Symptom på bipolär sjukdom

Symptom på bipolär sjukdom

Sidan i korthet: I den maniska/hypomaniska fasen är sinnesstämningen extremt förhöjt och man upplever massor av energi och livslust. Självförtroendet ökar och omdömet blir sämre, man gör ofta förhastade beslut. Sömnbehovet blir mindre, man kan vara vaken mycket mer än vanligt, samtidigt är man också mer lättirriterad och kan reta upp sig på småsaker. Ofta behöver man sjukvård om man är i denna fasen. I den depressiva fasen känner man sig nedstämd, har koncentrationssvårigheter och självförtroendet är sämre. Matlusten minskar och saker och ting känns hopplösa, även depressiva tankar och självmordstankar är vanliga i denna fas.

Symptom på mani/hypomana fasen

- extremt förhöjd sinnesstämning: allt är kul, häftigt, underbart och man har massor av energi och livslust. Man kanske är mera pratsam, skämtar mera och är allmänt på superbra humör.
- ökat självförtroende: mycket bättre jämfört med vad man normalt har
- överaktivitet: man hinner med massor, har kalendern fullbokad eller startar en massa nya ”projekt” och är mycket mera kreativ.
- man blir mycket lättare irriterad och oresonligt irriterad över ”småsaker”.
- mycket mindre sömnbehov: kan till exempel vara vaken i timtal om nätterna.
- mycket sämre omdöme: man gör dumheter och förhastade, ofta huvudlösa beslut, eftersom man tycker att man har rätt och alla andra fel, är smartare än andra och att man har rätt till saker på ett sätt som inte hör till det normala. Det kan till exempel handla om att köpa saker man inte skulle ha råd med eller göra sexuella saker som är respektlösa eller gränslösa.

Under en manisk/hypoman period behöver de flesta som lider av den här sjukdomen sjukhusvård, men när man är manisk förstår man inte det själv just då. Föreslår någon att man borde få psykisk vård, så kan man bli fly förbannad eller djupt sårad och det kan leda till konflikter – även om man nog kanske inser att omvärlden har rätt i att något är allvarligt på tok med en. I sådana situationer kanske polisen behöver komma och hjälpa till för att se till att man får vård, inte sällan tvångsvård under en kort tid. Det här behovet av sluten vård är inte lika självklart för den som ”bara” är hypoman, eftersom en sådan ibland nog kan klara av det vardagliga livet, skolan/jobbet och kan fungera socialt.

Symptom på depression/den depressiva fasen

- nedstämdhet: man är riktigt nere och deppig, vilket kan ta sig olika uttryck som till exempel att gråta mycket
- håglöshet: man orkar och vill inte göra någonting, kanske bara sitter och stirrar eller avbokar, skolkar eller uteblir från åtaganden
- glädjelöshet: saker som annars skulle göra en glad har ingen effekt, inget är roligt längre
- koncentrationssvårigheter
- dåligt självförtroende: betydligt sämre än förut, även svagare självkänsla
- sömnbesvär: antingen sover man alldeles för lite, kanske inte kan somna eller vaknar ofta, eller så sover man mycket mer än vanligt
- ökad eller minskad matlust: är helt utan aptit, kanske matvägrar eller svälter sig själv, eller så tröstäter man eller är ovanligt hungrig jämt.
- känsla av hopplöshet: allt känns meningslöst eller som att allt garanterat kommer att misslyckas
- minskad sexuell lust eller ingen sexlust alls
- depressiva tankar i stil med huruvida man har ”rätt att leva”, kanske man blir trött på livet av olika anledningar och självmordsönskan kan dyka upp. De här tankarna är oftast helt annorlunda än när man inte är deprimerad och det är väldigt viktigt att man söker hjälp, eftersom symptomen kan förvärras om man inte får behandling. De depressiva tankarna kan bli livsfarliga.