Neuropsykiatriska problem/tillstånd

Neuropsykiatriska problem/tillstånd

Många människor vet inte riktigt vad som menas med neuropsykiatriska tillstånd – men alla har vi nog hört om autism, ADHD och många även om Tourettes syndrom, Aspergers syndrom och inlärningssvårigheter. Men vi kanske ändå inte riktigt vet vad termerna betyder eller vilka utmaningar människor har som har en neuropsykiatriskt problem.

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, eller som man internationellt säger idag utvecklingsrelaterade kognitiva funktionshinder, kännetecknas av att personen har ett sätt att vara och uppträda, och ett sätt att uppfatta sig själv och andra på, som medför funktionshinder och som omgivningen reagerar på. Vissa barn, ungdomar och vuxna med dessa funktionshinder uppfattas som störande och påflugna, andra som udda eller excentriska. Redan detta kan leda till utanförskap och isolering, rentav utstötning och mobbning. Ofta medför också de här speciella dragen att personen är extra sårbar.

Personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har ofta svårigheter med:

- reglering av uppmärksamhet, kan alltså exempelvis ha svårt att koncentrera så länge som krävs av samhället i allmänhet.
- impulskontroll och aktivitetsnivå. De kan göra saker utan att tänka efter före eller vara överaktiva och till exempel ha svårt att sitta stilla
- samspelet med andra människor. De kan till exempel ha svårt med att tolka andra människors kroppspråk eller känslor eller med att följa underförstådda sociala regler
- inlärning och minne. De kan ha svårare att lära sig saker och återkalla saker i minnet.
- att uttrycka sig i tal och skrift.
- Motoriken, alltså hur de rör sig. Vissa kan ha problem med grovmotoriken och röra sig klumpigt exempelvis när de springer, andra med finmotoriken och kan ha svårt att skriva eller pyssla med små saker.
- Stress och press. Många är stresskänsliga och psykiskt sårbara.

Många personer har de här svårigheterna i större eller mindre grad, men när svårigheterna blir så stora att de kraftigt påverkar personens utveckling och möjligheter att fungera i samhället blir det till ett funktionshinder. Att då och då inte vara fullt uppmärksam och koncentrerad är något vi alla känner igen – men att ständigt vara så ouppmärksam att det ställer till problem för en kan motivera en diagnos. På samma sätt är det vanligt att man då och då inte fullt ut kan sätta sig in i hur andra känner och tänker, eller inte förmår anpassa sitt eget handlande efter det. Men om detta är ett genomgående drag som präglar i stort sett alla kontakter med andra blir det ett hinder i det sociala samspelet. När man utreder om en person har ett neuropsykiatriskt funktionshinder så görs en noggrann kartläggning av personens uppväxt och utveckling samtidigt som man även gör medicinska och neurologiska undersökningar, eftersom det är ganska vanligt att man också har andra sjukdomar, t.ex. epilepsi.

För att hjälpa personer med utvecklingsrelaterade funktionshinder ger man information till personen själv, till anhöriga och till omgivningen i övrigt om funktionshindret. För barn och ungdomar är det mycket viktigt att de får rätt hjälp och stöd under dagis- och skoltiden. Psykologisk behandling kan i vissa former vara till hjälp, men det är viktigt att den då anpassas efter personens förutsättningar och önskemål.

Personer med neuropsykiatriska problem har en ökad sårbarhet för att utveckla andra typer av psykiska symptom, de påfrestningar eller stress som funktionshindret innebär leder till att personen kan utveckla symptom som koncentrationssvårigheter, nedstämdhet, ångest, sömnstörningar med mera. Upplevelsen att inte ”vara som andra” kan också ge nedsatt självkänsla och dålig tillit till sin egen förmåga.