Provjobb panik

Hej!

Hur har det gått på de respektive arbetsplatserna? Hur gick intervjun? Jag skriver nu utgående från det du skrev i din fråga, även om mycket verkar hända i ditt liv på en vecka ;)

Det är faktiskt en av de saker jag reagerar på i din fråga, att du verkar byta jobb ofta och ofta ha fler än ett jobb? Att du behöver ha flera timjobb eller deltidsanställningar på en gång kan ju vara helt förståerligt med tanke på ekonomin, men det kan i sig vara ganska stressande att jobba olika tider och gå till olika ställen hela tiden. Så med tanke på det så påminner jag om att ta hand om dig själv på fritiden, så att du orkar med stressen. Ofta är det de allra mest grundläggande behoven man försummar när man har det stressigt, som att äta ordentligt och sova minst 8 timmar per natt med någorlunda regelbundna sovtider. Skippar man tex lunchen kan den stress eller osäkerhet man känner angående arbetet eller livet överlag kännas betydligt värre på eftermiddagen, då man lättare blir både ledsen och irriterad när blodsockret är lågt. Och visst kan en sen festkväll eller en sovmorgon kännas bra för stunden, men för att orka behöver vi både tillräcklig och regelbunden sömn - annars blir vi igen lättare ledsna eller irriterade. I och med att du har vissa mentala saker du jobbar med, så vill jag också påminna dig om att röra på dig, så att du får endorfiner och andra må-bra-hormoner igång i kroppen för att motverka det jobbiga.

Det är klart att en sådan period i livet då man ofta byter jobb kan behövas för att man ska hitta den där arbetsplatsen man trivs på och vill stanna kvar på. Till en del kan det även se bra ut på CV:n; att den blir längre kan ses som en fördel när du söker jobb, samt att det ser ut som att du lätt får jobb och är ambitiös med att jobba mycket. Men samtidigt kan många små snuttjobb under en kortare tid ses som ett varningstecken på att du på något vis inte är en bra arbetstagare, alltså att man kan börja misstänka att du inte kan behålla ett jobb eller att arbetsgivare inte vill förlänga dina arbetsavtal för att du är besvärlig på något vis. Längre perioder ser däremot istället ut som att du skulle vara en lojal, omtyckt och flitig arbetstagare, och sådana anställer man gärna. Så det finns två sidor av medaljen här, vilket du kanske behöver tänka på.

I början av varje jobb finns det en nästan obligatorisk period av inlärning och träning, osäkerhet och känsla av utanförskap. Det tar helt enkelt ett tag att lära sig ett arbete och det tar ett tag att skapa relationer till både förmän och kolleger, även om vissa undantag kan inträffa (tex att man genast blir kompis med en kollega). Det påstås att man behöver jobba i medeltal ett halvår på ett ställe för att verkligen lära sig jobbet och bli varm i kläderna - beroende på arbetstyp kan den här perioden vara i allt mellan ett par veckor till ett år med alla säsonger inom en viss typ av arbetsliv. Det här skrev du ju om i din fråga. Men om jag tolkat dig rätt och du jobbar snuttar här och snuttar där kan man gissa att du aldrig riktigt slipper ur den där första jobbiga perioden innan du byter, och att jobben då aldrig riktigt får en chans att visa vad de egentligen går ut på. Eller egentligen: du får aldrig en chans att visa vad just du går ut på just på den arbetsplatsen. Du hinner aldrig utvecklas, lite som att byta pojkvän innan det riktigt hunnit bli till en seriös relation. Kanske låter du svårigheterna, både dina egna och det specifika arbetets, skrämma iväg dig innan du riktigt hunnit vänja dig, hitta din plats och roll i arbetsgemenskapen osv? Klart att svårigheterna då bara fortsätter på nästa ställe, eftersom du i princip börjar om från noll vad beträffar den jobbiga inkörningsperioden. Man kan gissa att det bidrar till den svagare självkänslan, eftersom du inte hinner uppleva känslan av att lyckas, vara duktig på det du gör och passa in i arbetsgemenskapen? Du hinner aldrig få belöningen då.

Som du skriver, så är det jobbigt att börja på ett nytt ställe, eftersom det kräver extra mycket ansträngning av dig i början. Arbetet kommer inte att kännas en bråkdel så tungt eller ansträngande sedan när du kan det på dina fem fingrar, slipper oroa dig för att göra fel, har stamkunder och har hittat ett fungerande system att jobba ihop med kollegerna på. Det kräver dock engagemang (commitment) att skapa rutinerna och relationerna på jobbet, och det hänger helt på dig, på din ihärdighet och envishet. Livet går ut på att övervinna hinder, så försök att se bland annat din rädsla för att ta initiativ eller ovilja att servera folk som positiva utmaningar istället. Tex chefer kan lära dig, kolleger kan hjälpa dig och kunder kan ursäkta dig medan du ännu är "ny". Men bara till en viss gräns, och det är bara du själv som kan förvandla dig från en ny och okunnig arbetstagare till en bra arbetstagare.

Så ge inte upp, speciellt inte för lätt. Drömjobbet finns nog där ute, men det är ändå upp till dig att skapa det åt dig av de möjligheter du får, det kommer inte bara att ramla ner i din famn. Och tyvärr, innan du hittat rätt så kostar processen dig bland annat att du inte kan ta semester. Inget är gratis, det mesta måste man betala för, även arbetserfarenhet (även om man ju egentligen jobbar för att FÅ betalt). Redan om 5 år kan du dock se tillbaka på din karriärstig och se hur mycket du utvecklats och lärt dig och du kommer att vara stolt över hur du jobbade för att nå dit du kommer att vara då.

Så lycka till med jobben <3

Hälsar Liselott