Vilken är din roll?

Vilken är din roll?

Du har kanske inte tänkt på det, men en mobbningssituation består av fler personer än den som mobbar och den mobbade. Känner du igen dig i någon av följande karaktärer?

Mobbaren

Är den aktiva i mobbningssituationen, den som har "huvudrollen". Det är mobbaren som börjar mobba och som kanske drar med sig andra i mobbandet. Kanske mobbaren vill ha makt eller är väldigt lättantändlig till humöret. Han/hon kan försöka få uppmärksamhet genom att mobba någon. Mobbaren kan även känna sig osäker i gruppen och försöker då genom att mobba någon stärka sin egen ställning och status genom att trycka ner andra. Av alla elever är 7-10 % mobbare.

Medhjälparen

Hjälper mobbaren att mobba och deltar aktivt i mobbaren, men har inte huvudrollen. Han/hon tar oftast inte initiativet till mobbningen, men hjälper och stärker mobbaren på olika sätt. Hjälparen kan vara en sådan person som själv är rädd för att bli målet för mobbning och tror att hon/han kanske kan undvika att bli mobbad genom att själv mobba någon annan.

Påhejaren

I mobbningssituationen är påhejaren (eller anhängaren) den som inte mobbar själv, men som är med på mobbarens sida i mobbningssituationen. Han/hon ger mobbaren positiv feed-back genom att ropa och skratta med mobbaren och uppmuntra, driva på och hetsa upp mobbaren. Påhejarna brukar smalas på platsen där mobbningen sker, stå vid sidan och se på och skratta och kanske också upprepa sådant som mobbaren gör eller säger. På det här viset ger påhejaren sitt stöd åt mobbaren genom kroppsspråk, miner och ord. Det kan räcka med att de ser på och inte avbryter eller ingriper eller försvarar den mobbade.

Den mobbade

är den som upprepade gånger råkar ut för mobbning och som blir utsatt för andras avvisande behandling. Den mobbade blir till exempel slagen, riven i håret eller kläderna, kallad fula ord, hånas på Internet eller vars saker blir förstörda. Den mobbade är ett offer, som på något vis inte kan försvara sig inför sina mobbare. Man kan bli mobbad för att andra är avundsjuka, exempelvis på skolframgångar. Den mobbade kanske är till sin natur mer känslig eller tystlåten än andra, så att han/hon har svårare att få vänner. Att våga vara annorlunda, till exempel genom att klä sig på ett annat sätt än andra, kan vara en orsak till varför någon börjar mobbas. Den mobbade kan ha ett avvikande utseende som han/hon inte kan rå för.

Den mobbades försvarare

Kan vara en sådan person som ställer sig på den mobbades sida och försöker stöda och försvara den mobbade. Försvararen försöker få andra att sluta mobba eller kan försöka trösta den mobbade på tu man hand. Försvararen kan ofta berätta om mobbningen för en vuxen och annars försöka få ett slut på mobbningen.

Den tyste accepteraren

Det finns många som drar sig undan mobbningssituationer och försöker låtsas att de inte lägger märke till mobbningen. Av eleverna i en skola är den största delen, 25-35 %, sådana som bara är tysta och inte ingriper eller försöker stoppa mobbning när de ser den. De här personerna går bort när mobbningen börjar, berättar inte om den för vuxna och försöker inte stöda den mobbade. Det kan vara att den tyste accepteraren är rädd för att själv bli utsatt för mobbningen om han/hon försöker förhindra eller ingripa i mobbningen, så genom att gå undan så accepterar han/hon mobbningen.

Om man ser att någon annan blir mobbad

Det är ganska vanligt att man inte märker att någon mobbas, eller så ser man mobbningen men tänker att det inte är så farligt. Det kan också vara svårt att märka mobbning efter som den som blir mobbad kanske inte alltid vågar säga till och accepterar ord och skämt för att inte verka mesig och bli mer utanför. Den mobbade kanske inte vågar säga ifrån och säga nej eftersom hon eller han är rädd för att det inte kommer respekteras. Tänk om alla struntar i det fast man säger nej?

Då man är osäker på om det rör sig om mobbning eller inte så tänk efter om det alltid är samma person som blir utsatt. Blir samma person alltid utanför? Om någon drar sig från att gå till skolan eller jobbet, har sömnproblem eller äter dåligt kan det vara ett tecken på att man blir mobbad. Det går inte att veta hur någon annan mår, men man ska alltid ta det på allvar ifall man märker att någon mår dåligt.

Om man ser mobbning kan man vara rädd för att stå upp för den mobbade och säga till. Det kan vara för att man är rädd för att själv bli utsatt, vad andra ska tycka om en om man inte ”är med” eller så kan man vara osäker på hur allvarligt det är. Den som vågar stå upp för någon annan är alltid den modigaste! Det kräver mycket av någon att våga säga ifrån, särskilt om det är en väldigt stark grupp eller individ som står för mobbningen. Om man inte vågar säga ifrån ensam, ta stöd av andra runt dig till exempel andra kompisar.

Det är aldrig att skvallra om man berättar för en vuxen, till exempel en lärare eller kuratorn, om mobbningen. Man skvallrar inte om man berättar något för att hjälpa någon annan, då man skvallrar vill man såra en annan person.

Det kan räcka med att någon försvarar den som blir mobbad och säger nej för att beteendet ska bli ifrågasatt. Om någon först vågar protestera, så vågar ofta andra som också har sett mobbningen och tyckt att det är fel men inte vågat säga något. Små saker som att exempelvis säga hej eller småprata med den som är mobbad kan betyda mycket för den mobbade. Det viktigaste är att man på något sätt hjälper till att få slut på mobbningen. Ingen ska behöva bli mobbad!

Mobbar du?

Den som mobbar mår ofta själv dåligt. Det kan få den som själv mår dåligt att känna att man mår bättre genom att ta ut sina känslor och trycka ner någon annan.

Om du mobbar kan det också vara så att ingen någonsin har sagt emot och därför kanske den som mobbar inte tror att det är så farligt och att någon blir ledsen. Skämt kan såra, fastän den som skämtar inte tycker man var elak eller så säger den som blir utsatt att det inte gör något.

Det kan också vara så att den som mobbar känner sig mäktig och häftig. Man kan vilja verka cool för andra. Många gånger tror man att de runt en tycker man är tuff för att de kanske håller med eller inte säger något. Oftast är det så att de andra inte vågar säga ifrån och egentligen inte alls håller med eller alls tycker om det som händer.

Om du mobbar eller retar någon annan ska du tänka på hur det får den andra att känna sig, och också fundera på hur du egentligen mår själv. Mår du också dåligt kan du söka dig till exempelvis kuratorn eller en psykolog och prata om det.

Ingen ska bli utsatt för mobbning och man har aldrig rätt att mobba någon!