Negativa konsekvenser av skärmberoende

Negativa konsekvenser av skärmberoende

När vi använder vår mobiltelefon handlar det idag om mycket mer än att bara ringa eller skicka meddelande med den, speciellt för ungdomar. Vi kan ta foton och filma, gå in på internet, spela, ”umgås” via sociala medier och så vidare. Vi vill följa med vad som händer i världen – och bekantskapskretsen - men att hela tiden vara uppkopplad och tillgänglig kan leda till stress, försämrad livskvalitet och beroende.
  • Att hela tiden vara tillgänglig och anträffbar är stressande. Man får aldrig riktigt vara ifred och ha ”egentid”, vilket är värdefullt för att kunna varva ner, smälta alla intryck och reflektera över sig själv och sitt liv. Att vara ensam är också en viktig kunskap, som man inte lär sig om man kan nå andra och nås 24/7/365.
  • Om den ständiga strömmen av information och impulser som man får via nätet, mobiltelefonen och så vidare sker i ett för högt tempo med för mycket information åt gången, så hinner man inte ta till sig allt. Man hinner inte lära sig av allt och minnas allt och man kan få svårt att urskilja vad som är viktigt och vad som inte är det. Man får även svårare att koncentrera sig på en sak i taget när till exempel mobilen plingar till för minsta aktivitet i alla de sociala medier, appar, spel och så vidare som man är aktiv inom.
  • Numera är smartmobilanvändare sällan eller aldrig uttråkade, eftersom man kan sysselsätta sig med telefonen så fort man exempelvis måste vänta. Att vi inte längre har tråkigt eller ”mental downtime” gör att vi sällan/aldrig slappnar av i hjärnan så att vi exempelvis kan få nya idéer, vara kreativa eller få insikter.
  • Att tillbringa mycket tid framför en ljus skärm, speciellt innan man ska somna, ger signaler åt hjärnan via ögonen att nu gäller det att vara vaken och pigg. För kunna somna behöver hjärnan signaler på att nu blir det mörkt, nu är det natt. Hormonerna som styr vår vakenhetsgrad regleras alltså genom mängden ljus. Har vi dessutom varit aktiva strax innan vi ska somna, exempelvis spelat ett snabbt eller koncentrationskrävande spel, så är hjärnan ännu aktiv och det tar längre innan man kan varva ner nog att somna.
  • Ju mer tid vi lägger på mobilen desto mindre tid ger vi åt familj och vänner i verkliga livet. Det här gör att vi blir mindre sociala - i motsats till vad man kanske skulle tro när man exempelvis är aktiv på sociala medier. Men mycket av det vi gör på mobilen, nätet och så vidare är envägskommunikation och vi tar passivt emot mycket mer än vad vi ger ut. Dessutom sker det mesta i textform, och text är betydligt ”plattare” och fattigare än om man talar med någon öga mot öga, när samtalet även innehåller kroppsspråk och tonläge och betydligt flera sociala interaktioner och –regler. Dessutom får man inte den viktiga närheten och kroppskontakten som gör oss både friskare och lyckligare.
  • Forskning visar att framförallt sociala medier spelar en stor roll när det gäller den egna självkänslan och självförtroendet. Det relativt lätt att själv välja vilken bild man ger av sig själv utåt: undanhålla vissa egenskaper och framhäva andra, posta bara de foton och annat man är nöjd med, skapa sådana profiler man vill ha genom att exempelvis följa sådana sidor eller personer som förstärker det intryck man vill ge... Eftersom de flesta väljer att visa bara det goda och avundsvärda, så känner sig ”vanliga människor” ofta sämre - för livet är inte perfekt, ingen är perfekt. På sociala media blir tävlandet och jämförandet ännu värre än i verkliga livet, vilket kan ha skadlig effekt på hur man känner sig. Dessutom: är vi inte alla lite fejkade på sociala medier, ljuger lite om hurudana våra liv är? Så är vänskapsbanden där verkligen, verkligen äkta?
  • Det går ofta åt mycket tid åt till att sålla bort onödigheter och strunt på nätet och i sociala medier – endast en liten del brukar vara sådant som man verkligen är intresserad av eller får något ut av. Även om man exempelvis surfar eller spelar som avslappning behöver det inte vara givande. Till exempel de spel som folk brukar fastna i är oftast inte sådana där man lär sig något speciellt, utan där man endast blir bättre på just det spelet.
  • Den mesta skärmanvändning förutsätter att man är stilla medan man använder skärmen. Undantag finns naturligtvis, som till exempel att lyssna på musik eller talböcker via telefonen medan man tränar, men överlag gäller regeln att ju mer skärmtid, desto mera stillasittande. Och det stillasittande livet sägs vara en av grundorsakerna till de flesta av våra folksjukdomar idag, så som spänningshuvudvärk och bukfetma. Man kan också relativt snabbt känna av fysiska obehag som torra ögon, värk i nacken, svårt att sova, viktökning eller viktminskning.
  • Alla genvägarna som dagens moderna teknik erbjuder kan göra en dummare och mindre utvecklad när det gäller olika egenskaper och kunskaper. Exempelvis kan man bli betydligt sämre på att hitta geografiskt eller följa vägbeskrivningar om man alltid bara använder GPS och nätkartor, sämre på rättstavning och grammatik och att uttrycka sig om man bara använder exempelvis telefonens ordbok och föreslagna ord och emoticons och sämre på att hitta på egna lösningar på problem om man bara googlar instruktioner för allt. Och tålamodet blir ju inte bättre av att man ofta kan få svar och kunskap genom några klick på några sekunder. Blir vi månne bortskämda att få hjälp med detsamma via nätet? Blir vi sämre på att tänka själv, komma med egna lösningar genom försök och misstag och göra saker själv istället för att vänta på att andra ska göra det åt en?
  • Mobilen och annan elektronik kräver så gott som alltid största delen av ens uppmärksamhet, så fastän man tror att det är okej att exempelvis kolla mejlen under en lektion eller föreläsning, så kan man inte koncentrera sig på både mobilen och att lyssna samtidigt – och missar därför viktiga saker. I trafiken är man rent av livsfarlig! Man ser inte var man går, kan inte följa med vad som händer i omgivningen och hinner inte räkna ut vart exempelvis bilar är på väg. Om man exempelvis ser ner på telefonen i en sekund när man kör bil i 40 km/h har bilen hunnit rulla tiotals meter – i värsta fall över ett skolbarn eller in i en lastbil. Är textande mobilanvändare månne farligare i trafiken än rattfyllerister? Bryr sig dessa mer om sina sociala kontakter än om sina egna – och andras – liv?