De vanligaste neuropsykiatriska problemen

De vanligaste neuropsykiatriska problemen

ADHD

Alla kan vi ha perioder när det känns svårt att fokusera uppmärksamheten, sitta stilla eller kontrollera våra impulser, speciellt om vi är trötta eller stressade. Men för en del barn, unga och vuxna är de här svårigheterna vardag och försvinner inte efter någon timme eller några dagar. De kanske alltid blir lätt distraherade, ”går på övervarv” och har snabba humörsvängningar, vilket kan göra att de upplevs som besvärliga. Många har svårt att ta instruktioner eller med vissa rörelser. Personer med ADHD kan också känna sig konstant trötta och ha svårt att komma igång med saker.

Eftersom de hela tiden har svårt med de här sakerna, så påverkar det allvarligt deras sätt att fungera i samhället. När problemen med att bland annat sitta stilla, lyssna uppmärksamt, varva ner eller inte hinna tänka efter först börjar påverka hela deras liv negativt under en längre tid så kan man tala om en funktionsnedsättning vid namn ADHD. Långt ifrån alla som är ”stökiga” och ”jobbiga” har ADHD, även om termen används väldigt brett numera och det pågår en aktiv debatt om att unga idag alltför lätt diagnostiseras med ADHD.

ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Det brukar översättas med uppmärksamhets- och hyperaktivitetsstörning och kärnsymptomen där är just att ha problem med uppmärksamheten, impulskontrollen och överaktivitet överlag. Man kan ha bara något av symptomen eller i kombination med varandra. ADHD kan underlättas av olika hjälpmedel, till exempel handdatorer eller mobiltelefoner med kalenderfunktion som påminner när man ska göra någonting. Om man går i skolan har man rätt till bland annat hjälp som underlättar inlärningen, oavsett i vilken skola eller klass man går. Ibland kan medicinering hjälpa en att lättare koncentrera sig eller lugna sig.

Att ha ADHD kan alltså vara oerhört jobbigt, men samma egenskaper som kan ge en problem i livet kan ibland också fungera som stora fördelar. Överaktiviteten kan kanske vändas till att bli kreativ, uthållig och idérik, den dåliga impulskontrollen kan göra en orädd och egensinnig. Hur mycket ADHD:n påverkar ens vardag beror på vilket sammanhang man är i, vilka krav som ställs på en och omgivningens bemötande. Hos dem som får diagnosen som barn eller ungdom har ungefär hälften kvar problemet i vuxen ålder. Hos andra avtar problemen och påverkar inte den vuxnas vardag nämnvärt. Hos dem som har kvar problemen i vuxen ålder kan situationen kompliceras av andra psykiska symtom, t.ex. risk för missbruk och socialt utanförskap.

Add och damp

Ibland hör man begreppen damp eller ADD. Båda innebär ADHD, och de används för att beskriva olika former av ADHD.

ADD är som ADHD men utan överaktiviteten. En person med ADD kan ha svårt att koncentrera sig eller komma igång med saker, men är inte hyperaktiv. Det är vanligare att flickor och kvinnor har ADD. Eftersom ADD inte alltid märks lika mycket utåt kan det ta längre tid innan det upptäcks och man får den hjälp som man behöver.

Om man har damp har man både ADHD och motoriska svårigheter, alltså svårt med vissa rörelser. Vissa har också svårt att tolka syn-, hörsel- och känselintryck. Begreppet damp används inte så ofta längre, utan istället brukar det heta att man samtidigt har ADHD och DCD. Dcd står för Developmental Coordination Disorder (utvecklingsmässiga koordineringssvårigheter).

 

Autism och Aspergers syndrom

Autism och Aspergers syndrom hör till en grupp av tillstånd som också betecknas som ”autismspektrum” (autism och autismliknande tillstånd). Människor med sådana här tillstånd har alla mer eller mindre svårt med att knyta ömsesidiga sociala kontakter, och med att kommunicera. Dessutom finns det inslag av stereotypa intressen eller aktiviteter. De har alltså ofta svårt i relationerna till andra människor och har svårt att tyda sociala regler. Socialt umgänge kan för många av dem vara tungt, en påfrestande ansträngning som kräver anpassning. De är ofta också väldigt duktiga på eller intresserade av en specifik sak (kan vara allt från bilmärken till ett att spela ett musikintrument), deras språk och tal kan vara lite annorlunda och de gillar inte alls snabba förändringar.

Lättare drag av autism eller Asperger behöver däremot inte ens uppfattas som avvikande, varken av personen själv eller av omgivningen. Det finns även flera mindre tydligt framträdande varianter av de här funktionshindren som inte alltid medför några större problem före skolåldern: Aspergers syndrom eller ”högfungerande” autism (där det alltså är personen som bedöms som högt, eller väl, fungerande). Allvarligare tillstånd av autism och Asperger är sällsynta diagnoser, ungefär 1 % av alla barn får diagnoserna, men eftersom det påverkar en person genom hela livet så är det viktigt att rätt diagnos ställs så tidigt som möjligt så att man kan få rätt hjälp och stöd redan från tidig ålder.

Autistiska syndrom kan observeras tidigt under utvecklingen, före tre års ålder. Dessa barn verkar sakna den normala nyfikenheten på omgivningen som hör till denna ålder. Barnet reagerar inte på kontaktförsök och följer inte med blicken. Han eller hon tar inte heller initiativ till att peka eller visa saker för andra. Språkutvecklingen är klart försenad eller uteblir helt. Många av dessa barn har också en generell utvecklingsstörning, samt andra komplicerande tillstånd som t ex epilepsi.

Det är ändå viktigt att inte förväxla barns svårigheter med kommunikation och kontakt med ”normal” blyghet och att inte heller "övertolka" ett barns stora intresse för något speciellt under en viss period, eftersom det är en normal del av utvecklingen att t.ex. vara mycket intresserad av tåg under en övergående period.

Det finns ännu ingen behandling som gör att autism eller Aspergers syndrom försvinner, men ny forskning tillkommer hela tiden. Däremot kan man på olika sätt träna upp funktioner så att personen t ex kan kommunicera sina behov och önskemål på ett tydligare och för omgivningen begripligare sätt. I sådan träning används psykologiska och pedagogiska metoder med viss framgång. Det viktigaste är dock att anhöriga och andra som finns runt personen med funktionshinder lär sig att respektera de speciella sätt att fungera som han/hon har.

Många gånger är dessa personer ovanligt stresskänsliga och psykiskt sårbara och därför utvecklar de ofta andra psykiatriska symptom, som ångestattacker, tvångstankar eller –handlingar och fobier.

 

Tics och Tourettes Syndrom

Det som kännetecknar Tourettes syndrom är tics, som är ofrivilliga, upprepade rörelser eller ljud - alltså impulser som personen helt enkelt inte kan stoppa eller kontrollera. Tics kan vara ögonryckningar, blinkningar, grimaser, att knäppa med fingrarna, att dra sig håret, att bita på läppen.  Eller harklingar, fnysande, grymtande, skrikande, att upprepa vad någon annan just sagt eller att skrika slumpmässiga ord – från media är Tourettes känt för okontrollerbara utbrott av könsord, avföringsord eller sexuella anspelningar. Övergående tics kan alla ha under någon period i barndomen eller senare i livet.

Barn och ungdomar med Tourettes syndrom har ibland ytterligare utvecklingsrelaterade problem, som ADHD/DAMP, tvångssyndrom och/eller autistiska drag. Tics och Tourettes är inte orsakade av faktorer i omgivningen, utan anses idag helt och hållet vara neurobiologiska .

Mediciner (antipsykotiska läkemedel) har visats ha viss effekt vad gäller att minska frekvensen av själva ticsen. Det finns också antidepressiva läkemedel som kan mildra tvångssymptomen, liksom psykologiska behandlingar (terapiformer) som kan ha viss effekt. För familjer där ett barn har Tourettes är det viktigt att barn, föräldrar och andra viktiga vuxna kring barnet, t.ex. lärare får bra information om syndromet och tillsammans diskuterar hur man kan underlätta och göra vardagen mera hanterbar.

 

Inlärningssvårigheter

Att ha en  generell inlärningssvårighet betyder att man har svårare än de flesta att ta till sig all slags ny information och att kunna använda informationen på ett bra sätt. Att ha en specifik inlärningssvårighet betyder att man har svårigheter inom ett visst område, t.ex. att lära sig läsa/skriva (dyslexi), räkna (dyskalkyli) eller att man har svårt med sin motorik (dyspraxi). När man har en inlärningssvårighet utvecklar man ofta sina förmågor litet långsammare än andra och kan därför lätt känna sig avvikande och utanför. Viktigt när man har inlärningssvårigheter är att man möts av förståelse och att man redan så tidigt som möjligt får rätt hjälp och stöd i skolan och i vardagen och att man även får fokusera på det som man är bra på, på sina resurser.

 

Behöver du hjälp?

Kontakta skolhälsovården, kommunens hälsovårdscentral, företagshälsovården eller familjerådgivningen. För att få stöd i sin vardag om man har någon av dessa diagnoser har oftast mentalvårdsbyråerna, barn och ungdomsmottagningar olika stödgrupper och handledare som kan komma till hjälp för att få vardagen uppstrukturerad, samt hjälpa till med information i skolan och arbetsplatsen för att man lättare ska få förståelse. Även Kårkulla samkommun har på sina omsorgsbyråer utbildade socialhandledare för detta ändamål.