Får inte vara ute länge

Hej!

Tack för din fråga. Jag kan förstå att du upplever det som lite orättvist att dina kompisar får vara ute längre än dig, och att det kanske får dig att känna att du missar en massa. Jag kan också förstå om du tycker dina föräldrar är lite onödigt hårda ibland med hur snabbt du får straff ifall du varit ute någon minut för länge, och att du önskar att de skulle lyssna bättre på det du berättar istället för att läxa upp dig direkt, så att ni skulle kunna mötas mera på mitten på nåt vis.

Det du beskriver är inte alls ovanligt. Det kan vara svårt för föräldrar att märka att deras barn håller på att växa upp till en helt egen individ som vill ta egna beslut - svårt att liksom släppa greppet om barndomen. Delvist av rädsla för att något hemskt ska hända när de släpper greppet, eller obehag för att tiden går så fort så man inte känner att man ”hänger med” i ens barns utveckling. När det känns irriterande för dig så försök komma ihåg att de försöker sitt bästa för att du ska vara trygg, och det är av omtanke till dig som de sätter dessa regler.
Kanske du dessutom är dina föräldrars första barn? Det brukar kunna vara så speciellt med första barnet, att föräldrarna ännu inte har ”övat” på det här med hur det är att ha en tonåring, hur skärpta regler man ska ha, och vad som kan vara farligt och inte. Då sätter de ofta hellre reglerna lite för tajt än lite för löst. Så var det i alla fall med mina föräldrar, jag fick inte göra så mycket (kände jag just då) medan mina småbrorsor fick göra allt i tidigare ålder än vad jag fick. Jag var tonåringen som mina föräldrar ”tränade på”.

Ifall du märker att du håller på att bli sen hem så skicka eller ring om det i förväg, och meddela hurpass sen du blir, det kan uppfattas som mera ansvarstagande.

Jag skulle rekommendera att du försöker göra någon sorts "deal" med dina föräldrar, gärna skriftligt. Typ att om du X-antal gånger (ni kan tillsammans bestämma hur många) kommer hem i tid (och inte en minut över) så kan de förlänga med en halvtimme eller en timme. Och så tar ni det därifrån igen, att om du håller den nya tiden X-antal gånger så kan ni igen förlänga. Men det kan vara bra att ha en konkret plan, som både du och dina föräldrar kan hänvisa till så det inte blir ord mot ord eller att ”någon gång i framtiden ska vi nog förlänga det här”. Du kan också hänvisa till att du behöver börja öva dig på att vara självständig för att snart är du 18 och då kommer du förväntas vara det.

Angående att sova över så kan du prova prata om det med dem redan nu, och vad de kräver för att du ska få göra det. Det kan vara att de är rädda för att det kommer finnas alkohol på plats och att saker ska ”spåra ur” fast du inte dricker själv. De kan vilja veta exempelvis var ni ska vara, vem det är som kommer att vara där, och vad ni ska göra. Du kan också föreslå att du ska ringa/facetimea dem vid något visst klockslag och berätta hur läget där är..?

Men sen vill jag ännu tillägga att även om det blir så att du inte får, så är du inte alls ensam om att inte få göra sånt, även om det råkar vara så att du är i ett sånt kompisgäng var de andra får vara ut mera. Och du har många år på dig att vara ut och göra roliga saker! Vi i västvärlden idag ”hypear upp” lite väl mycket ibland det här med att man ska ”ta vara på ungdomen” och ha så roligt när man är ung. Men det slutar ju inte då, roligt kan man välja att ha hela livet, och ung är du dessutom i många år till. Jag förstår att det suger när kompisar får göra saker som du inte får vara med på, och de sen pratar om det, men försök att så gott det går själv ta fokus på de saker som du FÅR göra, och göra det bästa av det! På sommaren exempelvis så finns det ju jättemycket roligt man kan hitta på också dagtid, typ picknickar och strandhäng, så försök se om du kan satsa på sånt och få kompisar till att komma med. Då känns det kanske mindre jobbigt sen på kvällen, för att du ändå hållit igång hela dagen och fått göra något socialt.

Jag hoppas du får en riktigt fin sommar!

Kram, Kix