Panikångest

Panikångest

Sidan i korthet: En panikångestattack kommer som en blixt från klar himmel, ofta efter att man har avslutat en väldigt stressig period eller varit med något jobbigt. Vid panikångest känner man en stark rädsla, ibland vet man inte ens varför. Pulsen stiger, hjärtat slår snabbare, man blir kallsvettig och känner att det blir svårare att andas. Panikångesten håller i sig från några minuter upp till flera timmar, men vanligast är att den går över eller blir bättre inom en kvart.
En del av oss (10-30%) kommer att uppleva panikångest någon gång, det är inte ovanligt eller onormalt och för de flesta leder inte attacken till fler problem. Man kan fortfarande ha dåliga minnen av händelsen och till och med få obehag av minnet flera år senare, men man förändrar inte sitt liv av rädsla för nya attacker. Idag pratas det så mycket om panikångest att allt fler tycker att de lider av det. Men att ”ha panik för något” betyder inte att man har panikångest.

Panikstörningens viktigaste kännetecken är att den kommer helt oväntat, som en blixt från klar himmel, men hänger oftast ändå ihop med den aktuella livssituationen. Exempelvis kan den komma när är med om eller när man nyligen varit med om något väldigt stressande eller jobbigt, exempelvis en stor händelse som en flytt, ett dödsfall eller ett storgräl med kompisen, eller efter en tid av väldigt mycket att göra i skolan, på jobbet eller liknande. Det kan alltså hända att panikångesten kommer först när man börjar slappna av efter en tung period i livet, men till skillnad från ”vanlig” oro så kommer attacken väldigt plötsligt, och då kan det vara svårt att se sambandet och förstå orsaken till den. Man är oftast inte alls beredd och speciellt när man inte förstår varför den kommer, så kan den vara väldigt obehaglig.

Panikångest är en reaktion av nervsystemet som man inte kan styra över själv. Orsaken till och framförallt känslan av panik finns bara i personens sinne, men kroppen reagerar starkt. Ibland beror ångesten på en sjukdom eller på livsstilen (till exempel droganvändning), ibland är det en psykisk ångeststörning. Benägenhet för panikstörning verkar också i någon mån vara ärftlig, men om det då är biologiskt eller ett reaktionsbeteende man lärt sig är svårt att veta.

Vid en panikångestattack känner man rätt plötsligt stark rädsla och panik, ibland av kända orsaker och ibland utan att veta riktigt varför. Pulsen blir allt högre, hjärtat slår allt snabbare och man kan börja känna sig yr, illamående, kallsvettig eller het, känna det som om det skulle vara svårt att andas och ibland gör det ont i kroppen, till exempel i axlar och rygg. Man kan uppleva overklighetskänslor ifråga om omgivningen, sig själv eller vad som är verkligt. Ofta tror man att man håller på att tappa självkontrollen, bli galen, kommer att svimma eller rent av dö – men det gör man inte. Attacken kommer plötsligt på och stegras tills den når sin kulmen och sedan lättar ångesten igen och man slappnar av. Panikångestattacker kan vara allt mellan några minuter till - i ovanliga fall - flera timmar, men slutar oftast inom en kvart.

Om man däremot börjar bli rädd för nya attacker och om man förändrar sitt liv på grund av dem, till exempel börjar undvika olika situationer, människor eller platser av rädsla för att få en attack, så förstärks bara ångesten och sannolikheten att få nya ångestattacker blir större. Det är inte som en fobi, där ångesten utlöses av vissa stimuli (vissa saker), men kan nog vara situationsbunden. Man blir helt enkelt rädd för att bli rädd och undviker därför sådant som kan göra en rädd, vilket alltså bara föder mera ångest. Då kan man snart tala om panikångest eller paniksyndrom som psykisk ohälsa och då borde man absolut få hjälp för den. Minst tre panikattacker under en period av tre veckor krävs för diagnosen panikångest.

Panikångestattacker är inte farliga, även om de kan vara obehagliga, och man kan nog lära sig både att hantera och bli av med panikångesten.

Om man får panikångest:

Om man känner att man börjar få ångest och att det känns som att den bara blir värre och värre, så kan man försöka komma ihåg att göra följande saker för att underlätta eller till och med hindra attacken från att komma:
  • Minns att känslorna inte är farliga, de är normala.
  • Försök att andas lugnt, djupt ner i magen. Lägg en hand på magen och känn hur andningen höjer och sänker bröstkorgen och magen. Korta, ytliga och snabba andetag gör det bara värre och ökar risken för hyperventilering, så försök att andas djupt till exempel tio gånger.
  • Leta efter en stol eller en lugn plats att sitta på. Du kan lägga huvudet mellan benen om det känns som om du kunde svimma. Ta gärna tag om något, antingen en möbel för stabilitetens skull eller ett föremål att hålla i handen för att distrahera dig själv med. Det kan även vara ett föremål som ger lite obehag, som att hålla en isbit i handen, då kommer attacken oftast helt av sig. Dock inget som kan skada dig!
  • Beskriv för dig själv vad som verkligen händer just nu. Inte hur det känns, utan vad det är (det som står på den här sidan), men också vad du ser runtikring dig. Vad doftar det? Vad hör du för ljud?
  • Var aktsam med vad du upprerpar för dig själv i tankarna. Naturligtvis blir det mycket värre om du ramsar "jag kommer att dö", "alla hatar mig", "ingen får se, jag skäms". Byt ut det negativa till positiva affirmationer istället - öva gärna in dem på förhand - och upprepa dem istället som ett mantra.
  • Vänta, och känn hur ångesten minskar. Påminn dig själv om att den alltid går över.
  • Planera vad du ska göra sen. Börja om med det du tänkte göra från början.
  • Om du är inomhus kan du pröva att gå ut en stund. Ofta känns det som om man inte skulle få tillräckligt med luft under en attack, så kom ihåg att andas. Öppna ett fönster eller gå ut i friska luften.
  • Gör något fysiskt. Försök att använda energin i attacken till något att göra med kroppen. Spring, hoppa på stället, gör armhävningar, vadsomhelst som funkar i situationen. Eller duscha kallt.

Oavsett om man har haft panikångest en eller flera gånger är det bra att få hjälp. Man kan få lära sig fler metoder för att hantera sin ångest av någon och man kan genom samtalsterapi ta reda på de bakomliggande orsakerna. Den vanligaste behandlingen är någon form av samtalsterapi, medicin eller avslappning.

Men det kan hända att man behöver pröva på lite olika sorter, terapeuter eller behandlingar, eftersom det som funkar för en person kanske inte funkar för en annan. Därför är det viktigt att man får hjälp som är anpassad efter vad man själv behöver.

Panikstörningen har vissa drag som gör den svår att hantera eller bli av med alldeles på egen hand. Exempelvis kommer attackerna, anfallen, oftast väldigt plötsligt, så man kan inte förbereda sig och de kräver mycket energi för att klara av. Rädslan för dem suger också mycket energi, så man orkar kanske inte på egen hand utan behöver hjälp för att hantera rädslan. Bakgrundsorsakerna (eventuella inre konflikter, dolda källor till ångest, obearbetad ilska, rädslor och besvikelser) är ofta också svåra att se själv och man behöver ofta hjälp för att bearbeta dem.