allmänt trött

Hej!

Ååååååå vännen, hur väl vi vet vad du känner och hur väl vi förstår dig precis!!! Been there, done that… och förlåt, men vi hittade inte heller någon brilliant lösning på problemet när vi hade – och nu som då ännu har – den där känslan av hopplöshet. Men kanske det hjälpte redan lite för dig att få skriva av dig åt någon, få pysa ur dig lite tryck åt någon som lyssnar (läser). Det går precis lika bra att skriva hit då, som de gånger man har en konkret fråga som vi kan ge ett enkelt gör-så-här-svar på. Men vi (ungdomsinformatörerna) ska försöka gräva lite i våra livserfarenhets-ryggsäckar och se om vi inte hittar ett och annat råd åt dig för hur du ska orka leva med all denna ytlighet.

För visst, det verkar som om det var allas motto numera, att det bara är ”appearences” som räknas. Kommer just nu inte på något lika bra ord på svenska, men vi menar alltså hurudan man verkar vara i andras ögon - sätt, beteende, utseende, allt utåt istället för inåt i människor. Sk*t skillnad hur man mår på insidan bara utsidan är snygg och man gör saker som verkar häftiga i andras ögon. Här i Österbotten verkar folk i allmänhet dessutom vara riktiga experter på att bry sig om vad andra tycker och tänker om dem. ”Vad ska grannen säga?” är ledmotivet här, tillsammans med Jantelagen (= tro inte att du är någon, försök inte sticka ut ur mängden osv).

Och tyvärr, det verkar inte ha något som helst att göra med åldern. Kanske till en viss del, för när du flyttar till en ort med folk som inte känner dig, så har du en chans att ”visa ditt rätta jag” och vara dig själv. Men många blir inte ”bättre”. Det kan vi bara konstatera när vi ungdomsinformatörer hunnit bli 26 och 33 år gamla. Massor av våra jämngamla och äldre är precis lika utseendefixerade, bekymrade om folks uppfattning om dem och slavar under alla ”borden och måsten” som vilken tonåring som helst. Många medelålders mäns högsta mål i livet är att få bättre lön, köra med en dyrare bil och ha mindre ölmage än grannen. En massa kvinnor kämpar stenhårt med att hålla kroppen snygg med zumba, gå på LCHF-dieter och ha duktigare barn än jobbkompisarna. Och de betalar dyrt genom att inte ha kvalitetstid med sina barn (för de har ju så bråttom till föreläsningen på MI om gott föräldraskap) och gråter när de tröstätit choklad för de är så olyckliga tillsammans med sina äkta män – som är trött och stressad och aldrig hemma utan jobbar så hårt för att ha råd med X-boxen, Thailandresan och den nya fina bastun till villan.

Så nä, det verkar inte bli bättre fastän man blir äldre, flyttar till en ny stad, får nya vänner osv. Vissa fortsätter vara vilsna. Kanske därför att de fortsätter tänka på samma sätt oavsett var, när eller med vem de än är. Så många fortsätter springa med i tävlingen, armbåga sig framåt och ta för sig för att man ”borde”. Frågan är då om de tar för sig av saker de behöver för att må bra i själen eller om de samlar poäng jämfört med andra? Och så märker de inte själva ens när de gått för långt. Ta tex en vanlig tjej, som fixar sig så snygg hon bara kan med allt från lösögonfransar till hårförlängningar. Men killen som hon försöker imponera på så gillar egentligen henne precis som hon är, i naturligt skick och glad och pratsam istället för att jämt försöka röra sig sexigt, spegla sig i skyltfönstren och prata om coola grejer.

Men en och annan blir det faktiskt bättre för. Och det har alltså inte med åldern att göra, för det finns också unga människor som ”kommit över” all den här ytligheten. Nu blir det här bara våra personliga åsikter, men de går i alla fall INTE ut på att du måste flytta bort eller vänta tills du blir äldre. För vi tror att du KAN göra något åt din situation! Enkelt sagt så är det bara att skaffa sig bättre självförtroende och bättre självkänsla. Yeah right, hur då… Men jo, det GÅR! I grund och botten handlar det om att utvecklas som människa och tyvärr, vissa av de här medelålders männen och kvinnorna verkar ha lämnat kvar på samma mentala nivå som de var på som tonåringar. För det är jobbigt, tungt, f*rjävligt att utvecklas, det är jobbigt att gå mot strömmen, skaffa sig egna intressen och egen smak och egna åsikter. Det är så mycket enklare att försöka bli det man tror att alla vill att man ska vara. Enklare att försöka passa in i gänget och bli omtyckt, enklare att följa grupptrycket eller trycket från modemagasin och TV, enklare att spela det spel som alla andra spelar. Självkänsla är att veta vem man är och självförtroende är att våga vara den man är, eller hur? Intressena, smaken och åsikterna behöver inte nödvändigtvis vara så annorlunda jämfört med andra människors, men det är svårt att hitta sina EGNA. De här kläderna tycker JAG om, det här tycker JAG om att göra, det här anser JAG om det ena och det andra.

Lite konkreta tips ska vi också försöka gräva fram bland skrotet i våra ryggsäckar. Pröva och se om de funkar för just dig: Börja ta reda på vad du tycker. Varje gång någon kastar ur sig en åsikt, tex ”Röda skor är inte snyggt”, ”Hon är nördig som inte super” eller ”Klart man ska gå i gymnasiet” så stanna upp i några sekunder och fundera på vad DU tycker om just det. Se det som att samla pusselbitar till bilden av dig själv. Och fråga dig själv Varför ibland. Varför håller du med om att det tex är bättre att gå i gymnasiet? Du kan också skriva en dagbok med dina åsikter - och känslor! Alltså inte en dagbok över vad som hänt utan om vad du tänker, tycker, känner och upplever. Varför fick du tex ångest efter den där ena festen? Om det kändes svart som natten på söndagen efter festen: vad gjorde det svart och hur kan du undvika det? Kanske du på det här viset får bort det destruktiva i ditt beteende, alltså slipper skapa kaos för att slippa tristessen?

Så småningom börjar du också i dagboken märka vad du tycker om och inte tycker om. Njöt du tex helt otroligt av att göra ett födelsedagskort i scrapbooking-teknik, så gör mera av det! Otroligt nog så växer självförtroendet av att göra sker man tycker om. Dels ger det energi och glädje, dels så blir man stolt över det man åstadkommit. Då får man större lust att pröva på nya saker, gå emot strömmen och våga mer. Och om du vet att du är bra på en viss sak, så gör det inte lika mycket när du inte är bra på någon annan viss sak. Omvandlat till utseende, så försök fundera vad DU tycker att är vackert och snyggt. Tycker du att just de där röda skorna är vackra så köp dem och bär dem med stolthet och känn dig snygg. Sk*t i att kompisen har en annan åsikt och satsa på vad du känner, om det så är att vara unik och sticka ut eller om du bara gillar att skorna matchar din väska. Summa summarum, en vacker dag så bryr du dig inte så mycket tex om huruvida du är häftig och super på festen eller en tråkmåns – du gör saker för din egen skull och bestämmer själv vad och hur och varför. Och då blir du lycklig! Och då har du till och med råd att göra andra lyckliga, tex genom att ge dem ärliga komplimanger. För alla har ju någon egenskap som är ”snygg”!

Lycklig blir man längst inuti kanske först när man känner sig själv och tror på sig själv. Precis som du säger så har lycka inget att göra med skönhetsideal, ytlighet, materiell lycka och status – för det är ju då lyckan blir konstlad och överskattad. Oavsett vad som händer åt en eller runt en, så tycker man om sig själv så blir man lycklig. Dåliga dagar har alla, olyckor och svårigheter kommer med jämna mellanrum, och alla de egenskaper man själv har är inte alltid så fina, men om man på det hela taget gillar sig själv, så är världen så mycket enklare att leva med. Allt känns inte riktigt lika blygrått och du blir inte lika utled alla andra människors tävlingar, utseendefixeringar osv? Kanske du inte heller längre lider så av att ingen verkar ha tid med dig, för att du inte behöver fylla ditt liv med andra människor?

Och visst är det utsidan som syns först och som man kanske ”döms” enligt först. Men det är ändå inte den där Adidas-väskan, i-Phonen eller BMW:n som folk ser först. De ser inte ens vilken frisyr du har eller hur många bilringar som korvar sig runt magen. De ser däremot om du ler, om du möter deras blick, om du har en bra kroppshållning, om du har en trevlig röst osv. Och DET dömer de dig enligt först! Och skulle de nu i andra hand döma dig efter dina kläder och tillbehör, så kanske de upptäcker att du var rätt trevlig fastän du ser ut som en snobb/lantis/gothare/svensson osv när de lärt känna dig lite ;)

Så, hoppas det här var till någon hjälp. Kom ihåg att vi bara är två tjejer, andra människor kanske skulle ha andra råd och åsikter. Men åtminstone vet du om att du inte är ensam om att känna dig så där.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny