Vårdnad om barn och umgängesrätt

Vårdnad om barn och umgängesrätt

När föräldrar skiljer sig eller separerar (om de inte varit gifta), och de har gemensamma barn, så behöver de komma överens om hur de ska göra med barnen.

Vem ska barnen bo hos, vem ska träffa dem när och var och hur, vem ska ha det huvudsakliga ansvaret för dem, vem ska betala vad för dem – eller ska föräldrarna dela på allt och exempelvis ordna det så att barnen kan bo varannan vecka hos den ena och varannan vecka hos den andra och båda föräldrarna betala lika mycket av de utgifter som ett barn innebär. Oavsett hur det ordnas, så borde föräldrarna alltid ta besluten utgående från barnets bästa och i mån av möjlighet utgående från barnens vilja (är barnet över 12 år ska barnets åsikt höras). Barnet har hur som helst rätt att träffa båda föräldrarna.

Det är bra att föräldrarna kommer överens om alla de här sakerna tillsammans, så att båda vet vilka ”regler” som gäller. Det ska helst också ske som ett skriftligt avtal, så att ingen sedan kan missförstå eller minnas fel.

När de lämnar in ansökan om att skilja sig, eller när ett par separerat, så kan de antingen tillsammans eller bara den ena be tingsrätten fatta beslut om vårdanden om gemensamma minderåriga barn, umgängesrätt, barnens boende och underhållet för barnen. De kan även göra upp avtal om barnen tillsammans med barnatillsynsmannen vid socialmyndigheterna i hemkommunen.

Kan de inte komma överens direkt, så kan de få medlingshjälp av en utomstående medlare. Bland andra kommunens medlingstjänst i familjefrågor är avgiftsfri.

Tingsrättens/socialens absolut främsta uppgift är att se till barnens bästa, alltså ta sådana beslut som verkar vara de bästa för just barnet/barnen och försöka se till att barnen inte far illa på något sätt.

Tingsrätten eller socialen kan även ändra på besluten om det efter besluten tagits skett avgörande förändringar i barnens eller föräldrarnas omständigheter (exempelvis den ena föräldern flyttar till en annan ort eller blir arbetslös) eller om det annars finns skäl till det här. Det här betyder också att barnet själv, när hen tycker att hens egna omständigheter och liv förändrats så mycket att de gamla överenskommelserna inte längre fungerar, kan be om att ärendet tas upp igen och ses över. Kanske behöver man göra nya överenskommelser vartefter barnet utvecklas, exempelvis om skolan eller kompisarna gör att man vill träffa eller bo hos den andra föräldern på andra tider eller sätt än tidigare.