Förhållande

14.10.2018
Hej, jag har varit tillsammans med min pojkvän i 3,5 år och nu har det varit en tid att jag funderar på att göra slut för att han känns bara som min alldra bästa vän och inte min käresta. Men han känner däremot jätte mycket för mig men jag tror att det mer är en trygghet eftersom vi har varit så länge tsm. Jag har försökt göra slut 2 gånger men det har inte gått. Jag har sagt att jag känner mig mera som vän och har tappat mina känslor och han säger då att känslor går och kommer och jag har inget motargument mot det och ger mig. Och så känns det som att vi har varit så länge tsm att man behöver utvecklas på egen hand och kanske vara tsm med någon annan för att sedan träffa den rätta. Men vi har ju så kul tillsammans och är lika och passar bra. Men jagvet inte vad jag ska göra? Ska det vara vi eller inte? Anonym
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

19.10.2018

Hej Anonym!

Äsch ja, vännen, jag förstår ditt dilemma. Jag ska försöka hjälpa dig att fundera igenom det här lite - även om jag såklart inte kan ta några beslut för dig, jag kan inte säga hur du borde göra. Du skriver redan själv också mycket av det jag skulle vilja säga i en sådan här relation, men kanske jag ändå kan bidra med något. Minns dock att det här bara är en människas åsikter, erfarenheter och kunskaper. Och att ingen av oss har någon facit på hur det hela slutar, vad som skulle ha varit bäst att göra.

Att vara ihop med någon så länge i så ung ålder gör nog att man ganska långt växer ihop. Det kan variera huruvida man lyckas hålla den romantiska gnistan vid liv eller om det, som nu för dig, utvecklas mer åt bästishållet. Men faktum kvarstår att de flesta par i en sådan här situation har många band som binder dem ihop. Om man varit tillsammans under de ungdomsår som liksom mest formar en människa, så blir det såklart starka band. Det kan till och med gå så djupt som till hur ens egen identitet formats. Det behöver inte alls vara dåligt i sig, och inte skulle man kanske ens ha kommit på samma tanke om det skulle ha rört sig om en tjejbästis och inte en pojkvän som haft motsvarande inverkan på ens liv.

När det handlar om en kärleksrelation så finns det ju också en romantik- och sexaspekt att ta hänsyn till. Och många unga har kanske ändå en viss längtan efter något nytt, annorlunda, pirrigt på den fronten i något skede. Det är inte bara det att det ju allmänt påstås i vårt samhälle idag att det är en fördel om man hunnit "testa på" lite olika kärleksrelationer innan man slår sig till ro med någon. Utan man kanske till och med kan tala om ett slags drivkraft att ge sig ut och uppleva kärlek/sex med olika människor? Kanske hör den hemma i den mera allmänna drivkraften hos unga att ge sig ut i världen och uppleva spännande nya saker, tankar, platser och människor? Det behöver rent biologiskt vara så här, annars skulle barnen ju stanna hemma i det trygga och bekanta (och kanske orsaka inavel och stagnation). Kanske den gamla pojkvännen då så småningom börjar kännas på samma sätt som många tonåringar i något skede känner att föräldrarna gör: att de är tråkiga och gammalmodiga och fåniga. Visserligen den trygga punkt man kan återvända till när spänningen ute i världen blir lite väl ansträngande, men ändå.

Att göra slut betyder enligt den teorin då att man säger upp sitt trygghetsavtal på den här fronten, man kan inte längre räkna med att han finns där för en när man känner sig ensam eller tilltufsad av livet. Så naturligtvis är det ett jättestort steg. Då avgör bara hur gärna man vill "ut och se världen" även romantiskt/sexuellt - vilken önskan är starkare? Nå, att jag skrev så här betyder inte att jag skulle påstå att det är enkelt på något vis. Du har ju själv upplevt hur svårt det är att få honom att släppa taget i och med att du inte har tillräckligt starka argument som han skulle acceptera. Och kanske du inte pressar på för att du är lojal, kanske van med eller till och med lite beroende av hans stöd, kanske utgör han en så stor del av ditt liv att det ändå är svårt att föreställa sig livet utan honom. Ni har ju all historia tillsammans, ni känner ju varandra så väl och vet att ni passar ihop, ni har säkert delar av livet gemensamt (tex kompisar, släkten gillar honom...). Och utan honom: hur ensam skulle du känna dig? Vem ÄR du egentligen utan honom? Alltså skulle du exempelvis ha samma fritidssysselsättningar, använda din tid på samma sätt? Eller kommer andra killar att gilla dig, hur står du dig på den "marknaden"? Så visst förstår jag att du tvekar.

Men din fråga andas ändå viljan att göra slut - och du har redan försökt två gånger. Min tolkning är nog att den önskan är starkare än önskan att stanna kvar i förhållandet. Väljer du att göra slut, så är mitt råd att du förbereder dig. Det kan vara rent praktiska detaljer, som att skriva en lista på alla argument du har för att göra slut. Det låter lite fånigt och du ska nog inte visa listan för honom, men så att du tydligare ska veta vad du vill och varför. Naturligtvis borde du ju ha rätten att göra slut utan en massa motiveringar, men av respekt för honom och för att underlätta i processen för honom. Han verkar ju behöva förstå VARFÖR - vilket i sig ju absolut inte är något ovanligt. Och så behöver du förbereda dig på att han kommer att bli ledsen och sårad. Det är nog oundvikligt, och du kommer att tvivla på ditt beslut och det kommer att göra ont i dig som sårar den du bryr dig om. Men undvik alla klyschor som tex "men vi kan väl vara vänner". Just den brukar bara hålla hoppet om att du ska ångra dig vid liv, vilket bara förlänger plågan. Och det kan vara rätt själviskt att vilja både ha kakan kvar och äta upp den (eller bara behålla vissa delar av relationen).

Och vill du inte göra slut, så behöver du fundera över vad som måste förändras i ert förhållande för att det ska kännas "värt det" (usch, det lät hårt, men du vet vad jag menar, hoppas jag). Ni kommer aldrig mera att bli nyförälskade och nykåta, så du kan inte räkna med att få tillbaka den känslan och det behöver du acceptera i så fall. Det kanske finns saker som du måste acceptera att du inte kommer att göra eller uppleva eller utvecklas inom om du stannar - men betyder det automatiskt att du skulle få ett sämre liv för det? Det finns ju miljoner tjejer som avundas dig just precis det du har. Du behöver även fundera lite på hur du tror att er framtid kommer att se ut. Hur kommer det att kännas när/om ni börjar studera någonstans, när han är i milin osv?

Nåja, kanske det här hjälper dig en bit på vägen? Det är inget lätt beslut, jag vet, men livet kommer att bjuda dig på sådana här problem nu som då. Lycka till <3

Kram, Liselott

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej decibel!

Jag har varit tillsammans med min pojkvän i mer än ett år. Vi har haft det bra och har roligt tillsammans, det märks tydligt att han gillar mig jättemycket. Men nu de senaste två månad...
Läs mera

Hej!
Jag har ett problem. Ett ganska stort problem. Jag är kär i samma kille som en nära vän. Ingen vet om det. Inte han, inte min vän, inte någon av mina bästa vänner. Ingen. Men jag fick veta att k...
Läs mera

Hej, det är igen jag.
Läs mera

Hej! Jag har ett litet problem jag vet inte vem jag gillar. Det finns två killar som jag typ gillar. Men ända är att jag gillar inte dem på samma gång utom ena killen gillar jag alltid när det är nära...
Läs mera