Känner mig jätte förvirrad och min ångest är maximal, varför har dom inte berättat något tidigare? Min pappa är min pappa men det stod i en journal att både jag och min systers äggdonator kommer från Sverige. Hur ska jag berätta det för min syster, och ta upp det med mina föräldrar?
Är så arg över att dom inte har sagt något men också så ledsen över att jag har en annan genetisk mamma som jag inte känner. Min syster kanske vet, vad vet jag. Jag vill bara höra min föräldrar säga att det är sant. Emilia
UngInfo svarar
Hej på dig!
Vilken stor sak du kommit över utan förvarning och alldeles själv. Jag är för det första verkligen ledsen över att du fick vetskap om en sådan här sak på det sätt som du beskriver. Man skulle ju verkligen önska att någon skulle ha tagit upp det med dig och berättat och diskuterat så du kunde få respons och stöd samtidigt som du får reda på en så oändligt stor nyhet.
Det bästa nu för ditt eget lugns skull, skulle vara att så snabbt som möjligt ta upp det här med din familj. Du kan vända dig främst till den du känner dig närmast med, om det känns svårt att ta upp det. Om du till exempel är väldigt nära din syster, så kan du prata först med henne så kan ni sen tillsammans ta upp det med era föräldrar. Om du igen känner dig närmare och tryggare med någon eller båda av föräldrarna, så ta upp det med den, i vars sällskap du brukar känna dig allra mest bekväm. Sen är det viktigt att ni alla pratar tillsammans om hur det blivit så och både kring hur det känns för dig och din syster och också komma ihåg att lyssna till vad föräldrarna har att berätta.
De har knappast menat att hålla det som en hemlighet och velat gömma undan något från dig, det troligaste är att de varit nervösa att berätta och väntat på en lämplig tid eller lämpligt tillfälle. Och detta är ju alltid svårt. Det är också viktigt att du försöker minnas att de älskar dig och har helt tydligt gjort allt för att få just dig och din syster. Man vet ju aldrig varför det blev som det blev innan man pratar om det och frågar. De flesta människor vill verkligen vara öppna och berätta om saker som de är, men det är inte alltid lätt. Det är då man håller det inne som känns svårt, tungt och till och med ångestladdat, som det du beskrev att du känner också nu.
Försök visa medkänsla och lugn till dig och din familj, ni har alla säkert gjort och viljat det bästa, men saker går inte alltid som man vill. Sköt om dig och prata om det du upptäckt, du får säkert det stöd du behöver från din familj.
Om av någon orsak de inte skulle vara öppna att prata om det här, tycker jag du ska kontakta tex skolpsykolog eller kurator för att få lite stöd och hjälp för att komma vidare. Du får gärna också komma in på vår chat på arligttalat.fi., om du känner att du ännu vill prata lite mer med någon utomstående innan du tar upp det, eller annars känner att du skulle vilja ha lite mer stöd och/eller bollplank kring detta.
Önskar dig allt gott,
Psykolog Helena
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar