Vem drabbas?

Vem drabbas?

Den mest synliga gruppen av människor som skadar sig själva har kommit att bli unga tjejer. Det kan bero på att kvinnor har lägre tröskel till att söka hjälp hos psykiatrin eller att självskadande är något som uppfattas som vanligare hos tjejer och att killar därför försöker dölja det mer. Det är ändå känt att också killar skadar sig och att det också drabbar vuxna.

Det vanligaste är att självskadebeteende börjar i de tidiga tonåren. Man brukar också prata om att självskadebeteende smittar. Om en i kompisgänget börjar skada sig själv så kan det sprida sig till de andra och blir en del av gemenskapen, eller också testar man på det och tänker att det ska kunna lösa något problem man har – eftersom det verkar ha ”hjälpt” någon annan. Det farliga och som många kanske inte inser är att självskadebeteende kan bli ett sätt till problemlösning som man tar till allt oftare, eftersom det ger en kort stunds lindring för svåra känslor. Då kan man utveckla ett beroende som man inte kommer sig ur på i värsta fall flera år. Det blir liksom en del av den egna identiteten, att man är ”den där som skadar sig själv”, både för sig själv och för andra.

Man behöver alltså inte ha några allvarliga psykiska problem för att man ska testa på att skada sig själv. Trots det kan självskadebeteende hänga samman med exempelvis knepiga uppväxtförhållanden, mobbning eller misshandel. Det är ändå inget som på något sätt förutsätts, man kan börja må dåligt oavsett hur bra man haft det tidigare i livet.

Även om man alltså inte måste ha någon psykiatrisk diagnos för att börja skada sig själv finns det ändå diagnoser som kan hänga samman med självskadebeteende. Det här gäller tex ätstörningar, depressioner, emotionellt instabil personlighet, ångestsyndrom (som panikångest, social fobi och generaliserat ångestsyndrom). Läs mer om depression och ångest på våra sidor om psykisk ohälsa!

Eftersom självskadebeteende har likheter med missbruk som alkoholism och spelmissbruk är det ganska självklart att det behövs hjälp. Precis som med drogmissbruk kan självskadande börja fungera som en form av självmedicinering. Man dämpar ångesten med den kortvariga smärtlindringen och kanske lovar sig själv att ”det här är sista gången”, även om det inte blir så. Då behöver man istället utveckla andra strategier för att hantera ångesten, sätt som fungerar i längden. Man måste lära sig ett nytt sätt att leva. Det här kan man få hjälp med av experter, terapeuter, men om du behöver hjälp nu direkt så läs igenom våra alternativ till självskadande och försök att ta dem på allvar. Du klarar dig utan att skada dig själv!!!