Mår dåligt

08.12.2022
Jag är 22 år gammal, mitt liv ser ut såhär: jobbar heltid, bor hemma med familjen (mamma och pappa), jobbar fem dagar i veckan, är ledig två, det jag gör på fritiden är att styrketräna, kolla youtube, umgås med föräldrarna., ta promenader (oftast själv, ibland med föräldrarna när dom inte jobbar)
Mina föräldrar är mina enda vänner jag har. Hade många i gymnasiet, men med åren har kontakten minskat och alla andra har gått sina egna vägar. Har bara en vän kvar som jag hör med digitalt då och då.
När jag tar promenader själv tänker jag på hur livet var förr, hur livet var under gymnasietiden då man mådde som bäst och hade kul, nu är liksom livet tråkigt, bara jobba och sen hem,
När jag tänker såhär så blir jag ledsen, jag vet inte hur jag ska förklara, jag känner mig nere men samtidigt tacksam för att jag har mina föräldrar så jag har någon att kommunicera med. Mina föräldrar vet inte att jag känner mig oftast, nästan varje dag ledsen, känner inte för att ta det för är rädd för att dom ska må dåligt om dom vet att jag mår dåligt.
Jag känner mig såhär varje dag, nedstämd men tror inte jag är deprimerad, för jag kan ändå klara mina vardags sysslor och jobbet går bra, men jag tycker bara att hela livet och allt känns tråkigt samtidigt som jag längtar efter bättre tider, att ha fler vänner och ha det kul. Studenten tog jag för 4 år sedan. Och såhär har det varit sedan dess
Kanske att jag inte är redo för vuxenlivet, vet inte, jag har ju jobbet som går bra, ibland känner jag mig så nere att jag tänker på självmordstankar för att jag har det så tråkigt.
Det var det jag ville berätta Daniel
luckan

UngInfo svarar

16.12.2022

Hej! Fint att du skrev hit till oss om dina funderingar och tankar kring livet och hur det ser ut nu såhär i början av ditt vuxna liv. Du har en bra och stabil bas att utgå ifrån, men jag förstår din ledsenhet och frustration med hur det är och känns just nu. Att ha tråkigt och känna att livet går på enformigt i samma rytm kan vara förvånansvärt tungt och leda till en känsla av meningslöshet.

Det jag tror du skulle ha nytta av sku vara att försöka hitta mål och riktning. Det hjälper ofta då man känner att man strävar mot något och har något att se fram emot. Har du funderat på att till exempel börja studera något? Om du vill fortsätta jobba eller känner att du är i ekonomiskt behov av det finns det många lösningar, från att jobba deltid till studieledighet osv. Jag tror också att studielivet kan socialt ge nya infallsvinklar och nya kontakter om du håller dig öppen för det och deltar I aktiviteter och händelser.

Om och andra sidan det här med studier är uteslutet, kan riktningen vara en annan. Att försöka fördjupa någon av de ytliga kontakter du har med människor som redan finns i ditt liv, som tex. kolleger på arbetet eller andra som också styrketränar, eller någon tidigare vän. Ofta kan livet också få lite mer mening då man skapar nya relationer och kontakter, så man tillsammans både kan dela vardagliga saker men också idéer, händelser och projekt man vill/kan göra tillsammans. Ett sätt att skapa nyhet i livet är ju typiskt att försöka börja med någon ny hobby, något som kunde intressera dig. Och det skadar aldrig att prova på olika saker tills man hittar något lämpligt, eller något där det verkar finnas intressanta personer som kunde tillföra något till ens liv.

I ditt skede ser jag inte egentligen problemet att du inte skulle vara redo för vuxenlivet, utan hur du kunde göra det mer intressant för just dig. Man ska ju ha kul I livet, och det är det som ger riktning och mening. Så försök verkligen tänka efter vad som tidigare gjort dig glad, ens lite, och försök närma dig de områdena eller hitta helt nya. Man behöver aldrig bara acceptera att ha tråkigt. Fast du känner dig tacksam till dina föräldrar behöver du troligen lite mer för att verkligen kunna njuta av din tillvaro. I och med att du verkar väldigt nära dina föräldrar och de säkert känner dig väl tänker jag ändå att du kunde försöka berätta för dem lite om hur du känner, kanske de också kunde stöda dig i att puffa dig lite åt något håll. Min oro I det hela är att du nämner självmordstankar, på grund av din tristess, så om du känner för att prata lite mer om din situation och vad man kunde hitta för lösningar kom gärna in på Ärligt talat stödchatten (arligttalat.fi) för att prata lite mer.

Önskar dig allt väl och att du sku hitta en lite ny riktning att börja ta dig mot!

 Psykolog Helena, Luckan Unginfo

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Jag är en person som är intresserad av krigshistoria och lägger vikt på min fritid att studera kring krig och konflikter. just nu studerar jag mest kring israel-Palestina konflikten som pågår jus...
Läs mera

En av mina kompisar, som är ateist, frågade av mig (kristen) varför Gud låter dåliga saker hända. Jag har tänkt på det men kommer inte fram till något. Jag tror inte på djävulen, så det går inte att ...
Läs mera

Min familj är kristen och när jag var yngre var jag det oxå. Men för ca 2 år sen så slutade jag tro på Gud för jag tyckte att Biologi var rätt. Nu är jag kristen men jag tror att det var Gud som gjord...
Läs mera

...

Jag gillar generellt mat. Men på senaste tiden så när jag ska äta börjar jag må illa och känner mig skyldig att jag äter ele nåt. Så då äter inte jag fast jag är hungrig. Och det börjar bli ett proble...
Läs mera