Jag och min mamma bråkar ofta. Egentligen är det mest ganska så löjliga saker, men frustration byggs på tills en av oss brister. Efter vi båda brustit börjar den "onda cirkeln" igen.
Jag har aldrig haft en riktigt bra relation med min mamma och alltid avundats mina syskon som har en bättre relation med henne. Jag är uppvuxen i en stor familj och helt ärligt tror jag inte att mina föräldrar hade psykiska resurser att emotionellt stödja oss allihop, vilket de kanske inte ens själva är medvetna om i dagens läge.
Jag kände ofta under min uppväxt att jag inte kunde prata med min mamma, hon hade inte tid, hon var ju så upptagen med allt och alla andra. Så jag tog på mig "duktig flicka"- manteln och försökte vara självständig och stark (enligt mig var definitionen stark att inte vara sårbar, vilket jag i nuläget vet är helt fel, att visa sig sårbar är något av det starkaste man kan göra), detta ledde till att jag aldrig riktigt bearbetade mina problem och känslor, speciellt inte med mamma. Detta sitter i änn idag och helt ärligt vet jag inte hur jag ska kuna visa mig sårbar inför henne, det skrämmer mig fruktansvärt eftersom jag vet att våra problem inte kommer att förbättras om ingen av oss kan prata om dem...
Har läst mycket om känslomässig försummning i barndomen och hur det kan påverka ens vuxna liv... Och jag känner igen mig på anmärkningsvärt många saker som nämns. Jag vet och har länge vetat att jag borde bearbeta mina känslor, få prata ut om dem, helst också med någon professionell. Men jag har helt ärligt aldrig vågat söka hjälp, kanske "duktig flicka"-manteln etsat sig fast på mina axlar. Anonym
UngInfo svarar
Hej! Vad bra att du skriver om dina känslor och hur du upplever att det är och har varit och hur din uppväxt har påverkat dig.
Relationen till ens mamma (eller den primära vårdnadshavaren) är ju den viktigaste vi har när vi är små, växer upp och ska lära oss att fungera i den här världen. Det här första förhållandet formar en på många sätt, och det är viktigt att den är trygg och bra för att man ska växa upp till en emotionellt välfungerande vuxen. Du skriver här att du känner att du inte blev emotionellt mött av din mamma och att ni inte tillsammans bearbetade saker på en känslomässig nivå, då hon helt enkelt inte hade tid. Det är ju väldigt påfrestande att leva med att ens känslor är bäst att inte visas och bli besvarade, att det liksom inte finns plats för dem. Man lär ju sig sedan att liksom gömma undan dem och kanske inte ens hittar ett språk för känslolivet, om ingen har hjälpt en med det när man växer upp. Att sedan vara ”duktig” hela tiden och inte skapa problem, utan klara sig själv hela tiden, blir en tung mantel att bära omkring i längden. Människor behöver andra, och måste bli socialt och emotionellt bemötta och accepterade för att må riktigt bra. Vi är ju trots allt alla väldigt beroende av varandra.
Du skriver också att ni nu bråkar ofta, då frustrationen byggs upp. Har du någon gång försökt prata med din mamma, med vissa ”regler”? Till exempel att då ni ska diskutera får ni bara börja meningar med sådant som ”Jag känner att...” eller ”Jag upplever att...”, och aldrig använda uttryck som ”Du gör/säger/tycker alltid si eller så...”. För att försöka skapa en diskussion där man verkligen lyssnar på varandra, hur den andra upplever saker och inte skyller eller förklarar vad den andra gör eller säger fel. Det kan hjälpa.
Det låter som en väldigt mogen och bra idé att prata om dina erfarenheter och gå igenom varför du blivit tvungen att dra på dig en ”duktig flicka mantel”. Speciellt om diskussioner med din mamma fortsättningsvis är besvärliga och det inte känns att ni kommer nånvart. Jag vet inte riktigt vad du gör eller vad du har närmast dig, men om du till exempel studerar är det bästa att gå via studenthälsan och komma åt att prata med någon där. Eller helt enkelt kontakta hälsovårdsstationen och se om det finns möjlighet att träffa psykolog. Hoppas verkligen er relation skulle utvecklas till något bättre, som ni båda får ut mer av!
Psykolog Helena
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar