ta länge tills du själv accepterar dina homosexuella känslor eller erkänner åt dig själv att du är transperson. Låt det ta tid, om det behövs, eller berätta genast åt någon i din omgivning. Ingen komma ut -process är den andra lik. Det finns lika många vägar som det finns personer som detta berör.

Vad om jag inte vill berätta?

Det finns ofta många olika orsaker till att man vill hemlighetshålla och hålla tyst om sin sexuella läggning. Dessa orsaker bör alltid respekteras. Det finns ingen skyldighet att berätta om saken till andra. Men att göra det är ofta ett bättre alternativ än att hålla det hemligt. Vet du att en nära vän fortfarande är i garderoben skall du inte bryta ert förtroende genom att berätta vidare det.

Kanske vet du att någon i din omgivning är homofob eller så är du rädd för att frysas ut. Föräldrar kan uttrycka homofobi och du kanske är rädd för att förstöra stämningen i familjen. Det är viktigt att den som man först berättar åt är en person som man kan lita på och som man vet att kommer att stöda en.

Hur kommer de att reagera?

Då vi länge går och grubblar på något i tysthet växer sig rädslan ofta stor. Vi tänker igenom alla olika sorters reaktioner, ser skräckscenarior framför oss och alternativet att inte berätta börjar kännas mer och mer lockande. Ofta är ändå föräldrarnas reaktion positivare än man förväntat sig. Men det kan ibland behövas tid för att bearbeta och bli van med tanken. Är din nyhet mycket oväntad kan föräldrar reagera genom att vifta bort dig eller inte tro på dig. Kanske säger de att det är en fas som går över. Kanske reagerar din ena förälder helt annorlunda än den andra. Reaktionen kan också vara total tysnad, som om du aldrig sagt något. Ibland vet vuxna inte vad de skall säga. De går i lås. Som tur smälter många nyheter med tiden och det har hänt att föräldrar som vägrat prata om ämnet efter några månader förklarat sig och sagt att de älskar sitt barn just som han/hon/hen är. Om relationen till föräldrarna är varm och positiv hjälper det ofta ungdomen att acceptera sig själv och att känna sig bekväm och nöjd i sin sexuella identitet.

Måste jag flytta till en stad, om jag bor på landet?

En del kommer ut i samband med att de flyttar hemifrån. Eftersom de flesta studieorter är stora städer ger det bilden av att unga flyttar bort för att våga komma ut. Som tur flyttar många tillbaka eller vågar komma ut redan i grundskolan. Det är skolans uppgift att göra skolmiljön så trygg att alla unga kan leva ut sin sexualitet på ett rättvist sätt. Att alla hbtiq-personer flyr sin småstad är en myt. Det finns ingen statistik på om det är vanligare i Finland att vara hbtiq-person i städer men de flesta regnbågsföreningar finns i tätorter. I vissa fall kan det vara lättast att komma ut på en ny ort bland nya människor har ingen förutfattade meningar om vem du är.

Måste jag berätta det face-to-face?

Bäst är naturligtvis om du vågar berätta rakt ut åt dina föräldrar eller någon annan som behöver få veta din hemlighet. Då har ni möjlighet att prata mer om det och den du berättar åt kan ställa frågor. Är du rädd för reaktionen går det bra att berätta det per telefon eller skriva brev/mail. Känner du dig hotad är det bra om du har en annan person som stöd. I skolmiljö eller på jobb brukar rykten spridas fort så det kan räcka med att berätta åt några för att alla skall få veta. Vill du vara effektiv går det också att skriva på social media eller be om lärarens hjälp för att berätta åt hela klassen på en gång.

Känner du att det egentligen inte angår någon annan men att andra lika gärna kan få veta, och dra sina egan slutsatser, går det bra att bara ge en liten vink. Du kan bära en regnbågspins på din väska eller visa dig med din nya samkönade partner. De som kanske har något emot hbtiq får sedan bära sina åsikter inom sig, eller komma och berätta det rakt åt dig om de nu skulle känna behov av det. Det finns inget rätt/fel sätt, det finns ingen skriven “tidtabell” om hur och när det är rätt att komma ut. Du väljer det sätt som känns bäst för dig. Uppstår våldsamma situationer eller hot skall du genast kontakta polis.