Krisens fyra faser

Krisens fyra faser

Sidan i korthet: Den första fasen i kris är chockfasen, som kan vara från ett ögonblick upp till några dygn. Man förstår ofta inte vad som har hänt och det är svårt att ta in information och kan i efterhand ha glömt bort vad som blivit sagt eller gjort. Alla personer beter sig olika i chocktillståndet, en del blir förvirrade, en del tysta och en del skriker och ropar. Då man väl börjar förstå vad som har hänt övergår man till reaktionsfasen, då kommer ofta frågorna och man letar en mening med vad som har hänt. I denna fas är det också vanligt att man äter och sover sämre. I bearbetningsfasen börjar man fokusera på framtiden istället för själva traumat, detta sker ofta efter ett halvår upp till ett år. I nyorienteringsfasen finns traumat kvar som ett "ärr" men man har börjat acceptera vad som har hänt och kan leva i nuet.
Alla kriser är individuella och framför allt är alla reaktioner på kris individuella och personliga. Det finns inget rätt eller fel sätt att hantera kriser på - varje person använder det sätt man kan. Kriser brukar beskrivas ha fyra olika faser men alla krisförlopp följer naturligtvis inte detta mönster.

Chockfasen

Det första som brukar hända när man hamnar i en kris är att man går in i en chockfas. Chockfasen kan vara allt från ett ögonblick till några dygn. När man är i chock så försöker man ofta med all kraft hålla verkligheten ifrån sig, man har mycket svårt att ta in det som hänt och bearbeta det. Man fattar helt enkelt inte att det som hänt har hänt. När man är i denna fas kan man ha jättesvårt att ta in information och efteråt har man ofta inget minne av vad som hänt eller vad som blivit sagt och gjort. När människor är i chock beter de sig väldigt olika; en del verkar välorganiserade (fastän det är kaos under ytan), en del skriker och ropar, en del pratar väldigt förvirrat eller börjar tala om annat, en del blir helt förlamade och är helt tysta.

Reaktionsfasen

Chockfasen övergår sedan oftast till en reaktionsfas. Reaktionsfasen börjar när den som hamnat i kris börjar ta in och förstå det som hänt. Frågan ”Varför?” är ofta en del av denna fas, då man försöker hitta en mening med det som hänt och den situation man befinner sig i. Många gånger aktiveras ens ”gamla sätt” att hantera utmaningar i denna fas; en del förnekar det som hänt, andra blir barnsliga eller självdestruktiva. En del anklagar allt och alla, en del söker rationella och logiska förklaringar. En del trycker undan sina känslor. En del exploderar av känslor. De allra flesta hamnar in i en sorgeprocess av något slag, eftersom sorgereaktioner är en del av de flesta akuta kriser. Läs mera om sorgen här. Många upplever också kroppsliga krisreaktioner eftersom man ofta sover sämre, äter sämre och rör på sig mindre när man är i kris.

Bearbetningsfasen

När man sedan lämnar det akuta skedet av krisen (gått igenom chock- och reaktionsfasen) börjar det vad man kallar krisens bearbetningsfas. Den är som påtagligast under ett halvt till ett år efter krisen inträffat. Under bearbetningsfasen flyttas fokus från traumat, det som hänt till att sakta vända sig mot framtiden i stället.

Nyorienteringsfasen

Den fjärde och sista fasen brukar kallas nyorienteringsfasen och då lever man vidare med det som har hänt som ett ”ärr”, kanske både i kroppen och själen medan det inte längre hindrar en från att fortsätta leva. Livet går vidare och man har på något sätt kunnat acceptera vad som hänt och hur livet nu blivit.