Råd till skilsmässoföräldrar (->barn)

Råd till skilsmässoföräldrar (->barn)

Barnets råd till föräldrar och andra vuxna

 

1. Tänk er för innan ni skiljer er! De flesta föräldrar skiljer sig sällan så där hux flux som en blixt från klar himmel. Visst händer det exempelvis att den ena föräldern plötsligt meddelar att hen vill ha skilsmässa nu, men oftast har föräldrarna diskuterat det hela sinsemellan ett bra tag innan de besluter att tiden är rätt för att berätta om beslutet att skiljas för barnen. För barnet kan det alltså kännas som att det kommer väldigt plötsligt, och det här behöver både barnen och föräldrarna vara beredda på att kan orsaka starka känslor och reaktioner. I BRIS-rapporten betonas även att det i den här situationen också ofta är väldigt viktigt för barnet att få det bekräftat att skilsmässan inte är något hastigt taget eller ogenomtänkt beslut, att föräldrarna verkligen gjort sitt yttersta för att bevara äktenskapet och för att lösa konflikterna.

2. Förklara för barnet! De flesta skilsmässobarn, oavsett om skilsmässan skett nyligen eller för länge sedan, önskar att de fick en förklaring till VARFÖR. Ju yngre barn, desto mer konkreta, men vem som helst kan ha svårt att förstå luddiga och abstrakta förklaringar som exempelvis att ”kärleken svalnade” eller ”vi växte ifrån varandra”. Som barn kan man ändå försöka fråga av och diskutera med föräldrarna – flera gånger under årens lopp om man så vill, eftersom perspektivet förändras när man själv utvecklas. BRIS-rapporten framhåller här att man ska prata, prata och åter prata och att inget blir bättre av att ljuga, gömma eller undanhålla känslor, tankar eller händelser.

3. Tänk på att barnet inte valt skilsmässan! Ofta kan barnen i familjen känna att saker har beslutits över deras huvuden och utan att höra deras åsikt först. Känslan av att inte kunna kontrollera det egna livet och framtiden kan vara mycket svår att hantera och kan orsaka en massa andra känslor som gör det hela ännu mera komplicerat. Till på köpet har tonåringen/den unga vuxna sitt eget liv med sina egna utvecklingssteg och stora beslut att hantera. Barnen i familjen har rätt att vara så lyckliga som de bara kan under omständigheterna, även om föräldrarna kanske känner sig olyckliga.

4. Uppför er! Under och efter skilsmässan är många föräldrar upprörda, sårade eller till och med arga, och övermannade av sina egna känslor kan vissa lite glömma bort att inget barn mår bra av höra på eller blandas in i gräl, bråk eller smutskastning. Exempelvis måste föräldrarna minnas att inte omedvetet tvinga barnen att ”välja sida” eller använda barnen som vapen i striden. Även vuxna ska kunna uppföra sig som vuxna!

5. Ha kontakt med varandra! Den person man fått barn tillsammans med kommer för evigt att vara en del av ens liv, på sätt eller annat. Oavsett så är föräldrarna tvungna att ha kontakt med varandra om såväl praktiska saker som mera långsiktiga planer som gäller de gemensamma barnen – för barnens bästa. Igen, även frånskilda ska kunna uppföra sig vuxet. Föräldrarna behöver inte vara bästisar med varandra men nog försöka HÅLLA SAMS!

6. Visa inte alla känslor inför barnet! Visst kan tonåringar och unga vuxna objektivt förstå många av de känslor som föräldrarna kan uppleva i och med en skilsmässa, men det är aldrig på barnens ansvar att hantera de känslorna eller bli förälderns stöd eller bundsförvant. Det är andra vuxna som ska vara förälderns vän/väninna som lyssnar på och hjälper föräldern igenom känslorna, inte det egna barnet!

7. Var inte för snabb med en ny partner! För barnet är det oftast en mycket livsomvälvande händelse att familjen splittras och det tar tid att gå igenom den krisen. Att genast introducera en ny mamma/pappa i bilden, kanske till och med en ny familj, är ett jättestort steg i sig och barnen förtjänar att få tid på sig att hinna bli trygga i den nya livssituationen innan den förändras i igen. Föräldrarna bör fråga sina barn om hen exempelvis vill träffa den nya och RESPEKTERA SVARET de får!

8. Låt barnet vara med och bestämma! Det underlättar om barnen åtminstone får vara med i beslutsprocesserna efter att skilsmässobeslutet är ett faktum och exempelvis vara med och bestämma om boende och umgängesfördelning. De här besluten kan också behöva omprövas exempelvis i tonåren när barnets liv ser annorlunda ut – och barnet har också rätt till att efter att ha fyllt 12 år höras när besluten ska tas.

9. Gör det så praktiskt och enkelt som möjligt för barnet! First things first – eftersom barnet/tonåringen/den vuxna är både orolig för och beroende av att det praktiska i livet funkar. Om föräldrarna bara släpper bomben om skilsmässan utan att ha en plan för hur livet ska fortsätta (gärna på detaljnivå, som vem som ska skjutsa till träningarna) blir osäkerhetskänslorna värre i onödan.

10. Kämpa för barnets skull! ”Att hålla ihop för barnens skull/Att skilja sig för barnens skull” är något varje förälder med skilsmässotankar får höra och något de måste ta ställning till. Men lika livsviktigt som det är för barnet att veta att barnet själv inte har någon skuld till skilsmässan är det att barnet vet att föräldrarna inte förblir olyckliga för deras skull – oavsett vad föräldrarna väljer att göra.

11. Var lyhörd och varsam mot barnet! Även om tonåringen/den unga vuxna är på väg mot egen självständighet, är kapabel att förstå känslor och konsekvenser och så vidare, så är man alltid innerst inne sin förälders barn. Behovet av grundtrygghet och av att vara älskad och älska försvinner inte fastän livssituationen förändras eller för att man växer upp. Så BRIS råd till föräldrarna är att fråga hur den unga mår, lyssna och vara närvarande.

12. Vuxna borde fatta att det tar lång tid att komma över det här! Forskning inom ämnet ”hur påverkas ett skilsmässobarn efteråt” säger både att skilsmässan kan påverka ett barn negativt för resten av livet OCH att barnet inte behöver påverkas särskilt mycket alls OCH att det kan påverkas positivt. Vi är alla individer och reagerar på våra egna sätt och behöver olika mycket tid på oss att hantera förändringar som den här. Dessutom kanske vissa funderingar, känslor och reaktioner dyker upp igen senare i livet, till exempel när man själv funderar på att bilda familj. Du har rätt att känna det du känner när du känner det! För alltid! Och du har rätt att få all hjälp du kan tänkas behöva även av andra än av dina föräldrar!