Bipolär sjukdom

Bipolär sjukdom

Sidan i korthet: Bipolär sjukdom delas vanligen upp i bipolär typ 1, där personen varierar mellan att vara manisk och deprimerad och bipolär typ 2 där personen varierar mellan hypomani och depression. Vid bipolär typ 1 är maniska fasen mycket tydligare med större överaktivitet, mindre sömnbehov och större omdömeslöshet än bipolär typ 2 där uppvarvningen och omdömeslösheten inte är lika tydlig men konsekvenserna blir ändå lika kraftiga. Under den deprimerade fasen kan världen kännas tung och man kan känna sig nedstämd.

Förr talade man om att någon som emellanåt var riktigt på toppenhumör, sprängfylld av energi och överlycklig med massor av självförtroende och emellanåt riktigt djupt nere, dyster och självnedvärderande var manodepressiv. Numera talar man om att personer som lider av de här enorma humörsvängningarna är bipolära och har maniska/hypomana och depressiva perioder.

Kort förklarat betyder bi- två och med polär menar man här motsatser, ytterligheter, så med en liknelse kunde man beskriva sjukdomen som ”skyhöga bergstoppar och bråddjupa dalar”.

Det finns lite olika typer av bipolära tillstånd, även blandtillstånd, men de vanligaste är bipolär typ 1 (mani och depression) och bipolär typ 2 (hypomani och depression). Det som skiljer de två vanligaste typerna åt är framförallt hur den maniska/hypomana fasen ser ut. I den maniska/hypomana fasen kan man tappa omdömet och självbehärskningen och därför bete sig på sätt som skapar problem i till exempel relationer, skola/jobb och ekonomi. Det är också vanligt att man är överdrivet upprymd, överaktiv och har ett extremt stort självförtroende. Man kan också bli mycket lättare irriterad och vissa behöver mindre sömn.

Vid bipolär typ 1 är den maniska fasen mycket tydligare, med en större överaktivitet, ännu mindre sömnbehov (vissa sover inte alls utan kan vara vakna till och med flera dygn - och då blir det fysiologiskt farligt) och större omdömeslöshet. Den som är manisk förlorar ofta verklighetsuppfattningen i större utsträckning. Vid bipolär typ 2 har man en hypoman fas, och då är uppvarvningen, självöverskattningen och omdömeslösheten oftast inte lika tydlig utan lindrigare, även om konsekvenserna kan bli lika kraftiga. Exempelvis får en del en kort period när de köper en massa grejer, beställer saker, gör av med mycket pengar, vilket oftast leder till en stor ekonomisk katastrof. Under detta tillstånd kan även vissa genomgå perioder med mycket supande och festande eller en massa sex. Korta perioder när man är mycket charmigare och aktivare eller är superirriterad på till exempel en förälder, lärare eller chef kan alla vara tecken på hypomani - om sådana perioder alltså följs av depressioner.

Under den deprimerade fasen kan hela världen kännas tung och svår, allt blir problematiskt och man kan tappa livsglädjen. När man är deprimerad kan man ofta känna sig nedstämd, ha svårt att koncentrera sig och har riktigt dåligt självförtroende. Sömnbesvär och minskad eller ökad aptit är också vanligt.

Det är vanligt att sjukdomen börjar med en eller flera depressioner, så det kan vara svårt att veta om det är en vanlig depression eller om det är en bipolär sjukdom. Men får man maniska/hypomana faser, så kan sjukdomen konstateras vara bipolär. När man får ett återfall kommer ofta först en manisk/hypoman fas, som kan vara ganska kort, som sedan följs av depression. Men sedan man återhämtat sig från depressionsfasen kan man leva normalt och må bra ett bra tag, för att sedan plötsligt åka upp i en manisk/hypoman fas igen och sedan störta neråt i en depression igen. Vissa är dock mera deprimerade och inte just alls maniska/hypomana, medan det kan vara tvärtom för andra och vissa upplever så kallade blandepisoder då de har både maniska och depressiva symptom på samma gång.

Alla människor har sämre och bättre dagar och perioder med bättre och sämre humör. Vi har alla dagar då vi har bättre eller sämre självförtroende eller känner oss mer eller mindre nöjda med våra liv. En del personer har dessutom återkommande perioder med hypomana symtom, men lindriga sådana och perioderna av nedstämdhet där emellan är inte så pass allvarliga att de kan räknas som en depressionssjukdom. Det kan vara ett förstadium till bipolär sjukdom, men det kan också vara att man har ett temperament där humöret lätt svänger, så kallat cyklotymt temperament. Det brukar inte leda till några allvarligare problem. Dessutom påverkar de så kallade tonårshormonerna också många ungas humörsvängningar utan att det är något onormalt med det.