Allmän info om brottsprocessen

Allmän info om brottsprocessen

Brottsanmälan

Polisen är en förundersökningsmyndighet som vid misstanke om brott först av allt registrerar en brottsanmälan. Därefter fortsätter förundersökningen med att polisen bland annat utreder förhållandena under vilket brottet har skett, om någon eller något förorsakats skada, vem som är parter i ärendet och eventuella andra omständigheter.

När du som bäst håller på att bli utsatt för ett brott eller även om du först i efterhand märker att du blivit det, så får du polis tillkallad till platsen via det allmänna nödnumret 112. Du kan då göra en brottsanmälan åt den polispatrull som kommer till platsen.

Om brottet inte är av så pass allvarlig grad att polis behövs till händelseplatsen, till exempel i ett sådant fall där din cykel blivit stulen eller någon slagit sönder ett fönster på huset där du bor och du inte har den blekaste om vem gärningsmannen är, så kan du behändigt meddela om brottet till polisen via polisens hemsida www.poliisi.fi. Detta alternativ kräver dock att du har något att identifiera dig med, som t.ex. nätbankskoder eller ett chipförsett identitetskort.

Det går även bra att personligen besöka polisinrättningen för att göra brottsanmälan.

Förundersökningen

I inledandet av denna text så nämndes att polisen utreder vem som är parter i ärendet. Parter vid en förundersökning är målsägande (=den som lidit skada), den misstänkta för brottet och andra personer vilkas rättigheter, intressen eller skyldigheter kan påverkas av brottet och utredningen av det.

Parterna och andra som på något sett har information att lämna i förundersökningen inkallas i huvudsak alltid personligen till polisinrättnigen på ett förhör. Om det vid en förundersökning framkommer att en viss person kan bidra till utredningen skall denna person på kallelse infinna sig vid närmaste lämpliga polisstation på angiven tidpunkt. Det är en skyldighet att göra det och kan leda till att polisen hämtar en till förhöret om man inte lyder kallelsen.

Under förundersökningsskedet kan också samlas in andra bevismedel än förhör med personer. Det skall också utredas om det har uppstått person- och sakskador i samband med det begångna brottet och hur pass allvarliga dessa i så fall är. Till exempel så kan polisen med samtycke beställa läkarutlåtande i ett brott mot liv och hälsa.

Ännu saker som skall utredas är om det exempelvis. är möjligt att få tillbaka stulen egendom. Om egendomen är förvunnen för gott eller fått skador, så skall det frågas efter ersättningsanspråk från den som lidit skada, alltså av målsäganden.

Polisen frågar ännu under förundersökningen ifall parterna är villiga till så kallat skriftligt förfarande. Om samtycke till detta ges från alla inblandade, så betyder det i korthet att domstolen kan avgöra ett fall utan att man personligen behöver närvara vid en förhandling i tingsrätten.

Av materialet som samlas in under förundersökningskedet så uppgörs ett förundersökningsprotokoll om det finns tillräckliga bevis för att brott har skett och om det finns en misstänkt skyldig till brottet. Ett annat alternativ vid enklare och klarare fall, är att polisen avgör ärendet med en strafforder. Ger böter med andra, enklare ord förklarat.

Om samtliga parter har godkänt att man får försöka medla om ersättningsanspråken, så skickas det färdigställda förundersökningsprotokollet först av allt till en medlingsbyrå. Till medlingsbyrån kallas då samtliga parter för att försöka komma överens om ersättningsanspråken. Om man når ett resultat som samtliga godkänner, så kan det hända att fallet inte går vidare därifrån, utan eventuellt läggs ner utan att det behöver dömas ut straff åt den skyldiga. Brottsfallet bör i så fall vara av enklare art.

Åtalsprövning

Efter avslutad förundersökning skickas det färdigställda förundersökningsprotokollet vidare till åklagarämbetet. Åklagaren bekantar sig med fallet och gör därefter beslut om vad som skall hända därnäst.

Åklagaren kan välja att utdöma böter om det är ett sådant fall för vilket det kan ges böter. Åklagaren sänder då tillbaka förundersökningsprotokollet med beslutet om böter till polisen och polisen delger böter åt den misstänkt skyldiga. En åklagare kan också bestämma sig för att fallet bör genomgå medling. Precis som då ett fall redan under förundersökningsskedet går vidare till medling, så bör även här samtliga parter samtycka till medling / förlikning för att detta skall kunna ske.

Om medling inte har uppnåtts eller om åklagaren anser att det inte finns tillräckligt med bevis för att utdöma ett direkt straff eller för att väcka åtal, så kan hen välja att lägga ner fallet. Åklagaren för åtalseftergift. Lägga ner fallet kan åklagaren också göra ifall fallet är orimligt av till exempel kostnadsskäl för att ta upp i en domstolsförhandling.

Ifall åklagaren är nöjd med förundersökningsprotokollet sådant som det är och inte behöver begära några tilläggsutredningar, så kan hen välja att väcka åtal. Detta betyder att åklagaren tar upp fallet i rätten så småningom.

Tingsrättsbehandling

Som nämndes tidigare i texten så kan ett brottsmål avgöras med skriftligt förfarande. En kort repetition av vad det innebar följer här ännu.

Om samtliga inblandade gett lov till skriftligt förfarande under förundersökningen, så avgör domaren en dom i fallet utan att man personligen behöver närvara. Skriftligt förfarande får inte tillämpas i fall där det finns inblandade yngre än 18 år.

Om det inte finns möjlighet till skriftligt förande då åklagaren väckt åtal, så blir det en muntlig förhandling vid tingsätten som nästa. Då skall samtliga som fått kallelse till tingsrätten personligen infinna sig i rätten på i kallelsen angiven tidpunkt.

Vid själva tingsrättsbehandlingen går man igenom vad som hänt. Parterna och andra inkallade får med egna ord berätta vad som har hänt och vad de upplevt. I mer krävande fall så är det lönt för målsäganden att ha ett biträde med sig som hjälper till med att "driva" ersättningsanspråken.

Framme i salen sitter en domare, rättens ordförande med ett annat namn, och eventuellt även nämndemän och lyssnar på vad som sägs och framkommer under förhandlingen. Vid varsitt bord ute i salen sitter den för brottet anklagade och den som lidit skada av brottet, alltså målsäganden. Vid ett tredje bord i salen finns åklagarens plats.

Åklagarens uppgift vid en rättegång är att bevisa att brottet skett och att den misstänkt skyldiga har utfört det. Domaren och eventuellt nämndemännens uppdrag är att sedan så småningom besluta om den misstänkt skyldiga kan slås fast som skyldig och vilket typ av straff hen i så fall skall dömas till.

Andra som kan finnas med i rättssalen vid en förhandling kan till exempel vara stödpersoner, tolkar, föräldrar och / eller socialarbetare ifall någon av parterna ännu inte är myndig och vittnen. De sistnämnda får inte sitta med under hela förhandlingen utan blir inkallade i tur och ordning på kallelse för att avge sin berättelse.

En målsägande är vid en rättegång sanningsskyldig. Detta innebär att hen skall hålla sig till sanning. Att ljuga kan leda till straff. Ett vittne är skyldig att berätta precis allt de vet om ärendet och att avge falsk utsago kan också för dem innebära bestraffning.

Rättens avgörande

När ärendet gåtts igenom och alla fått berätta sitt och övrigt material är behandlat, så brukar domare och nämndemän dra sig tillbaka för att besluta om den misstänkt skyldiga skall dömas till straff eller inte. Om det blir dom så behöver den nödvändigtvis inte komma samma dag, utan det kan också kanske ta någon vecka innan domen faller. I domen står även angivet om eventuella skadestånd.

Domstolen kan avgöra att en person skall dömas till böter, villkorligt fängelsestraff, ovillkorligt fängelsestraff (= man blir dömd att sitta av straffet inlåst på straffanstalt), samhällstjänst (=man arbetar av straffet på någon lämplig arbetsplats), ungdomsstraff, övervakningsstraff, påföljdseftergift (= inget straff döms ut) eller så förkastas åtalet. Ännu så kan domstolen besluta, dock först efter sinnesundersökning, att en person har varit otillräknelig när brottet begåtts och kan därför inte få något straff. Otillräknelighet kan t.ex. vara att person varit i psykisk obalans när brottet skett och därför inte förstått vad han / hon gjort.

Om någon av parterna eller åklagaren anser sig vara missnöjda med den dom som domstolen gett i ett ärende, så finns möjligheten att överklaga domen. Då går fallet vidare först till hovrätten. Ifall hovrättens dom inte heller är till belåtenhet, så kan fallet ännu överklagas till Högsta domstolen.