Varför får man ångest?

Varför får man ångest?

Sidan i korthet: Ångest kan komma om man varit med om något väldigt jobbigt, såsom sorg eller övergrepp eller att man t.ex. skall gå på en arbetsintervju eller något annat man anser som "livsavgörande". Även alkohol och droger kan orsaka ångest. Ibland talar man om ångest för ångesten, förväntansångest, dvs. rädslan att ångesten skall komma tillbaka eller få en panikångestattack. Vid ångest känner man sig orolig och rädd, har svårt att sitta still och det är svårt att slappna av. Man kan även bli illamående, få svindel och kvävningskänslor.
Alla känner vi stundvis ångest inför en viss situation, men oftast vet vi precis varför och oftast går ångesten över när situationen, orsaken, är förbi. Hur ofta eller hur mycket ångest man får varierar från person till person, men vissa verkar lida mer och oftare av ångest än medeltalet.

Ibland vet man orsaken till ett svårt ångesttillstånd. Det kan vara för att man är med och eller har varit med om något väldigt jobbigt, som en olycka, en sorg eller ett övergrepp. Det kan också vara något som man tycker att är viktigt och ”livsavgörande”, som ett stort prov eller en anställningsintervju. Att man vet vad det beror på kan göra ångesten lite lättare att stå ut med och ofta inser man också att ångesten kommer att ta slut.

Både alkohol och många typer av droger kan i sig orsaka ångesttillstånd. Då kan det vara svårt för utomstående att förstå varför personen får ångest, eller orsakerna personen uppger till ångesten.

Ångest kan också uppstå helt utan att man vet eller förstår varför, eller så tycker man att de orsaker man tror att den beror på inte borde ge så stark ångest. Det kan göra att ångesten känns svårare att stå ut med och göra en räddare.

Man kan också få ångest över ångesten, alltså vara rädd för att den ska komma tillbaka eller att man ska få en panikångestattack. Det kallas förväntansångest. Man kanske är orolig för att ångesten ska komma när andra människor är med och det kan vara svårt att tala med andra om sina besvär. Därför kanske man gör allt vad man kan för att den inte ska komma tillbaka, exempelvis undviker att träffa personen man egentligen nog skulle vilja träffa. Men det här löser inga problem utan gör ofta ångesten bara värre. Rädslan gör att man begränsar sitt dagliga liv.

 

Så känns ångest

Ångest som psykisk ohälsa är mer än att oroa sig för något visst i vardagslivet, något som går över, just eftersom kroppen reagerar så starkt. Man kan på sätt och vis skilja på att gå omkring och känna ständig, allvarlig ångest och på att få en panikångestattack, då ångesten kommer väldigt plötsligt, som en blixt från klar himmel, och kulminerar i en attack. Ångest i sig är inte farligt, även om framförallt en attack kan kännas väldigt obehaglig och man mycket väl kan tro att man är allvarligt sjuk eller till och med håller på att dö, speciellt om man inte haft attacker tidigare.

När man känner ångest så är man orolig och rädd. Tankarna snurrar, man kan inte sitta still eller slappna av och kroppsspråket avspeglar oron. Stresshormonerna som frigörs i kroppen, av en viss ångestväckande situation eller av ångestväckande tankar, gör att hjärtat börjar slå snabbare och hårdare, man börjar andas snabbare och man kan bli svettig eller kallsvettig, känna sig yr, darrig och börja må illa. Musklerna kanske spänner sig och man kan känna ett tryck över bröstet, som om det är svårt att andas. Det här kan kännas som en mer eller mindre konstant spänning i hela kroppen, man ”går på högvarv”, eller så kan det bli värre och värre tills man får till exempel andnöd eller kvävningskänslor, svindel, svettning, frossa eller för varmt, man kan darra och ha en stickande känsla i kroppen eller smärtor i muskler i axlar, skuldror och rygg. Vissa blir alldeles torra i munnen, andra igen får ont i magen och vissa kan till och med bli illamående, spy eller få diarré. När det känns som värst har man en panikångestattack. Då kan det kännas som att man håller på att dö.

Men panikångestattacken går nog över. Efter en stund (hur länge varierar från gång till gång och person till person)har den kulminerat och det känns som att det börjar lätta, ångesten minskar och man slappnar av.