Ångest?

Hejsan!

Ledsen att höra att du har mått dåligt på sistone. Men det är bra att du har lagt märke till det själv (att du inte är ditt ”vanliga” jag just nu), och att du vill göra något åt det. Det är ju helt normalt att man upplever ”sämre” perioder i livet, men om de pågår en längre tid så är det bra att man reagerar på det och försöker förbättra sin situation. Ibland kan man behöva hjälp utifrån. Man ska inte behöva gå runt och bära på en massa tunga känslor ensam!

Redan om man har lite funderingar kring dessa ämnen är det ett tecken på att söka hjälp, för ju tidigare man får hjälp desto lättare är det att ”avprogrammera” dessa jobbiga tankar, speciellt tankarna kring maten. Kom ihåg att kroppen och huvudet behöver regelbunden näring för att orka och fungera, det påverkar också humöret mycket om man inte äter tillräckligt eller äter väldigt oregelbundet eller näringsfattigt.

Ifall man är studerande kan man börja med att diskutera med kuratorn eller skolhälsovårdaren. En trygg vuxen är också ett bra alternativ där man tillsammans kan fundera ifall det behövs professionell hjälp. Exempelvis om du känner att du kan prata med en förälder, eller någon annan sån person? Till livslust-projektet kan man ringa eller gå in via nätsidan och fylla i kontakt blanketten om man vill ha hjälp med jobbiga tankar om mat. Om du vill chatta anonymt om ditt mående så kan du göra det på Ärligt Talat-chatten.

Jag tror inte att du behöver oroa dig för att folk ska tycka att du överdriver. Människorna i ditt liv bryr ju sig säkert om dig, på samma sätt som du inte skulle anta att någon av dina vänner överdrev när de öppnade sig för dig om sina känslor – speciellt om de inte gör det så ofta. Oftast känns det ju bra när någon människa ger en ett sånt förtroende.
Det känns säkert lite jobbigt att ta upp ämnet om ingen frågar – men det kan ju också hända att de inte frågar för att du utåt ger en bild av att må bra och vara glad, speciellt eftersom du faktiskt mår bättre när du är med dina vänner. Det är den enda sida de ser just nu, och de gör antagligen sina antaganden om hur du mår på basen av det. Kanske du i förbifarten när ni chillar och umgås kan säga nåt om att det känts tungt på sistone. Det är ju en rätt neutral sak att säga, men som samtidigt bjuder in till en diskussion. Man måste ju heller inte berätta allt åt alla om man inte vill, men jag tror det skulle vara bra att "öva sig" att prata med trygga människor. När man får diskutera och säga saker högt så brukar det kännas lite bättre, lite lättare på nåt vis, än om man bara håller allt inom sig.

Kom ihåg att också ta hand om dig själv. Gör sånt du brukar tycka är roligt, håll någon typ av rutin trots att det är sommar, och sov ordentligt. Eftersom du berättar att du upplever ångest så skulle det också vara bra att börja med någon typ av grundande övningar, exempelvis meditation. Att använda sin andning är ett sätt att minska på ångest, och meditation kan lära en det. Du kan exempelvis hitta ledde meditationer mot ångest på youtube. Där kan du också hitta andra övningar som man kan göra när man känner att man har ångest.

En annan sak som du kan försöka göra själv är att skriva en tacksamhetsdagbok. Det är en dagbok där du varje kväll listar 3 eller flera saker som du är tacksam för. Det kan vara nåt som hänt under dagen (typ ”jag är tacksam att min vän kom och hälsade på”) eller något allmänt (”jag är tacksam för att jag har en skön säng att sova i”). Det här övar hjärnan att känna lugn och lägga märke till positiva saker. Det behöver inte alls vara stora saker heller, små saker räcker.

Det här blev nu ett jättelångt svar, men jag hoppas du orkade läsa och att du hittar något som hjälper <3

Kram, Kix