Jag har länge länge brottast med psykisk ohälsa. Rättare sagt sedan jag var 13 och är idag 26 år gammal. Jag har haft svåra ätstörningar och varit inlagd x flera pga av det både i dagvård /Heldygnsvård. Till det har jag också ocd, depression och ångest.
Jag känner mig så bestört över min situation. Att den inte ändras. Jag har gått från att ha varit svårt sjuk i anorexi nu till bulimi och gått upp en massa i vikt pga det. Jag mår mycket sämre än i anorexin men till skillnad nu så tror folk att jag är "frisk" från ätstörningarna vilket jag inte är.
Jag har ingen vård just nu, den har inte alls varit helttäckande under det senaste året och har fungerat oerhört dåligt. Jag har ingen ork heller att söka hjälp och har jätte dålig kontakt med mina anhöriga och övriga människor.
Är totalt isolerad i mitt hem där jag bor med min man och min hund. Jag har jätte svårt att vara öppen och ärlig om min situation har vaft det ända sedan början.
Det är också en del i mig som bara vill fortsätta som jag håller på (sjukdomsdelen) pch därför buckar den folk ifrån mig.
Jag känner mig så besviken på mig själv, så dålig. Alla de jag var in med sist kom vidare i livet men jag stampar i skiten ännu utan hjälp. Jag vet helt ärligt knte vad jag ska göra? Jag överväger att inte finnas mera, men jag ämnar aldrig göra något sånt ändå. Mamma har flera ggr uttryckt sin oro denhär senaste tiden likaså min man. De trycker på att jag borde bli inlagd. Men jag vägrar. Jag vägrar komma till ett ställe som "matar" upp mig, släpper ut mig så jag kan gå ner igen och så fortsätter ekorrhjulet ja ni vet.
Vad i helskotta gör man när vården är kass. När man har svårt att söka stöd hos de närmaste? När man har en sjukdom som ljuger för en så mycket att man tror på det. Vad gör man. Har panik i natt.
I.T
Sjukskötaren Ira svarar
Hej!
Vilken kämpe du är som har tagit dig igenom flera tunga år! Det talar om
din inre styrka. Det att du ännu har symtom betyder absolut inte att du
inte kan bli frisk. Det kan du!
Det låter som att vården inte har fortsatt tillräckligt länge då du har
blivit kvar med både ätstörningstankar och -symtom. Jag kan bara tänka
mig hur jobbigt det känns då människor tror man är frisk när man
samtidigt fortfarande känner av kaoset inombords.
Hur än man vänder och vrider på det, tänker jag att vård behövs för att
du ska komma vidare. Jag förstår att du är trött och inte har ork att
uppsöka hjälp. Kunde du be din man och/eller mamma hjälpa med den biten?
De har redan uttryckt sin oro, och jag kan tänka mig att de kunde vara
villiga att hjälpa med utredning av vård också? Det är absolut inte lätt
att vara öppen gällande mående och situation, men det mönster vill jag
gärna uppmuntra dig att försöka bryta. Det kunde vara ett viktigt steg
framåt. Kunde du ge det en chans?
Du kan också kontakta oss på Livslust om du vill diskutera situation och
tillsammans fundera på fortsättning. Man kan ringa oss kostnadsfritt på
numret 050 522 0077. Livslust kostnadsfria mottagningsverksamhet
begränsas till max 25-åringar, men Ätstöringscentrum erbjuder mottagning
också på distans, till alla.
Sköt om dig!
<3: Ira
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar