Droganvändning

Droganvändning

Strafflagens 50 kapitel innehåller bestämmelser om narkotika brott. I korthet bestäms i första paragrafen följande om narkotikabrott:

Den som olovligen tillverkar eller odlar droger, importerar, säljer, förmedlar, överlåter eller sprider narkotika eller innehar eller försöker anskaffa sig narkotika skall för narkotikabrott dömas till böter eller fängelse i högst två år (strafflagen 50 kap. 1 §).

Det som kan göra ett narkotikabrott till grovt (strafflagen 50 kap. 2 §) är till exempel ifall drogerna är klassade som synnerligen farliga, försäljningen har varit storskalig, brottsligheten har varit organiserad, flera människor har utsatts för allvarlig fara för liv eller hälsa eller ifall narkotikan har spridits till minderåriga. Grovt narkotikabrott ger fängelse i minst ett år och högst tio år.

För innehav för eget bruk, användning av små mängder narkotika eller ifall man försökt skaffa sig en liten mängd narkotika, skall man dömas till straffbart bruk av narkotika eller fängelse i högst sex månader (strafflagen 50 kapitlet 2a §).

Polisen kan avgöra fall av straffbart bruk av narkotika med strafforderförfarande, alltså med böter. Bötesförfarande för straffbart bruk av narkotika kan dock inte användas ifall den för brottet misstänkte är yngre än 18 år. I ett sådant fall skall polisen göra förundersökning och skicka ärendet vidare till åklagaren för åtalsprövning. För brott begångna av yngre än 18 år fyllda personer görs också anmälan till socialen (barnskyddsanmälan).

I Finland är det nolltolerans i trafiken under påverkan av droger och läkemedel man inte har recept för. Vid misstanke om narkotikapåverkade chaufförer av fordon använder polisen sig först av drogtest som ger resultatet ganska omgående. Testet tas från saliven. Om det visar positivt för narkotika eller läkemedel som personen inte har recept för, så för polisen målperson vidare på mer utförliga drogtest till sjukhuset.

Att framföra fordon under påverkan av droger eller läkemedel för vilka man inte har recept för är i strafflagens 23 kapitel klassat som rattfylleri, grovt sådant om chaufförens förmåga till de prestationer som uppgiften kräver är kännbart nedsatt.