Rädd

Hejsan!

Tack för att du skrev in till oss, det var modigt och bra av dig att våga berätta om det här. Det är, som du säkert redan vet, inte okej att en förälder beter sig såsom din mamma har gjort under din uppväxt. Det är aldrig rätt att slå ett barn, och man ska inte heller behöva bli skriken och svuren åt hela tiden. Det har inte varit ditt fel. En vuxen ska helt enkelt inte bete sig så åt ett barn.

Jag tror inte att din mamma på flit vill vara så här. Hon har säkert egna problem som hon kämpar med, och hon försöker säkert så gott hon kan med det som hon själv har lärt sig av livet, även om det tyvärr inte räckt till för att kunna vara en trygg förälder. Att hon försöker be om ursäkt är ett tecken på att hon själv inte heller vill vara så här, hon skäms antagligen över det. Men det ursäktar ju förstås ändå inte att hon betett sig på ett sätt som gjort att du nu känner dig rädd hela tiden när du är hemma. Du förtjänar att få känna dig trygg i ditt eget hem, och inte behöva "tassa på äggskal".

Det skulle vara bra om både du och din mamma fick någon typ av hjälp. Din mamma skulle behöva stöd i hur hon ska vara en bättre förälder och få hjälp med vad det än är som gjort att hon har så svårt att hantera sin ilska. Du skulle behöva få hjälp så fort som möjligt med att kunna läka de mentala sår som din uppväxt har gett dig. Så att du kan få känna dig trygg, och inte så orolig. Som tur är så går det att göra, och ju tidigare du får hjälp, desto bättre. Du behöver få en chans att bearbeta det som varit jobbigt, och det som ännu är jobbigt. En plats som är din. Jag skulle föreslå att du tar kontakt exempelvis med kuratorn på din skola. Ungdomsuppsökarna i din kommun kan också hjälpa dig hitta någon att prata med och stödja dig på vägen med tidsbokningar och sånt. De hittar du genom att googla exempelvis ”uppsökande ungdomsverksamhet” och din kommuns namn.

Vet du om socialen/barnskyddet i något skede har varit i kontakt med din familj? När man säger ordet ”socialen” så har folk ofta en feluppfattning om vad det är de gör. De kommer inte för att ”ta barnen ifrån föräldrarna” (de vill att barnen ska få vara med sina föräldrar så långt som det bara går), utan deras jobb är att hjälpa alla i familjen att orka bättre, så att familjen börjar fungera bättre. Jag tror det skulle vara bra om ni fick någon sådan hjälp utifrån. I början skulle det kanske kännas konstigt att ”någon annan lägger sig i”, men i längden så brukar det bli bättre av det.

Kom ihåg – det är inte ditt fel att saker varit såhär. Det är inget fel på dig, och även om ditt rum ibland är lite stökigt så är det helt normalt för någon i din ålder. Ta inte på dig skuld för att det varit så jobbigt hemma, det har inte berott på dig.

Ta hand om dig!

Många kramar, Kix