Stöld och snatteri

Stöld och snatteri

Snatteri

I strafflagens 28 kapitel står i tredje paragrafen följande om snatteribrott:
"Om stölden, men hänsyn till den tillgripna egendomens värde eller andra omständigheter vid brottet, bedömd som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för snatteri dömas till böter. Försök är straffbart."

Enligt polisens böteshandbok så kan böter för snatteri ges i de fall där värdet på den stulna egendomen inte överstiger 450 euro. Är priset högre så anses fallet vara den grövre brottsrubriceringen stöld. Då kan polisen inte längre själva utdela bötesbestraffning utan då går ärendet vidare först till förundersökning för att sedan så småningom hamna hos åklagaren för åtalsprövning. Om åklagaren då beslutar att föra ärendet vidare så blir det domstolsbehandling med antingen då också ett bötesstraff eller i värsta fall fängelse som påföljd. Mer om brottsrubriceringarna stöld och grov stöld kommer senare i texten.

Det som också inverkar på ifall det är fråga om snatteri eller stöld, är tillvägagångssättet. Om gärningsmannen har påvisat planenlighet eller yrkesmässighet genom att till exempel ha använt sig av sådan utrustning som underlättar egendomsbrottslighet (verktyg för avlägsnade av alarm, specialtillverkade väskor, kläder eller dylikt), så kan brottet anses vara stöld fast värdet på egendomen är under 450 euro.

Ett fall med stöldgods till billigare summa än 450 euro kan också klassificeras som stöld i det fall att personen har ett förflutet med stor mängd snatterier inom kort tid.

Skillnaden mellan försök till snatteri och snatteri

Ett försök till snatteri kan till exempel vara att man avlägsnar en alarmanordning från en produkt i avsikt att senare föra ut varan från butiken utan att betala för den. Sedan kanske man gömmer varan i sin väska eller i fickan, ännu på insidan av butiken. Butiksväktaren eller någon från personalen uppmärksammar händelsen redan innan förövaren har gått förbi kassan och gripandet sker inne i affären, redan före man tagit sig så långt som till kassan. För att gärningen skall uppfylla brottsrekvisitet för försök till snatteri, så räcker det troligen med att man avlägsnar en alarmanordning från en vara. Varför skulle man göra det om inte avsikten har varit att stjäla? Det är ju också förstås redan i sig ett brott ifall man söndrar en alarmanordning och man kan då bestraffas för lindrig skadegörelse eller det grövre brottet skadegörelse beroende på värdet på anordningen utan att man döms för försök till snatteri.

Vid ett helt och hållet uppfyllt snatteribrott så skall man istället ha passerat kassan / butikens alarmportar utan att betala för produkten. I de flesta matvarubutiker så har de alarmportarna vid kassan. Passerar man då kassalinjen med obetalda varor och blir gripen i butikens aula, så har man gjort sig skyldig till normalt snatteri även om man inte ännu gått ut genom ytterdörren.

Böter eller åtalsprövning

Polisen kan ge en strafforder (böteslapp) för snatteri i enkla och klara fall. Ett förnekande från gärningsmannen betyder inte att polisen inte kan utfärda ett bötesstraff. Bestrider gärningsmannen ärendet skall dock polisen anteckna om detta på böteslappen och skriva en motivering till detta given av gärningsmannen. Om en gärningsman bestider en strafforder, så ligger det ännu på dennes ansvar att själv inom sju dagar överklaga straffordern till åklagarämbetet. Annars fastställs böteslappen av åklagaren utan att det utförs vidare undersökningar i ärendet. Överklagar gärningsmannen en strafforder till åklagarämbetet, så begär åklagaren att förundersökning. Av materialet, så som förhörsprotokoll och insamlat bevismaterial, så görs ett förundersökningsprotokoll av vilket åklagaren bedömer ifall det skall väckas åtal och föras till domstol eller inte.

I ett fall som avgörs med strafforderförfarande skall det finnas klara bevis, annars är ju fallet inte enkelt eller klart, och då bör istället ärendet genomgå en grundligare förundersökning. Till exempel kameraövervakning från butiken eller ett sanningsenligt vittne som sett gärningen är bra bevis i ett snatteriärende och det är nog helt tillräckligt för så pass summarisk förundersökning som strafforderförfarande. Det borde ju i sig vara tillräckliga bevis om man vid gripandet bär på sig egendom som man inte kan redogöra för hur man kan ha dessa saker med sig, till exempel kvitton för att man på laglig väg skaffat sig varan.

En strafforder kan inte ges ifall målsägande (den skadelidande) inte samtycker till det. Om samtycke till strafforderförfarande inte erhålls, så skall i stället som ovan nämndes göras förundersökning i ärendet och då går ärendet så småningom vidare till åklagaren och åtalsprövning. För att strafforderförande skall kunna tillämpas i ett snatterifall, så krävs alltså att målsäganden yrkar på straff åt gärningsmannen. Snatteri, och även försök till detta brott, är bägge så kallade målsägandebrott vilket i korthet betyder att polisen inte kan / får utreda ifall målsäganden inte har straffyrkanden.

En sak som påverkar storleken på en böteslapp för snatteri är värdet på den stulna egendomen. Säg som exempel att du hade medfört varor för strax över 100 euro. Normala antalet dagsböter man ger i det fallet är 14 stycken. Antalet dagsböter stiger vid mer värdefulla stulna föremål och tvärtom sjunker om det är fråga om en mer ringa grej.

Polisen utreder också vid utfärdande av en strafforder för snatteri ifall man inom ett år har tidigare egendomsbrott. Varje tidigare snatteri- / tjuveribrott inom ett år, höjer antalet dagsböter med två dock så, att antalet dagsböter höjs med högst 20 utöver det gärningen i och för sig medför. Detta att straffet blir hårdare ifall man har tidigare snatterier kallas för straffskärpningsgrund.

Om gärningsmannen vid ett snatteribrott har skadat den stulna produkten så pass att den inte längre är i försäljningsdugligt skick, så kan även varans pris läggas till böteslappens slutsumma ifall gärningsmannen inte har pengar att betala bort den skadade produkten med. Just det här kan också komma på fråga ifall gärningsmannen inte grips direkt efter gärningen utan redan har hunnit göra sig av med stöldgodset. Detta har också ett finare juridiskt namn; förverkandepåföljd.

Ännu en sak som inverkar på en strafforders slutsumma är inkomsterna. Tillsvidare är det minsta penningbeloppet per dagsbot 6 euro. Polisen kontrollerar senaste fastställda beskattning för att ta reda på dagsbotens penningbelopp. Ifall man har försörjningsskyldighet (minderåriga barn eller maka / make som man försörjer), så får man avdrag.

Då polisen delgett en strafforder så får åklagaren saken till känna. Ifall gärningsmannen inte inom sju dagar meddelat sitt misstycke till bötesförfarandet, så fastställer åklagaren straffet. Därefter är fallet avslutat. Åtminstone ifall gärningsmannen är vuxen.

Är man ung person under 18 år, så får socialen också vetskap om vad som inträffat och det kan hända att socialen eventuellt vidtar egna utredningar. Om yngre än 18 år fylldas begångna brott meddelas också till vårdnadshavarna, alltså mamma och pappa får också samtal av polisen om vad deras barn har gjort.

Stöld och grov stöld

Strafflagens 28 kapitels 1 § bestämmer följande om brottet stöld:
"Den som olovligen tillägnar sig lös egendom som någon annan har i sin besittning, skall för stöld dömas till böter eller fängelse i högst ett år och sex månader. Försök är straffbart."

I samma kapitel i strafflagen som ovannämnt, alltså 28 kapitlet, finns i 2 § vad som skall uppfyllas för att man skall göra sig skyldig till grov stöld. Här följer en beskrivning av vad som behövs för att man skall göra sig skyldig till grov stöld.

Om man vid stöldbrott tar synnerligen värdefull egendom så kan det bli frågan om grov stöld. Gränsen kan vara lite diffus med vad som anses vara värdefullt, men förut har den gått vid ungefär 5000 euro. Andra saker som kan göra egendomsbrottet grövre är ifall man åsamkar den drabbade, med beaktande av hans förhållanden, kännbar skada eller ifall man utnyttjar den drabbades hjälplöshet eller nöd. Exempel kan vara att man stjäl egendom av någon som inte lika lätt kan beskydda sina saker, t.ex. en åldring, en handikappad person eller ett barn.

Grov stöld är det också frågan om ifall gärningsmannen eller den som är delaktig för att begå gärningen förser sig med skjutvapen, sprängämnen eller annat farligt hjälpmedel. I sådant här fall kan brottet lätt övergå till att bli rån istället. Om brottsrubriceringen rån finns skrivet i strafflagens 31 kapitels 1 § ifall någon vill läsa in sig på den paragrafen.

Om gärningsmannen bryter sig in i en bebodd bostad, och stölden är även bedömd som en helhet grov skall gärningsmannen också dömas för grov stöld.

Brottet grov stöld ger fängelsestraff i minst fyra månader och högst fyra år. Försök till grov stöld är straffbart.
Skadegörelsebrott

Eftersom skadegörelsebrott är relativt vanliga, så kan det passa bra här vid ämnet egendomsbrottslighet även nämna lite om den typen av brott.

Strafflagens 35 kapitels 1 § definierar skadegörelse på följande sätt:
"Den som orättmätigt förstör eller skadar någon annans egendom skall för skadegörelse dömas till böter eller fängelse i högst ett år."

Precis som för stöldbrotten omnämnda tidigare, så finns det även en lindrig grad av skadegörelse och även grov skadegörelse. Lindrig skadegörelse kan ge bötesstraff medan grov skadegörelse, ifall skadorna t.ex. förorsakat allvarlig ekonomisk skada, kan ge fängelsestraff i minst fyra månader och högst fyra år.