mår inte så bra

 Hej! 
Tråkigt att höra att du mår så dåligt. Först vill jag säga att det var ett bra första steg att kontakta oss så där är redan halva striden vunnen. Jag vet att du inte vill höra att du ska söka hjälp men det verkar ju som att du verkligen vill ha hjälp eftersom du kontaktat oss så därför tänker jag ändå nämna det. Men om det känns för tufft att söka hjälp hos psykolog eller liknande kan du alltid börja med att prata med någon på t.ex. ärligt talat chatten. Att börja prata med någon där kan vara en lättare tröskel att ta sig över än att gå direkt till en psykolog och det kan hjälpa dig att märka av hur det faktiskt hjälper att prata med någon så att du så småningom vågar dig till en professionell, om det behövs. Eftersom du nämner att det känns tungt att ingen vet hur du mår så skulle det nog vara bra att prata med någon, det behöver inte vara en professionell, det kan vara en vän, vuxen, förälder eller anonymt på någon sajt, vad som du känner dig mest bekväm med. Min egen erfarenhet är att det hjälper att prata med någon, även fast det kan kännas obekvämt och lönlöst till en början men om man orkar försöka ett tag så hjälper det nog att prata med någon.  

Sen är det viktigt att komma ihåg att livet alltid kommer ha upp- och nedgångar, och att växla i humör är helt normalt, speciellt i tonåren. Sen om man mera ofta känner sig deppig än glad kan det vara värt att fundera över vad man kan göra för ändringar i sitt liv för att komma tillbaka till det “normala” läget i humöret.   

Föräldrarna ska du inte oroa dig över att du kommer störa. Det är meningen att ens föräldrar ska skydda en och stötta en i livet och de kommer alltid vara de personer som bryr sig mest om dig och alltid vill det bästa för dig och de vill nog att du ska må bra oavsett vad. Klart att de kan bli oroliga ett tag men de är nog mera oroliga om de märker att något är fel och de inte vet vad. Troligtvis har de redan märkt av att något är fel men de väntar på att du ska vara redo att prata om det med dem. Så prata kanske med dem först och låt dem hjälpa dig och ta emot hjälpen. 

Sen tycker jag att du också ska börja säga ifrån och säga till när någon säger eller kommenterar något till dig som gör att du mår dåligt av. Ingen annan människa ska ha rätt att få dig att må dåligt på det sättet och du har all rätt i världen att säga till om det är något som stör dig oavsett om det är en “big deal or not”. Annat du kan börja göra är att försöka hitta något som ger dig glädje och gör så att du känner mening med livet, det kan vara någon aktivitet, hobby eller något intresse du har till exempel. Sen vet jag att det kan vara jobbigt att se framåt när man mår dåligt men försök i alla fall föreställa dig din framtid så som du skulle vilja att den skulle se ut och hitta små sätt att arbeta för den. Du kanske inte ser det nu men du är så ung och du har så mycket i ditt liv som är värt att kämpa för, även fast det inte alltid känns så. Ibland måste man påminna sig själv om det. Du kan också påminna dig själv om att du verkligen har hela livet framför dig och du kan göra precis vad du vill med din framtid och bli vad som helst. Ingen kan veta hur framtiden ser ut men därför kan det löna sig att drömma om hur bra den skulle kunna bli och jobba för att uppnå den. Sen måste du också komma ihåg att det inte är meningen att man ska veta exakt vad man ska göra nu, det är helt okej att testa på olika saker för att hitta rätt senare i livet när man är vuxen, det är oftast så man också hittar det man verkligen brinner för. Du ska veta att du verkligen inte är den enda som kan känna sig vilsen i livet ibland. Sen vill jag också säga att alla människor uppfyller någon funktion i världen, annars skulle man inte leva, man är här för en anledning. Men det tar tid att hitta sin mening med livet och resan dit ska vara intressant och rolig, men den är också jobbig ibland och så är det för i princip alla människor.  

Att du vill att någon ska visa att de bryr sig kan bli svårt om du inte är ärlig med andra om hur du mår, en annan människa kan aldrig veta vad du tänker eller känner om du inte visar det eller säger det. Oftast är man duktigare på att dölja sitt mående än man tror och därför kan man lätt bli frustrerad när man tycker att “ingen bryr sig”. Men jag kan garantera att du alltid kommer ha någon som bryr sig om dig, det handlar bara om att våga ta steget och lita på att någon kommer finnas där för dig. 

Tyvärr är det så att om man känner att man inte klarar av något själv så måste man be om hjälp, det behöver inte vara vid en psykolog eller genom medicinering, men man ha någon att ta hjälp av på något sätt. Det kommer att bli bättre, det kan jag lova, men oftast händer det inte spontant av sig själv utan det händer genom att man gör en ändring i sitt liv så att den onda cirkeln så småningom börjar brytas ner. Man kan heller inte få något “bevis” på att det kommer bli bättre utan man måste våga tro på att det kommer bli bättre och så länge som man försöker och kämpar så ger det alltid resultat sedan. 
Det du talar om att klandra sig själv för sitt mående är en vanlig grej. Oftast när man mår dåligt och inte förstår varför kan det lätt bli att man klandrar sig själv men det är aldrig ens eget fel och det finns tyvärr ibland ingen klar anledning till ens mående och man måste lära sig acceptera det på något sätt för att kunna komma vidare. Sen är ens eget mående ens egna ansvar och vad man gör med det, om man ger upp eller kämpar. Men man måste inte alltid klara sig själv bara för att det är ens eget ansvar, man kan alltid ta hjälp av någon. Viktigt att komma ihåg är också att man alltid har rätt att känna sina känslor och att må precis som man mår. Det finns inget rätt eller fel när det kommer till ens känslor och ingen annan kan säga åt dig hur det är “meningen” att du ska må.  
Jag tycker det är fint att du tänker på att det finns andra människor som har det värre och oftast kommer det alltid finnas antingen någon som har det bättre eller sämre, men oavsett så förminskar inte det dina problem och det du känner.  

Jag tycker att du verkligen ska ta hjälp av någon, som sagt så behöver du inte söka professionell hjälp men att du i alla fall på något sätt får hjälp då t.ex. av en vän eller liknande. Det kommer bli bättre men det går inte att bara vänta på att det ska bli bättre av sig självt tyvärr och du som är så ung har alla världens möjligheter framför dig till att göra ditt liv till det bästa. 

Kram Madeleine