Vem blir jag kär i?

Vem blir jag kär i?

Sexualitet är en egenskap som vi alla har från födseln tills vi dör. Att krama kompisar, att som baby trivas i en famn eller känna trygghet nära andra personer är lika mycket en del av sexualiteten som kärlek och sex. Människans sexuella läggning är en del av sexualiteten och handlar om vilka egenskaper de personer vi oftast blir attraherade av har.
När vet jag om jag är homosexuell, heterosexuell eller annat?

Redan som barn är vi intresserade av vår egen kropp men i tonåren brukar vi bli intresserade av kroppar på ett mer sexuellt sätt. Vi blir nyfikna, vill kanske pröva på och tänder mer på vissa personer än andra. Det finns trots det inget som säger att vi måste veta i tonåren vad vi är. En del vet sin sexuella läggning redan på dagis, andra då de fyller 30 medan andra funderar hela livet. Det är svårt att säga vad som är vanligast då vi alla är så olika!

Kan läggningen förändras?

Sexualitet kan ibland förändras genom livet dvs. du lever en tid som det ena men börjar i något skede luta mot det andra. Det är helt normalt och betyder inte att du “levt i skåpet”. Vissa ungdomar har periodvis superstark sexlust och kan bli kåta på både tjejer och killar och nästan allt annat också. Det betyder inte nödvändigtvis att det är så hela livet. Att bli djupt förälskad, bli lite kåt, bli intresserad, vara ihop länge, vara ihop en kort tid, vara hemligt kär eller blixtförälskad under en semester ger olika grad av sexuellt intresse. Med åren samlar du olika erfarenheter och börjar känna dig bekväm just som den du är.

Måste man veta om man är homo- hetero- eller annat?

När det talas om olika sexuella läggningar kan vi få bilden av att alla i något skede måste veta om hen är homo-, bi- eller heterosexuell. Så är det inte. Det går bra att leva hela livet, bli kär, vara lyckligt ihop och kanske få barn även om du aldrig säkert vet vilken läggning du har. Vissa personer menar att alla egentligen är bisexuella (eller pansexuella), dvs. kan bli kär i både män och kvinnor men traditioner och vanor får oss att luta mot något håll. Exakt hur det ligger till är omöjligt att veta. Huvudsaken är att du får ut av livet det du önskar.

Är det jobbigt eller pinsamt att bli kär om man är homo?

Kärlek kan vara brinnande och så intensivt att det är jobbigt. Detta gäller både homo- och heterosexuella och alla andra. I början kan känslan skrämma och du vet inte om du kan eller vill bli ihop med den du är kär i. Situationen kan vara ännu mer förbryllande för den som blir kär i eller kåt på någon av samma kön. Du kanske undrar om du borde berätta åt dina föräldrar eller om det kommer att “gå över”. Unga kan bli kära i personer de aldrig träffat eller i personer som är mycket äldre. Det är fritt fram att fantisera också om det som just då är omöjligt.

Vill också homosexuella bilda familj?

Ja många vill det men inte alla. Det är lika vanligt att vilja bilda familj bland samkönade par som bland heteropar. Heteros har lättare att få barn eftersom killen kan göra tjejen gravid med sina egna spermier, men inte alla heteropar lyckas få barn så fort de önskar det. Homosexuella par kan ansöka om adoption skilt för sig, men inte som par (detta kommer troligen att förändras i mars 2017). Den andra parten kan sedan ansöka om att få bli den andra föräldern till barnet och på så sätt får det adopterade barnet två föräldrar. Ett tjejpar kan bilda familj genom att den ena tjejen gör sig gravid med hjälp av donerad sperma av en vän eller på en klinik. Killpar kan bilda en sk. “fyrklöversfamilj” tillsammans med ett tjejpar och ha gemensamma barn. Inga undersökningar visar att barn i dessa familjer, sk. regnbågsfamlijer skulle ta skada av detta eller bli mer mobbade i skolan.

När skall jag komma “ur skåpet”?

Alla vill bli respekterade och godkända som de är utan att behöva dölja vissa delar. Att komma ut betyder att personen slutar gömma sig och berättar något som få eller ingen gissat. Det kan handla om att berätta sin sexuella läggning eller att säga att du är tjej fast alla tror att du är kille.

De flesta funderar en tid själva på sin sexuella läggning före de berättar åt någon annan. Du kan börja med att berätta åt en god vän och först senare åt de som du tror blir mest förvånade.

Ibland vet barn att deras föräldrar eller släktingar inte respekterar homosexuella eller transpersoner. Konstigt nog kan det i alla fall gå bra. Föräldrarna tvingas tänka till och möta sig själv. Ibland måste det gå en liten tid tills familjen vant sig med tanken. Blir den du berättar åt väldigt chockad kanske hen bara är tyst, eller låtsas inte höra. Andra kan bli lättade. Ibland har föräldrar redan anat men inte vågar fråga. Det kan gå fort eller långsamt. Oftast går det bra men tyvärr älskar inte alla föräldrar sina barn just som de är. Blir du pressad att dölja din sexualitet eller t.o.m. utstött kom ihåg att det inte är dig det är fel på. Personer i din omgivning som inte respekterar dig har du all rätt att undvika. Barn och unga har också all rätt att söka hjälp hos polisen eller med hjälp av t.ex. skolläkaren ifall ens egan föräldrar behandlar dig dåligt. Det är inte din plikt att övertyga personer som lider av homofobi om du inte orkar eller vill försöka.

Hur kan/skall jag berätta?

Det bästa är att säga rakt ut men vågar du inte det kan du pröva att ge små tecken, t.ex. skriva på facebook att du stöder en regnbågsvänlig politiker eller fästa en regnbågssymbol på din väska.
Det finns inget som säger att du måste komma ur skåpet eller på vilket sätt.
Alltid vågar vi inte ens erkänna åt oss själva och det kan ta längst tid att komma ur skåpet inför sig själv. Att komma ur skåpet kan vara en livslång process, en del av livet och ett sätt att utvecklas och bli sig själv. Processen gör dig klok och ger erfarenhet i livet. Alla har vi olika livsskeden vi går igenom.
När du flyttar till en ny ort, byter jobb eller skola kan det igen bli aktuellt att kliva ut ur skåpet. Det är upp till dig att besämma när det känns tryggt och lämpligt att göra det.

Går det att “botas”?

Nej. Sexuell läggning är en egenskap hos oss på samma sätt som vi kan vara utåtriktade, kreativa, snabbtänkta och intresserade av vissa ämnesområden. Det går inte att med kurser eller uppmaningar ändra på djupa och viktiga delar av oss. Att uppmana sitt barn, sina vänner eller bekanta att ändra sin sexuella läggning är en form av trakasseri/psykiskt våld. Bisexuella personer kan ibland bli uppmuntrade att välja partners bara av motsatt kön och transpersoner kan få höra att de enbart lever i en fas som “går över”.

Hur vanligt är det?

Det har gjorts många undersökningar som försökt ta reda på hur vanligt homoxeualitet är. Resultaten varierar beroende på hur undersökningen gjorts. Vissa resultat visar att upp till 30% av alla människor i hela värden är annat än hetero medan andra resultat är ner på 5-6%. Det enda vi vet med säkerhet är att hbtiq förekommer i hela värden och försvinner inte.

Vad skall jag göra om det känns så jobbigt att jag inte tror jag klarar av det?

Om du upplever att förändringarna som sker i kroppen under tonåren eller att de sociala kraven som omgivningen ställer dig orsakar ångest, är det bra om du i din omgivning har vuxna som du kan vända dig till och prata med. Det är inte bra att grubbla ensam över sina tankar och känslor. Du kan till exempel vända dig till någon vuxen som du litar på, skolans hälsovårdare, kuratorn eller en ungdomsarbetare. Ingen ungdom borde skämmas, lida eller känna ensamhet. Varje ungdom behöver en positiv syn på sig själv, en känsla att man duger både för sig själv men också andra. Den personliga identiteten betyder att varje ungdom blir behandlad som en unik individ med många egenskaper och inte bara som en del av en grupp.

Du kan skriva till Decibels Våga fråga om du har frågor som berör sexuell läggning så svarar någon av de experterna på detta område!