Relapse

Hejsan!

Tack för din fråga. Hoppas du hittar tillbaka hit till ditt svar, fast det har hamnat ganska långt bak i ”bläddringen”. Vi har börjat göra Decibels skolturnéer i högstadier igen så det betyder att vi fått ovanligt många frågor samtidigt.

Ledsen att höra att du inte mår bra just nu. Ibland är det svårt att lägga fingret på vad det är som är fel, och ibland kan det också vara många små saker som ”samlats på hög” så att det helt enkelt blivit för mycket att bearbeta och hjärnan inte riktigt orkat hänga med.

Människor som skadar sig själva gör det av många olika orsaker. De vanligaste är någon/några av följande:
- Som ett sätt att försöka hantera jobbiga och svåra känslor
- För att straffa sig själv över något
- För att lyckas känna något

Att skada sig kan i början göra att det känns ”lättande”, men ofta så tar beroendet efter det över och man får mera negativa känslor också kring det, såsom exempelvis skam eftersom man inte riktigt själv förstår varför man gör som man gör, och har därför också svårt att förklara det för andra.

Du säger att du inte riktigt vet varför du relapsade den här gången, eftersom du inte hade så jobbiga tankar. Jag undrar vad du kände just före? Kände du dig exempelvis tom?
Det finns också ett samband mellan att människor som skadar sig ibland också gör något som heter att ”disassociera”, och att skadandet blir ett sätt att försöka avbryta det och komma tillbaka till ”verkliga livet”. När man disassocierar så kan man exempelvis känna att man inte riktigt är i sin egen kropp, att man liksom inte är riktigt närvarande. Man kan också ha minnesförlust, eller känna att bekanta objekt eller ens egen spegelbild känns främmande eller ”konstig”. Man kan mentalt känna sig ”långt borta” och inte riktigt ta in vad som händer runt en. Man kan känna sig avdomnad, och inte heller känna smärta riktigt som vanligt. Ifall man upplever dessa saker så är det ofta ett tecken på psykisk stress. Obs! Jag säger inte att du gör det här, bara att självskadebeteenden och dissociation ofta hänger ihop, så att du är medveten om det IFALL du brukar uppleva detta. I så fall kan du bli mera aktsam på symptomen och lättare lägga märke till eventuella ”triggers”.

Här ska jag ge lite förslag som kan hjälpa, oavsett vilken orsaken är bakom ”självskadesuget”:

-       Att ta en kall dusch, detta frisätter kemikalier i kroppen som kan få en att ”snap back”

-       Att äta något starkt, typ chili, eller något riktigt surt, som citron. Detta eftersom det är en så kraftfull sinnes-sensation.

-       Att hålla i is eller snö

-       Att smätta med ett gummiband på det ställe där man annars skadar sig

-       Att göra något kreativt, såsom att måla, skriva (att skriva är jättebra!!), sminka sig, eller rita.

-       Sjunga, spela instrument, dansa eller lyssna på musik

-       Att skrika in i en kudde

-       Motionera, typ fara ut och springa

-       Att rita ”tatueringar” åt sig med en penna på det ställe som man annars brukar skada sig

-       Mindfullnessövningar, som exempelvis ledd meditation eller body scans, såna hittar man på exempelvis youtube

Men det bästa i längden är att fara och prata med någon. Du säger att du har svårt att lita på människor, och det är ju lite synd för jag tror ju ändå att de flesta människor i din omgivning bara vill ditt bästa. Hur skulle det vara med exempelvis kuratorn på er skola? Det är ju ändå hens JOBB att lyssna! Och du måste ju inte berätta om självskadandet omedelbart heller, du kan ju börja med att bara prata om hur du mår.

Om du vill prata mera anonymt så finns ju också vi på Decibel, eller handledare på den anonyma chatten Ärligt Talat.

Jag önskar att du vågar prata mera om sånt som du känner, om det så betyder att du övar på det lite i taget. Du förtjänar att få må bra och vara självskadefri <3

Kram, Kix