Kix 19

04.05.2021
Tjena Kix, Gringo här, det var ett tag sen, jag känner att jag mår mycket bättre nu och jag känner att de börjar gå tillbaka helt nu till det vanliga och normala livet kan man säga. Så det är skönt, jag kom på en del saker nu i efterhand som jag fortfarande funderar på lite sådär så jag ställer dom för nyfikenhetens skull. Jag har också en story att dela med mig så jag skulle gärna uppskatta svar på det.

1. Nu om vi tar detta med sjukdomen schizofreni, som jag studerat om ofantligt mycket om, så har jag en sista fråga. Jag har läst om att de flesta får sin diagnos som unga vuxna. Betyder det då att dessa riskfaktorer, alltså stressade livshändelser eller använt droger (exempel) som miljöfaktorer ska då ha uppträtt innan själva sjukdomen brutit ut? alltså under barndomen och/eller tonåren? Jag undrar dessutom om en miljöfaktor räcker eller behöver det vara flera olika saker som belastar varandra för att det ska bryta ut? Detta givetvis då i samspel med ärftlighet.

2. Nu har jag jobbat på hotellet här i Vaasa och det har hänt en del incidenter med gäster på hotellet som varit konstiga. Ett exempel är när vi hade en kille som bodde på vårat hotell. En dag när han blev full blev han våldsam och misshandlade min kollega, han har en psykisk sjukdom + ADHD + missbruk. En annan gäst var väldigt jobbig på hotellet, han är förståndshandikappad + Autsismspektrumtillstånd + psykotisk, han var konstig och ställde till en del på hotellet. En annan gäst var väldigt aggressiv en dag mot mig och övrig personal. Han var påverkad och betedde sig illa. Det slutade med att vi ringde polisen och han slog sönder en nödutgång med en brandsläckare och blev därefter gripen utanför hotellet. Han var missbrukare + hemlös (utslängd från sin lägenhet) + bipolär sjukdom + Autismspektrumtillstånd. Jag har med detta en del följdfrågor;
a) hur stor påverkan har alkohol och droger på psykisk ohälsa ? Det verkar ju vara väldigt negativt med tanke på de upplevelser jag sett, och är det annorlunda påverkan om en person har flera diagnoser samtidigt?
b) som vi märker så har samtliga på hotellet som orsakat problem haft flera problem med sig själva. Jag började fundera på detta med funktionsnedsättningar, speciellt ADHD och autism, att dom finns med i bilden av sådana personer. Finns det nått samband mellan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar med psykisk ohälsa och övriga problem? Notera att jag inte är ute efter att generalisera utan bara faktamässigt.

3. Jag har en liten story att dela med mig om. Det kanske hör hemma i det vi skrev om i "kix 14" om överanalyserade tendenser och inlevelse. Men jag vill ändå försäkra mig om att det hör dit och inget annat. När jag var i ca 15-16 års åldern så var det mycket snack kring självmord. Vi pratade om det i skolan, det fanns i sociala medier osv. Liksom vart jag än vände mig om så fanns det något kopplat till just självmord. Till slut började jag tänka på om jag skulle ta självmord, fast det inte fanns någon anledning till att jag skulle göra det utan det kom bara sådär som en ren tanke. Jag började tänka på hur det skulle se ut i mitt fall. Om jag skulle göra det. Det var rätt så jobbigt, jag sa inte till nån om det för folk kanske skulle se mig som konstig. Var jag än gick, exempelvis på nätet, så det första som dyker upp handlar om nån som tagit självmord. Jag minns att det var en kille som tagit självmord och hans föräldrar visste inte varför. Jag började direkt tänka på mig själv, tänka hur det hade sett ut i mitt fall. Det som jag blev mest rädd för var att det stod att de inte visste varför han gjorde det, och jag trodde att det bara kunde komma sådär och sen göra det. Sen var jag rädd för att läsa på, för jag var rädd att jag skulle hitta nått nytt som skulle skrämma upp mig. Jag var på och tänkte "nu måste jag ta reda på varför folk tar självmord", men jag vågade inte för jag var rädd att hitta att jag hade nån riskfaktor som passade in i det. Sen med tiden som gick så var det sådär, jag överanalyserade allt. Det som stod på nätet, sades i skolan osv. En gång minns jag att nån delade och snackade på skolan om hur människor tar självmord, jag minns att nån sade att nån tagit rep och hängde sig. Direkt jag tar åt mig, börjar tänka på hur det ser skulle se ut i mitt fall. På nätterna kunde jag inte sova med ångest. Jag låg och tänkte, jag minns att vi hade ett rep i garaget och jag ligger bara där och funderar på att ta det och hänga mig,. Fast, för att poängtera igen, DET FANNS INGEN ANLEDNING till att jag skulle göra det, utan bara för att jag hörde nån säga det i skolan eller för att det stod på nätet att nån gjort det. Jag gissar på att det har att göra med mina överanalyserade tendenser, är det vanligt om man har dessa tendenser ? Jag tror det, men vill få bekräftelse. Jag skulle aldrig gjort det, jag hade det i grundmedvetandet, det blev som någon sorts tvångstanke att tänka på det. Till slut tog jag steget och letade upp på nätet om varför folk tar självmord, till slut så hittade jag att inget stämde överens med mig, jag hade ingen riskfaktor, jag sa till slut till min mamma. Hon sa att jag bara har överanalyserat. det är din personlighet. Sen pustade jag ut, jag blev glad, lycklig och allt blev normalt igen. Jag önskar att jag varit modigare och letat upp rätt information tidigare. Sen så lärde jag mig med om att det alltid finns en anledning till att folk gör så, bara att media inte vill göra stor grej eller berätta öppet om det. Den storyn som jag berättade om nu kan jämföras med hur det var för mig nu senast när efter händelsen i skolan, med psykos.

Tack på förhand Kix <3
// Gringo från Kaskö Gringo
Diana Sandelin

Specialsjukskötare i psykiatri Diana svarar

Ungdomsinformatör Kix svarar

06.05.2021

Hej Gringo!

Så kul timing med när du skriver, för dagen innan du ställde din fråga så kom jag faktiskt att tänka på dig och funderade hur det går för dig nu, så det är jättenice att höra att du har det bra :)

1. Det stämmer att den stora majoriteten av människor som blir diagnostiserade med schizofreni blir diagnostiserade mellan de är 20-32 år gamla. Sjukdomen tenderar att bryta ut inom det tidsintervallet, och drabbar ungefär 1% av befolkningen.
Schizofreni är en sjukdom som fortfarande behöver ännu mera forskning för att vi ska förstå den helt, så jag kan tyvärr inte ge ett exakt svar på dina frågor, men jag kan berätta vad man vet, så får du i alla fall en bättre bild av saken :)
Schizofreni är en skild typ av psykossjukdomar, där en person har upprepade psykoser. En person kan också ha psykoser/en psykos, men inte vara schizofren. När det gäller schizofreni är den ärftliga faktorn jättestor. Risken ökar också om det går något fel i den tidiga utvecklingen av det centrala nervsystemet (i fosterstadiet), även om man inte hade det i arvsmassan från föräldrarna. Trots att man pratar om schizofreni inom området för den mentala hälsan, så verkar det sist och slutligen vara en ganska fysisk sjukdom (i hur den är så ärftlig och kan bero på hjärnans struktur och funktion). Miljöfaktorer kan trigga igång schizofreni ifall man har anlag för det, beroende på ens nivå av sårbarhet för schizofreni och hjärnans kemi. Exempelvis om en person med anlag för schizofreni tar psykedeliska droger eller är med om något riktigt stressande så kan det sätta igång det. Men det kan ibland också komma rätt oväntat utan att det funnits nåt specifikt man kan peka på som utlösande (om personen har starka anlag).
Medan i princip vem som helst kan få en psykos om man är riktigt hårt mentalt belastad, så är det är lite oklart om endast miljöfaktorer räcker för att ge någon schizofreni (alltså utan den neurologiska biten med arv/skador). Vid drogutlösta psykoser (vilka är relativt vanliga) kan en person få schizofreniliknande symptom, men det behöver inte ”lämna” som schizofreni ifall personen annars inte har anlag för det.  Annars är ”ren” schizofreni som diagnos inte något som går om (personen har alltså schizofreni resten av livet, även om det går att få en fungerande vardag med tidig upptäckt, rätt behandling och stöd), medan psykoser kan gå om. Dock finns forskning som visar att om en person använt droger regelbundet i ung ålder så ökar risken för att denne ska drabbas av schizofreni senare i livet. Kanske för att de har haft sönder sin hjärna medan den ännu har utvecklats. Men korrelationen kan också vara andra vägen, att personer med anlag för schizofreni söker sig mera ofta till att använda droger än människor som inte har anlag. Det där är svårt att säga, det kan bra vara lite av båda orsakerna.

Hoppas det där gav dig någorlunda svar på dina funderingar, tyvärr kan jag inte säga det mer tydligt eftersom man helt enkelt inte vet säkert ännu.

2. Ojj, ledsen att höra att ni haft såna problematiska gäster, det måste ha varit jobbit! MEN jag måste samtidigt säga att det låter som att du sist och slutligen har hanterat det ganska bra? Jag menar, eftersom det var jättejobbigt för dig när din studiekompis hamnade i psykos – men nu har du sett andra människor med svår mental ohälsa, men ändå tolkar jag det som att du inte alls tagit det lika hårt? Det tyder på att du har jobbat med dig själv och är på god väg framåt, även om du givetvis funderar på händelserna (för det skulle ju också ha varit lite underligt om de gått dig förbi helt sådär som om det varit vilken vardag som helst). Hoppas du ändå trivs med ditt jobb fast det hänt en del såna här grejer, och att din kollega fått repa sig och tala med någon om det som hände hen. Det är bra ifall ni inom kollegiet kan prata med varandra om sånt här, för få ”ladda ur” lite och prata av er när såna här saker händer.

a) Det är nog oftast väldigt negativt att sätta alkohol och droger ovanpå mental ohälsa, du har helt rätt i din observation. Problemet är också att många som lider av svår mental ohälsa försöker självmedicinera genom att ta olika substanser (exempelvis för att de för en stund ska kunna fly från sina jobbiga känslor), men det leder oftast till att saker bara blir ännu värre eller att de blir beroende (vilket i sin tur gör den underliggande problematiken svårare). Jo, det är också ofta värre om någon har flera diagnoser samtidigt, speciellt om personen också tar olika typer av mediciner för sina problem – mediciner som kan samverka otroligt dåligt med alkohol och droger.

b) Jag skickade den här delen av frågan vidare till en av våra experter, eftersom vi råkar ha en expert som är jättekunnig om speciellt ADHD och autism (hon är specialsjukskötare inom psykiatri).  Jag tror hon kan svara bättre än mig på det, så om hon har tid att svara så kommer jag att klistra in hennes svar hit när det kommer (annars skriver jag det själv) :) Men kort sagt så jo, det finns samband mellan neuropsykiatriska diagnoser och mental ohälsa. Mera om detta när experten svarat!

UPPDATERING: Här kommer Dianas svar:
"Som vi märker så har samtliga på hotellet som orsakat problem haft flera problem med sig själva. Jag började fundera på detta med funktionsnedsättningar, speciellt ADHD och autism, att dom finns med i bilden av sådana personer. Finns det nått samband mellan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar med psykisk ohälsa och övriga problem? Notera att jag inte är ute efter att generalisera utan bara faktamässigt. 
Svar: Det finns en ökad risk för psykisk ohälsa i form av ångest och depression. Detta, för att generalisera, har ofta sin grund i att personen med NPF (NeuroPsykiatriskFunktionsnedsättning) inte kanske fått en diagnos ännu och hen har ett sådant beteende som väcker irritation och ilska i omgivningen och att hen får berättat till sig att hen inte kan uppföra sig, är elak mm. Ett barn som får höra detta, eller förstår det på hur omgivningen möter dem, får låg självkänsla och börjar tro att hen är fel. Att gå omkring och tro att man är fel ger ångest och depression, alltså psykisk ohälsa. 
Jag vet inte hur jag ska besvara frågan "övriga problem". Vi är alla individer så med eller utan någon form av diagnos är vi just individer, sedan följer olika utmaningar med olika diagnoser men dessa kan variera från person till person. Även mellan könen ser vi variationer, t ex är flickor svårare att diagnostisera med ADHD än pojkar.  
Vänligen, Diana"

3. Jag tror att det är precis som du själv säger, att det var dina överanalyserande tendenser, kombinerat med kunskapstörst och inlevelseförmåga som gjorde att du kände så här. Och alltså ingenting farligt eller så. Men självmord och liknande teman är ju rätt obehagligt och kan för många väcka tankar, funderingar, och ångest (då är det bra om man kan prata om det man upplever med någon). Det var bra att du fick svar på dina frågor och att det då lättade! Som du säger så finns det aaaaalltid många bakomliggande orsaker till varför folk begår självmord, det är ingenting någon gör lättvindigt. Men det är inte alltid folk delar med sig av sina tankar och känslor öppet, så ibland kan det vara svårt för anhöriga att veta varför någon tagit livet av sig.

Hoppas att det här svarade på en del av dina funderingar, och att du får en fin helg! :)

Kram, Kix

 

P.S, jag ser nu dina kommentarer, jag hade inte märkt dem innan för ibland så skickas de inte till min e-mail utan jag måste kolla "manuellt" efter dem.

Några snabba kommentarer till dem så tycker jag det låter jättebra att du gjorde övningar för att hantera rädslan. Det är säkert nåt som är bra att göra upprepade gånger för att "befästa" effekten av dem, och kanske de funkar bäst om man gör dem också under samma tid som man införskaffar sig mera vetskap om ämnet, så man liksom får "best of both worlds". Jag tror också såna övningar kan vara bra att göra även när man inte känner sig rädd eller oroad, bara för att öva på att grunda sig själv.

Det du säger att du lärde dig mycket så är ju bra, kunskap är alltid super. Och jag tror att det kan hänga lite ihop med det där att "tankarna kanske har haft ett experiment på gång" - en törst efter att få veta mera om ett ämne och utforska hur det funkar.

5 Kommentarer

  • Gringo 04/05/2021 6:34pm (3 år sen)

    Vill också tillägga på 3 att med det du sa i kix 14 om att tankarna kanske har haft ett experiment på gång.

  • Gringo 04/05/2021 10:24pm (3 år sen)

    Jag vill tillägga på punkt 3 också att, när jag tagit åt mig saker så har det inte bara varit när folk talar om det utan även saker som står på nätet. När jag inte vågade läsa på varför folk tar självmord så sökte jag istället på hur man botar rädsla, jag gjorde övningar, det hjälpte i stunden men sen kom ångesten tillbaka.

  • Gringo 05/05/2021 11:19am (3 år sen)

    Hej, jag vill lägga till en sak, när jag var igång i allt detta så som jag skrev i punkt 3 så har det på nått sätt ändå varit lärorikt när man läst på om självmord. Menar att man fått många lärdomar och fakta kring saken och nu i efterhand så kan jag en hel del fakta kring just självmord, varför, hur, vilken hjälp som finns osv. Detta gäller allt annat som jag talar om tidigare.
    Hoppas du läser detta också.

  • Gringo 17/05/2021 10:49am (3 år sen)

    Kommer nått svar från expert ? Har gått nästan 2 veckor

  • Kix 17/05/2021 12:14pm (3 år sen)

    Hej, Kix här! Jag har skickat och påmint experten om frågan, kanske hade mitt första mejl till henne kommit sig bort.

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Jag är en person som är intresserad av krigshistoria och lägger vikt på min fritid att studera kring krig och konflikter. just nu studerar jag mest kring israel-Palestina konflikten som pågår jus...
Läs mera

En av mina kompisar, som är ateist, frågade av mig (kristen) varför Gud låter dåliga saker hända. Jag har tänkt på det men kommer inte fram till något. Jag tror inte på djävulen, så det går inte att ...
Läs mera

Min familj är kristen och när jag var yngre var jag det oxå. Men för ca 2 år sen så slutade jag tro på Gud för jag tyckte att Biologi var rätt. Nu är jag kristen men jag tror att det var Gud som gjord...
Läs mera

...

Jag gillar generellt mat. Men på senaste tiden så när jag ska äta börjar jag må illa och känner mig skyldig att jag äter ele nåt. Så då äter inte jag fast jag är hungrig. Och det börjar bli ett proble...
Läs mera