Vad ska ja göööör??

28.11.2019
Hejj!

Jag har just blivit utskriven från ungdomspsyk avdelningen efter att varit inskriven i ca 10 månader. Ja har varit inskriven pga av självmordsförsök å självskadebeteende. Jaja, iaf när ja kollar på min arm me ärr så vill jag bara si fler där. De tar aldrig slut ja vill bara att de ska va mer å mer. Jag pratar me en psykolog på polin men de hjälper int tankarna bara fortsätter. Min mamma har såklart gömt undan allt som t.ex sax, pennvässare, rakhyvlar osv men ja ha ändå lyckats få tag på ett rakblad. Ja ha int skärt mig än för om mamma får reda på de så skickar hon mig direkt till avdelningen igen å där vill ja int va över julen. Men va i helvete ska ja gör? Ja vågar int säg ti min psykolog för såklart kmr hon ring åt mamma å berätt allt... Nån

Terapeut Kirsi svarar

09.12.2019

Hej!

Det är bra att du skrev och berättade hur du mår. Här får du vara anonym, så det känns kanske bättre när du vet att ingen berättar något vidare. Men eftersom du skriver, så tror jag ändå att du vill ha hjälp och av någon orsak känner du att du inte fått hjälp, trots att du varit inskriven på ungdomspsykiatriska avdelningen och har psykologkontakt. Du skriver ingenting om de problem som finns bakom ditt självmordsförsök och självskadebeteendet så jag kan inte ta ställning till det. Men jag kan försöka förstå och hjälpa dej lite framåt i dina funderingar.

Det är väldigt ledsamt att du mår så dåligt att du måste skada dej. För många är det ett sätt att hantera svåra känslor och tankar och det kan upplevas som en liten lättnad för stunden. Problemet är att det inte är en lösning på lång sikt och vill vi må bra så måste vi lära oss att göra saker som har effekt just på lång sikt.

Du skriver att det inte hjälper att prata med psykologen eftersom tankarna bara fortsätter. Du har säkert rätt i att tankarna bara fortsätter. Våra hjärnor är gjorda för att tänka och klura ut lösningar på olika saker. Mår man dåligt så vill ju hjärnan lösa det också på något sätt och ditt sätt har blivit att skada dej, eftersom du upplevt att det hjälper. På kort sikt. Eftersom det bara hjälper en liten stund och sedan kommer viljan att göra det på nytt och på nytt.

Det fantastiska med våra tankar är att vi KAN lära oss att hantera dem och förändra dem till något som är bra för oss på lite längre sikt. Försök tänka tillbaka på något som du har tidigare lärt lärt dej i livet men som kändes jättejobbigt till en början, t.ex att lära sig att cykla, att lära sej ett nytt språk eller kanske att börja i högstadiet eller när du blev inskriven på avdelningen. Det kändes många gånger väldigt skrämmande och ångestfyllt, man kanske misslyckades med något och ville bara strunta i allt, men med övning började det gå lite bättre och så småningom ändrades tankarna också till något mera hanterbart, typ ’inte är det ju så farligt’, eller ’det här fixar jag’. När tankarna ändras så ändras ju också känslorna och man börjar känna mera glädje eller stolthet över att man lyckas. Allt börjar ändå med att förändra sitt beteende. Man gör en liten förändring till det som i längden skulle betyda bättre mående. Det är inte lätt, tankar och känslor som fått leva länge inom oss är väldigt starka, men det är definitivt värt det svåra.

I ditt fall handlar det om att kunna låta bli att skada dej. Jag hoppas ju att du inte ännu har gjort det för nu märker du att du har styrkan inom dej att låta bli. Du märker också att det är supersvårt och lusten finns där, men alternativet att din mamma får veta och att du hamnar kanske på avdelningen över julen känns inte heller bra. Förstår bra din fråga – vad skall du göra? Tänk på hur du har gjort hittills. Vad har hjälpt dej att låta bli att skära dej? Finns det något alternativ som hjälper dej för stunden? Något som INTE skadar dej? Ibland kan det hjälpa att ta en superstark pastill eller en isbit i munnen. En stark annorlunda upplevelse som får en att glömma lusten att skära sig för en liten stund. Ibland måste man tvinga sig bort från situationen, fara ut och gå eller springa eller ringa till någon du tycker om och som kan få dej på bättre tankar. Jag tror att du är en smart tjej som KAN hitta alternativ. Du behöver lära dej att stoppa impulsen att skära dej och ersätta det med något annat och du skall göra det på nytt och på nytt tills det blir ditt nya beteende.

För att förändra ett visst beteende, och genom det även tankar och känslor, så behövs en vilja att börja må bättre. Vad motiverar dej till att förändra något? Kommer du ihåg vad som gjorde dej glad och fick dej att må bra tidigare, före du började skada dej? Skriv en lista på alla de saker och människor som betyder nåt för dej, eller som du skulle önska att betydde nåt för dej i framtiden. Vad skulle hända och hur skulle du vara utan alla självskadande tankar?

Sedan det viktigaste. Du skall inte behöva göra allt det här ensam. Du har redan fått en vårdkontakt vid ungdomspsykiatriska polikliniken och har en psykolog att prata med. Ta vara på det. Om er kemi inte fungerar kan du be om att få byta psykolog. Gå till psykologen med din lista och säg att du behöver hjälp med att både vilja och kunna ändra på ditt liv. De är professionella människor som kan hjälpa dej att hitta konkreta verktyg som du kan pröva ut.

Ge inte upp. Det handlar om DITT liv som kan vara både värdefullt och vackert. En stund i taget, ibland kanske bara en timme eller en minut men om du tar steg i den riktning som får dej att må bra på lång sikt så kommer det att gå bra. Det vet jag.

Önskar dej allt gott och lycka till!

Kirsi L-T

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.